Solid Block of Ise

Fick brev från FK idag. Sänkte mitt humör ganska rejält.

Jag har fram till sista Oktober på mig att bestämma mig hur framtiden ska se ut. Mitt aktivitetsstöd går ut den 26e Februari, och vill jag förlänga måste jag ansöka senast den 31 Oktober.

Jag tycker inte om sånt här. Det är precis såna här situationer som gjorde mig deprimerad till att börja med - att behöva ta viktiga beslut jättesnabbt, och ändra på den trygga situation jag har. Jag stormtrivs som det är, och börjar så smått känna mig mänsklig igen. Även om det inte alltid syns på mig numera så är jag faktiskt väldigt bräcklig. Jag har inga mediciner att luta mig mot (och det känns bra) men nackdelen är att ofta måste jag hålla hårt i tillvaron för att inte sjunka ner i några dalgångar.

Jag tycker inte om stora organisationer, vare sig det är regeringen, försäkringskassan, kronofogden eller vaddetnumåvara. Alla dessa anonyma men mäktiga instanser får mig att känna mig väldigt liten, och när jag känner mig liten tappar jag självkänsla och känner maktlöshet över min situation.

Många “jag” i det här inlägget, men det verkar bli ett sånt inlägg.

Nåja, ska rådgöra med min skrynklare, men jag har mer eller mindre helt bestämt mig för att ansöka om förlängning. Mitt liv har äntligen börjat kännas som ett liv igen, och inte bara en dålig faksimil av ett liv - jag vet sen länge att om jag skulle tvingas ut i arbetslivet i förtid igen, så skulle jag utan tvivel sjunka tillbaka till den situationen jag befann mig i för två år sen.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.