Loading ...
Superman
Posted by on October 14th, 2004
Såg “Superman” igår kväll. Chris Reeve dog ju i Måndags, så det kändes rätt att se filmen som han blev känd genom.
Stålmannen har aldrig varit nån av mina favoriter. Han är alldeles för helylle för min smak. Mina hjältar ska gärna vara antihjältar, och stålis är helt enkelt för Bror Duktig. Han är alldeles för okomplicerad och alldeles för ädel och godmodig.
Måste säga att filmen var enormt fjantig. Underhållande till en viss grad; men spekakulärt fjantig. Specialeffekterna må ha varit imponerande när filmen kom ut men de har inte åldrats speciellt värdigt. Det blev inte bättre av att förtexterna var ungefär hur långa som helst, komplett med swoooshande ljudeffekter och fånig grafik. När jag säger “varenda skådespelare” så menar jag verkligen “varenda skådespelare”; t.o.m. Terence Stamp fick en pampig swoosh-effekt trots att han bara har två repliker och är med i filmen i ungefär en minut.
Filmen är väldigt cheezy. Den menade nog att vara lite fånigt serietidningsaktig men den gör det inte på ett snyggt eller coolt sätt. Det är mycket som känns väldigt ologiskt (som t.ex. att stålis inte hinner flyga mellan två missiler men han lyckas flyga tjugo varv runt jorden på en sekund) och överlag känns handlingen väldigt hoppig.
Filmmakarna undviker noga att vara det minsta djupsinniga, och filmen känns som en sån där billig Straight-to-video release där man bara prånglat ut allting så fort som möjligt.
Undantaget är början av filmen, där man presenteras med planeten krypton och stoltheten som blir deras undergång. Effekterna är väldigt sköna, och Marlon Brando i rollen som Jor-El skänker filmen ett djup som tyvärr komplett försvinner efter att lille Kal-El har landat på jorden.
3/10
EDIT: Emellanåt har jag den språkliga elegansen hos en tegelsten, så därför skrev jag om lite.
License
This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.