Solid Block of Ise

Har suttit och lyssnat igenom treskivors-boxen med Stevie Ray Vaughan. Han dog 1990 i en helikopterolycka endast 35 år gammal. Hans musik lever än.

För er som inte vet vem SRV är så är han ungefär en av de mest stilbildande blues-gitarristerna nånsin. Han hade ett band som hette Double Trouble som följde med honom på hans turnéer. Han var en fullständigt lysande gitarrist, och jag tror ingen kan matcha den glöd han hade i sitt gitarrspel; han var exempelvis känd för att spela tills fingrarna blödde. Flertalet legendariska gitarrister (bl.a. Eric Clapton och Joe Satriani) har sagt sig vara fans av SRV.

Det här är en suverän box om man gillar intensiv blues. Man kan inte bli annat än imponerad, och även om SRV egentligen bör ha upplevts live så är det här nästan en acceptabel ersättning. Många av inspelningarna är live-inspelningar och man har lyckats fånga känslan väldigt bra.

Han var dessutom vit, men t.o.m. John Lee Hooker ansåg att SRV nog innerst inne var svart; hans känsla för blues var total.

Jag håller ju själv på att långsamt försöka lära mig spela gitarr. Det går väl sisådär, men min stackars Ibanez verkar än så länge stå ut med att bli plågad av mig. När jag lyssnar på SRV’s gitarrspel så kan jag inte bli annat än djupt imponerad, hans känsla för tajming och hans fingerspel är helt otroligt, samtidigt som han aldrig blir överdriven eller svulstig.

Han sjunger också och hans texter är fyllda med ångest, svett och tappade sugar. Fullständigt underbart. Double Trouble gör ett kanonbra jobb med att fylla ut kanterna bakom SRV’s sång och gitarrspel.

Vad gäller hans låtar så förstår man hans musik bättre när man vet att SRV under hela sin karriär plågades av alkohol och drogproblem

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.