Solid Block of Ise

Det verkar som om den skånska stormen har blåst upp hit till oss i Umeå.

Jag sitter här framför min dator med min vanliga insomnia, utanför fönstret så blåser det tokigt mycket. Snön susar omkring och träden vajar som hula-dansöser inför en främmande kunglighet. Två gånger har jag försökt somna, och efter en timme av snurrande per försök så har jag gett upp. Nu sitter jag här med grus i ögonen men ingen trötthet i kroppen, och utanför mitt fönster gör vädret sitt till för att hålla natten i gungning.

Jag har inte skrivit nåt ordentligt födelsedagsinlägg, och jag misstänker att jag nog kommer att hantera det ämnet litegrann. Jag är ju numera hela 27 år gammal, och det känns än så länge okej. Åldersnojja är inte nånting som lyckats drabba mig ännu, och jag misstänker att även när jag fyller 30/40/50 så kommer jag nog att vara lugn som en filbunke.

Tjugosju år. Ja jösses, tiden går fort. Inuti mitt huvud så känns det fortfarande som om jag precis stigit av planet från USA. Tiden gick fort mellan Mars 2000 och Januari 2005. Mycket som hänt, både gott och ont. Jag har fått nya vänner och förlorat gamla vänner.

Ofta så tycker jag att tiden är som en flod. Den rinner på och skär sig ner genom marken. Under sitt forsande så stöter den på stenar och måste ändra sin fåra lite för att anpassa sig. Det är ingenting dåligt eller bra - det bara “är” på det viset. En del saker ändras, andra består sig likadant; men oavsett vilket så fortsätter floden att rinna och det finns ingenting man kan göra för att hejda den.

Jag har faktiskt inte firat min födelsedag ännu. Jag vill ha så många av mina vänner närvarande som möjligt, och har därmed skjutit upp firandet till nästa helg, då det verkar som om de flesta kan närvara. Jag hoppas verkligen att NI kan det, för är det nånting som är viktigt för mig så är det mina vänner. Utan er… ja, utan er så hade jag nog inte fortsatt sitta här.

Tidigare under kvällen satt jag och bläddrade bland mitt omfattande arkiv av digitala bilder. Det är svårt att inte vara nostalgisk när man sitter där och bläddrar och minns. Man minns ljud, man minns dofter, man minns händelser. Glädje och sorg, blandat huller om buller men ändå så lätt-tillgängligt. Jag minns första gången jag stod på scen med Lagoona, Mars 2002. Jag minns hur jag träffade mitt ex. Jag minns flytten ner till Umeå. Jag minns den där månaden i Mars-april 2000 när jag bodde hos Micke här i Umeå. Haha, det var tokiga tider det.

Äldre än så minns jag också, men inte lika tydligt då jag inte har bilder därifrån. Speciellt så minns jag DLCC-tiden. Även om det är ett avslutat kapitel för min del så känner jag det ofta som om vi gjorde nånting stort; som om vi på nåt sätt gjorde ett intryck på omvärlden. Vi fostrade den nästkommande generationen. Synd bara att våran omgivning inte gav oss det stöd vi behövde, och vårat arbete är numera bara damm och nostalgi. Visserligen lever hacker-kulturen i Jokkmokk kvar, men den är bara en blek kopia av sitt forna så stolta väsen. Men det var bra tider.

Det finns många saker jag vill bli av med. Just nu kan jag bara komma på en och det är stressen, depressionen och osäkerheten som ligger som grund till min insomnia. Sömn är viktigt, och jag får alldeles för lite och alldeles för ojämna doser. Ofta ser jag “normala” människor på gatan och önskar att jag var dem. Utan det här bagaget på ryggen, gåendes med lite gladare steg i livet.

Samtidigt så är jag ändå glad att jag är den jag är. Utan depressionen så hade jag nog aldrig fått såpass bra (och ofta skrämmande) insikter om mig själv. Den är ett paket som mest troligt kommer att följa mig livet ut, så jag får nog bara acceptera det och hantera att jag har nåt slags demon inuti mig som leker alldeles för vildsint med min mentala tryckkokare.

Nu har traktorn börjat skotta härute. Vilket vansinnesjobb egentligen. Vindarna piskar snön runtomkring sig, och den blöta snön fortsätter att falla från den grå himlen. Eller, den kanske inte är grå, men den är garanterat mulen. Detta verkar dock inte hindra denne envise (och morgonpigge) traktorförare som oförtrutet plöjer på.

EDIT: Nu fick traktorn hjälp av en plogbil.

EDIT2: Klockan är nu 05.49 och det har slutat snöa. Traktorn körde precis en vända till.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.