Solid Block of Ise

Om det finns någon bok som verkligen gjort ett djupt intryck på mig så är det “Stranger In A Strange Land” av Robert Heinlein.

Jag har läst den säkert ett dussin gånger, men nu har jag även läst den oklippta utgåvan. Det var nämligen så att den ursprungliga versionen av SiaSL var betydligt längre (och i vissa avseenden annorlunda) än den version som ursprungligen publicerades. Orsaken till redigeringen var att förlaget ansåg att den ursprungliga versionen helt enkelt var på tok för radikal, och de oroade sig för att den skulle sälja dåligt. Den ursprungliga versionen var på över 220 000 ord och de bad Heinlein att klippa ner mycket av de mest störande momenten. Han klippte ner boken till lite över 160 000 ord och det var den versionen som publicerades.

1976 så godkände den amerikanska kongressen en lag som sa att copyright på böcker tillföll författarens änka/änkling. Robert Heinlein dog 1988, och 1989 så blev det dags att förnya copyrighten på SiaSL. Robert Heinlein hade dessutom sparat en kopia av det ursprungliga manuskriptet, och därför tyckte Virginia att det var den versionen som hädanefter skulle användas. Hon kontaktade Roberts förläggare och bad honom läsa den, och se om det skulle gå att publicera den. Förläggaren tyckte det, och därmed så återgick SiaSL till den ursprungliga versionen som publicerades för första gången 1991.

Men det här är mest bara kuriosa.

Vad handlar boken om egentligen? Enkelt uttryckt så handlar den om Michael Valentine Smith, en människa som är född och uppvuxen på Mars, och som sedan kommer tillbaka till jorden. Han är uppfostrad av mars-innevånare och därmed så är livet på Tellus honom komplett främmande.

Ja, storyn låter lite fånig men den döljer väldigt mycket filosofi mellan sina rader. Det är den ultimata kulturkrocken, och Heinlein gör väldigt många intressanta iakttagelser med SiaSL. Han pratar mycket om allting som är knasigt med vårat samhälle; många av dessa saker var aktuella redan när boken ursprungligen publicerades, men är ännu mer aktuellt idag.

Boken är visserligen skriven för att vara chockerande, men den var aldrig chockerande för mig. Snarare tvärtom. Inuti dess sidor kände jag mig trygg och hemma, jag kände igen åsikter som jag själv haft i flera år men aldrig riktigt kunnat uttrycka.

Det som verkligen fick mig att gilla boken var hur den beskriver mänskligheten som en ras utan medvetande om sin egen storhet. Michael Valentine Smith sammanfattar detta med uttrycket “Thou Art God” dvs “Du Är Gud”. Han säger att vi alla är gudar, men att vi av nån anledning ignorerar detta faktumet.

Michael själv är en människa. Men han är ändå inte en människa. Han är så oändligt mycket mer än en människa, och i många avseenden så är han en gud. Han kan göra saker som “vanliga” människor inte kan, han kan levitera, han kan teleportera samt massor med annat nästan magiskt. Men det Robert Heinlein försöker säga är att vi alla har den potentialen; vi är bara för tröga för att förstå det själva. Våran hjärnas nästan obegränsade potential hindras av nonsens som t.ex. religion och politik. Vi tramsar med äktenskap när vi egentligen bara borde njuta av varandra. Vi har förvandlat oss själva till ett neurotiskt och nerbrutet folkslag, när vi borde vara gudar.

Det här är dock bara min lilla tolkning av det hela. Många har försökt förstå vad SiaSL egentligen handlar om, men jag tror inte att det finns nån definitiv tolkning. Boken betyder hursomhelst väldigt mycket för mig, och jag kommer tveklöst att läsa om den många gånger under mitt liv. För att citera Michael Valentine Smith:

“I am only an egg.”

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.