Solid Block of Ise

Jag har haft VNV Nations nya skiva “Matter and Form” i lite mer än en vecka nu. Orsaken till att jag inte skriver om den förrän nu är att jag ville att min åsikt kring den skulle få mogna lite. MaF är nämligen lite annorlunda än tidigare skivor.

Överhuvudtaget är skivan stilmässigt väldigt ovanlig. Min överlägsna favorit bland spåren är det sista spåret “Perpetual”. Det är ett storslaget spår i högt tempo komplett med klassiska VNV Nation-grepp; arpeggion som arbetar tillsammans med skira stråkar och djupa pads. Men det som verkligen gör låten udda och som gör den till min favorit är att Ronan faktiskt har gjort den nästan rockig! Grunden i låten är nånting som låter som taget från klassisk rockmusik. Faktum är att jag tror låten skulle passa mycket bra som nåt slags powermetal-crossover.

Den första singeln “Chrome” är den stilmässiga avstickaren från övriga spår. Den är hård, pumpande, mekanisk och väldigt programmerad. Jämfört med “Perpetual” som är väldigt dynamisk så är “Chrome” väldigt odynamisk. Men den är inte dålig, bara annorlunda.

Andraplats bland de låtar jag gillar bäst på skivan intas av “Homeward” som är ett lysande exempel på hur VNV Nation kan låta när de gör sin typiska form av Futurepop. Den är inte alls lika rockinfluerad som “Perpetual” utan låter mera som om den hade passat hemma på deras Empires-skiva.

Givetvis finns det också svettig synth i högt tempo. “Ligtwave” heter spåret och är helt instrumentalt. Det dunkar fram i monotont brölande, och skulle säkert passa bra på klubbgolvet.

Överhuvudtaget är det här en skiva som verkligen växer ju mer man lyssnar på den. Mitt första intryck var faktiskt djup besvikelse. Kanske hade jag förväntat mig nånting annat? Det här är ju trots allt VNV Nation, och mina förväntningar var mera åt nåt slags kombination mellan Empires och Futureperfect. Men ju mer jag lyssnade på den desto bättre blev skivan. Att utvecklas som artist är ju viktigt, och jag tycker Ronan och Mark lyckas utmärkt med det på Matter and Form. Att våga ha med beats som är starkt influerade av klassisk rock var nåt jag först upplevde som konstigt, men efter att ha lyssnat på “Perpetual” om och om igen så känns ingenting mer naturligt.

Produktionen på MaF håller ypperlig klass. För första gången så har VNV Nation arbetat med en tredjepart, en producent som har sett till att allting funkar ljudmässigt. Det hörs på den här skivan. En irriterande sak med Futureperfect var att Ronans sång ibland drunknade i ljudbilderna, men så är det inte med Matter and Form. Ronans intensiva sång hörs genom allting.

Den här skivan kommer tveklöst att spelas åtskilliga gånger hemma hos mig, och för varje gång kommer den att bli bättre och bättre.

Jag kan inte ge nåt betyg på det här. Jag tycker skivan är jättebra. Kanske tycker andra VNV Nation-fan annorlunda. Jag vet inte, och ärligt talat bryr jag mig inte eftersom jag gillar den. Det är ju trots allt det viktigaste - att man själv gillar den.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.