Solid Block of Ise

Mitt försök att hålla mig vaken hela dagen blev ett nederlag. Vid 10-tiden kunde jag knappt hålla ögonen öppna, än mindre faktiskt göra nånting mer än att stirra ut i tomheten och försöka undvika att dregla.

Jag föll ner i min säng på samma sätt som en säck med grus faller ner i en ankdamm. Med undantag för tre avbrott så sov jag som en stock ända tills klockan 17, då jag inte kunde tillåta mig att sova mer.

Avbrotten var:

1. Min katt, som sov bredvid mitt huvud, drömde mest troligt om nånting och jamade till jättehögt. Det väckte både mig och henne, och hon såg lika förvånad ut som jag kände mig.
2. Micke ringer och frågar oroligt om darklands lever. Den lever utmärkt, jag återgår till John Blund-läge.
3. Far ringer. Minns inte ett smack av vad han sa.

När jag till sist tvingade mig själv att sluta sova så lagade jag middag. Det blev nåt slags wokigt med basmatiris, och till det drack jag Pommac.

Pommac är det fruktansvärt länge sen jag drack. Jag minns inte exakt när, men det är flera år sen, säkert en bra bit innan jag åkte till USA. Gissningsvis kanske omkring 1997 var senast jag drack det. Jag blev lite sur för några år sen när man tillkännagav att man enbart skulle tillverka Pommac i den s.k. magnumbuteljen, och säljas enbart vid nyår.

Tydligen har man ändrat detta, jag hittade ett styck 1½ Liters på ICA häromdagen.

Pommac är en dryck jag som djupt förknippar med min morfar. När jag var liten så hade de alltid en back med läskedrycker (eller som vi kallade det: sockerdricka) i källaren, och vid större middagar så fick vi barnbarn gå ner och välja ut en flaska att dricka till maten. Pommac fanns alltid i relativt stora kvantiteter och dracks med stor förtjusning. Därmed så infann sig en viss känsla av nostalgi och saknad idag när jag drack den bubbliga drycken.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.