Solid Block of Ise

Depression har ett stort dilemma som alla som lider av det måste kämpa med.

När man lider av depression så vill man inget annat än att kunna må bra. När man sen börjar må bra så vet man inte hur man ska hantera det, och börjar längta efter att må dåligt igen, eftersom smärtan ändå är en säker och trygg plats.

Att må bra är väldigt svårt. Det må låta konstigt men det är faktiskt mycket lättare att må dåligt. När man mår dåligt så sitter man inuti en liten cirkel, trygg och lugn i sin totala smärta. När man mår bra så har man bara saker att förlora, när man mår dåligt har man bara saker att vinna.

Jag har haft perioder då jag mått väldigt dåligt. Perioder fyllda av ångest och dödslängtan. En evighet av tystnad att döda oljudet i min själ med. Men jag har tagit mig upp ur det, och nu måste jag lära mig att leva igen. Det är faktiskt jättesvårt - otroligt mycket svårare än jag trodde att det skulle vara.

När jag var som mest deprimerad så föreställde jag mig friheten från det troll som bor inuti mig som ett slags himmelrike. Att inte vakna och må jättedåligt, att inte somna och önska att man aldrig mer vaknade. Att ha energi i huvudet och glädje i det man gjorde.

Verkligheten är inte sådan. Det är faktiskt väldigt svårt att känna sig positiv. Man har skådat in i de djupa och mörka skrymslena i sin själ, och när man sen ser sig runtomkring och ser allt elände runt om i världen så blir det inte lätt att hålla i den lilla optimism man mödosamt byggt upp.

Jag står vid samma vägskäl som jag gjort i mer än ett år nu, och fortfarande vet jag inte hur jag ska gå. Den trygga depressionen finns inte längre, men den varma glädjen har inte heller infunnit sig. Jag vet inte vem jag är, och jag är oförmögen att förklara mig för andra.

Har ni nånsin försökt beskriva doften av en parfym? Man använder ord som “mustig” eller “svävande”. Ord som egentligen inte beskriver doften, för det är omöjligt att beskriva en doft med så begränsade saker som ord.

Föreställ er att ni ska försöka förklara doften för någon som aldrig haft ett luktsinne samt varit blind och döv sen födsel.

Så är det att försöka förklara depressionen och de tankar man har inuti sig. Det finns ingen annan i hela världen som kan förstå exakt vad man menar. Man kan hitta någon som kan avlägset relatera, men man kan inte hitta någon som vet EXAKT hur man känner sig. Små pusselbitar kan identifieras, men vad pusslet föreställer är omöjligt att beskriva. Man kan knappt beskriva det för sig själv, än mindre för någon annan.

Depression är en stor börda. En tung börda. En börda som ingen människa borde behöva bli tyngd med. Jag vet inte vad som är värre - att vara såpass deprimerad att man överväger att ta sitt liv, eller att försöka hålla en positiv inställning i en värld där det finns väldigt lite att vara positiv över.

Men varje dag försöker jag fortsätta kampen, och kanske en dag så behöver jag inte välja mellan att må dåligt i en bra värld eller att må bra i en dålig värld.

Precis som grodan så lever jag på hoppet.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.