Solid Block of Ise

Ibland kommer mina tankar i självsvängning. Speciellt när jag inte kan sova, när det är mitt i natten och när bra musik (VNV Nation - Weltfunk) spelar i mina hörlurar.

Emellanåt funderar jag på varför jag skriver i min blog. Varför jag överhuvudtaget har den och underhåller den på samma sätt som en pensionär kanske underhåller sin kolonilott - lägger till lite här, ansar lite där.

Varför jag skriver är enkelt. Det är helt enkelt för trångt i mitt huvud, och min blog är min säkerhetsventil. Men det är mer än så också. Ursprungligen så började jag se mig om efter en blog pga att Fasciststorm inte längre var intressant som medium för säkerhetsventilen. Jag har under flera år haft en ganska motvillig relation med ovan nämnda community. Fjortisfunktionerna har aldrig intresserat mig, men dagboksfunktionen har alltid varit den grejen som tillåtit mig att svamla fritt. Det är dock en väldigt begränsad funktion, men den har alltid funnits där.

Steget till bloggande var ganska enkelt. Jag var trött på att man förväntades dumma ner sig, och jag ville även att icke-registrerade människor skulle kunna läsa mitt svammel. En blog är dessutom oändligt mer kraftfull (speciellt en seriös blog som B2 eller Wordpress, även om Blogspot säkert duger för de flestas behov) och detta var helt klart en bidragande faktor.

Det är dock svårt att blogga. Jag är en äckligt hård perfektionist och lider tyvärr av ett ständigt återkommande problem med att sammanfatta mina tankar i en logisk följd. Mina tankar ryms sällan inom tre dimensioner, utan de brukar ofta pyssla med otillåtna hopp i hyperrymden och lyckas bli sina egna föräldrar, bröder och mostrar. Kort sagt, jag vet sällan i vilken riktning mina tankar kommer att åka.

Emellanåt så tvivlar jag på min egen skrivförmåga, trots att jag VET att den är där. Jag ärvde många saker från min morfar, bl.a. min förmåga att börja svettas i enorma kvantiteter men jag ärvde också hans förmåga att böja ord. Mina problem är dock som sagt att jag aldrig riktigt är nöjd med nånting jag gör samt att jag konstant jagar efter mina egna tankar för att försöka förstå dem.

Att skriva en blog är ett slags kollektiv onani tycker jag. Blogosfären är en samling med människor som skriver för skrivandets skull. Det är litegrann som folkmusik, det är inte så viktigt att spela för någon publik, utan det viktiga är att spela för spelandets skull. Givetvis finns det människor som är maniska uppmärksamhetsnarkomaner och tror att deras åsikter avgör tusentals öden varje dag, men de flesta bloggar jag läser skrivs därför att skribenten känner ett behov av att skriva. Det kan vara i form av en dagbok eller med nåt mer eller mindre kryptiskt tema, men den röda tråden verkar vara att man vill skriva.

Således gäller detta även för min blog. Varför så många människor ändå hamnar här vette sjutton, jag begriper inte riktigt nöjet som man kan få ut av att läsa mitt svammel.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.