Solid Block of Ise

Igår kväll läste jag ut “Döden på Vandring” skriven av min morfar Nils Hövenmark. Jag fick den i present julen 2003 (tror jag) och har läst den en gång förut. Dock mindes jag inte hur den slutade, så jag läste om den och tänkte skriva lite om den här.

Den är tydligen rätt svår att få tag i, det minns jag att givaren av presenten sa. Minns inte vem jag fick den av men det var en släkting eller förälder.

Det var faktiskt en väldigt intressant bok. Karaktärerna är förvånansvärt stereotypa (fjällexperterna, enslingen, den tjatiga hemmafrun, den kluriga apotekaren, polischefen) men jag blev imponerad över hur min morfar lyckades blåsa liv i dem och få dem att inte verka så totalt klyschiga som man först tror. Karaktärerna utvecklas också en del under bokens gång.

Man märker tydligt att min morfars författarskap tillhörde en annan generation av språk och skrivande. Sättet att förmedla dialoger är helt annorlunda och faktiskt en smula förvirrande innan man förstår hur man ska närma sig det man läser. Man ska inte läsa det som en recitation av händelser, man ska läsa det på samma sätt som en berättare skulle ha läst det.

Jag fann stort nöje i att identifiera min morfars olika personlighetsdrag på handlingen. En del är riktigt tydliga medan andra är mer diffusa. En av huvudpersonerna är en kvinnlig apotekare och där går ju min morfar tydligt fram iom att han själv var apotekare. Det märks också att han lutar sig mot sina egna erfarenheter från fjällen, och jag är imponerad över hur han målar upp det karga men vackra landskapet, fyllt med karga personligheter.

Annat är svårare att känna igen om man inte har umgåtts mycket med min morfar. Exempelvis så har en av karaktärerna en starkt (nästan våldsamt) humanistisk livssyn och där tror jag att min morfar ventilerade många djupt personliga åsikter kring hur kyligt och hårt samhället hade blivit när boken skrevs i mitten på 70-talet.

Boken är dock en väldigt klassisk whodunit-deckare. Den presenteras med ett enkelt koncept (någon på en fjällvandring är en mördare) men som läsare är man komplett osäker på vem som egentligen är mördaren ända fram tills sista sidan. Det är relativt lite orerande över människors natur, och allting löses på klassiskt sätt - med hjälp av slutledningsförmåga och sunt förnuft. Fingeravtryck, hårstrån, DNA och liknande är värdelösa hjälpmedel i min morfars bok - här vevar man igång de små grå och löser mordfall genom att tänka efter, något som känns både fräscht och gammeldags på en och samma gång.

EDIT 050711: Min mor informerade mig om att det faktiskt var hon som gav mig boken.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.