Loading ...
Hur Depressioner Funkar
Posted by on November 21st, 2005
Emellanåt får jag frågan “hur är det att vara deprimerad?” och då måste jag svara som jag alltid gör, nämligen “det är ett levande helvete”.
Jag tänker ofta på hur sjukdomen utvecklar sig. Många människor förstår inte depression, och det är inte så konstigt faktiskt. Har man inte upplevt det så kan man inte förstå det, än mindre relatera till hur det är.
Depression är en sjukdom. Eller, åtminstone när den kallas klinisk depression. Att vara lite nere en dag eller två räknas inte. Visserligen är man “deppig” men man är inte deprimerad.
När man pratar om en sjukdom så tänker de flesta i samma banor som t.ex. att man har fått influensa eller magsjuka eller HIV eller nånting. Detta är sjukdomar i sin klassiska beteckning. Depression däremot är tvärtom, iom att det huvudsakligen är en sjukdom som påverkar huvudet och inte kroppen så är det snarare att man inte får nånting, utan man förlorar en massa annat.
Man får “depression” men man förlorar självkänsla, hopp, glädje, framtidsutsikt, självförtroende och en hel massa annat. Man skulle kunna säga att snarare än en additiv sjukdom (nånting har lagts till) så är det en subtraktiv sjukdom (nånting har tagits bort).
I likhet med de flesta sjukdomar som påverkar en mentalt så är depression en förbaskat knepig sjukdom att förklara. Symptomen varierar alltid med individen, och kan vara såväl kemiska (avsaknad av signalämnen som t.ex. serotonin) eller genetiska (man har en historia av depression i sin släkt) eller så kan det helt enkelt vara slump och ödet (man har råkat ut för tråkiga saker under en längre tid, eller man har helt enkelt otur och är känslig). Vanliga sjukdomar som HIV eller influensa är relativt enkla att förklara ursprunget till - man har fått ett virus eller en bakterie.
Nu när jag tänker efter kan jag inte komma på så många andra sjukdomar som är subtraktiva snarare än additiva.
Nåja, det här var allt som mitt huvud behövde ventilera just nu. Hoppas nån orkar läsa detta!
License
This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.
November 21st, 2005 at 17:10
Jag har “turen” att ha varit deprimerad ett par månader en gång för många år sedan, men aldrig sedan dess (även om jag i efterhand inser att jag ofta var mer än naturligt nedstämd under delar av mina tonår), vilket innebär att jag faktiskt vet hur det känns eller kan kännas, rättare sagt, utan att behöva lida av det.
Men det var lite grann som att ta ett färgfoto och bleka ur det helt. Det blir trist och grått och känns meningslöst.
November 21st, 2005 at 22:32
Det värsta är väl när man är sådär deppig som man kan bli när det egentligen beror på något annat (jag blir deppig eller vad man ska säga när jag inte ätit tillräckligt, sovit tillräckligt eller… ja, ibland vet jag inte vad det beror på), och folk i omgivningen försöker förklara för en varför man inte behöver vara ledsen. Ibland är man det bara, och när folk säger att man inte har en anledning säger de egentligen att man inte har rätt att vara det, och att de inte förstår. Det gör iaf mig bara mer nedstämd. Observera att jag inte tänker kalla det jag varit med om för depression, för jag tror det finns folk som haft det värre än jag.
November 22nd, 2005 at 18:16
Ruskigt bra beskrivet. Har alltid undrat hur man ska beskriva det men har aldrig kommit på något riktigt bra sätt.
November 22nd, 2005 at 18:55
Nu inspirerade du mig till att skriva om depression. Jag minns själv den där dagen för tre år sedan ungefär, hur jag plötsligt förlorade all kraft och var nära på att svimma. Obehagligt bara förnamnet.
Men jag tog mig ut den gången på egen hand. Det som räddade mig var framförallt att jag inte var ensam även om jag trodde det till en början. Sen visade det sig att alla möjliga människor i min närhet knaprade piller för det här. Det var en lättnad om någonting. Det är en folksjukdom om något, vi är många som har det och vi kan tillsammans hjälpa och stötta varandra. Det handlar om att våga erkänna för sig själv och andra att man mår dåligt.
Det blir nog lite mer att läsa min blogg snart.
Sköt om dig broder!