Solid Block of Ise

Jag har precis sett “Lightning in a bottle“, en film om/med bluesen som tema. I korthet så är det ett slags hyllningskonsert till sig själva, komplett med så gott som varenda bluesgud som kunde närvara.

Wow, alltså.

Den här konserten hade jag längtat efter att se, och trots att jag ser den som en inspelning så känner man ändå styrkan i allting. Somliga deltagare är riktigt gamla, som t.ex. BB King, Buddy Guy eller Hubert Sumlin (som spelade tillsammans med Howlin’ Wolf på tiden då det begav sig). Men det finns andra som är betydligt yngre. Jag blev lite orolig när jag såg Macy Gray och Chuck D på artistlistan, men Macy gjorde faktiskt ett imponerande framträdande. Chuck D var kanske lite för mycket hiphop för min smak, men icke desto mindre ett giltigt deltagande då hiphopen har mycket gemensamt med blues-musiken. Steven Tyler och Joe Perry från Aerosmith gjorde ett grymt hårt och imponerande framträdande som verkligen svettades blues.

På sätt och vis är det en musikalisk resa. Det första numret med Angelique Kidjo är egentligen inte blues, men visar hur blues har sina rötter i afrika. Överhuvudtaget en skön inledning. Man fortsätter sedan med klassisk Delta-blues från Mississippi och Honeyboy Edwards visar helt klart var skåpet ska stå där. Han har spelat blues sedan 1928, och jag tror aldrig jag hört nån spela deltablues med en sån glöd. Keb’Mo gjorde en suverän tolkning på Robert Johnson-klassikern “Love in vain”.

Sen fortsatte resan med mer elektrisk blues och massor med minnesvärda framträdanden. Speciellt tyckte jag cirkeln på sätt och vis slöts när Buddy Guy tillsammans med Vernon Reid och Angelique Kidjo gjorde en väldigt levande afrika-bluesversion av Jimi Hendrix klassiker “Voodoo Chile”. Varför tycker jag cirkeln slöts just där? Därför att Jimi var ett stort Buddy Guy-fan, likaså är Angelique Kidjo ett stort Buddy Guy-fan. På sätt och vis kändes det som en suverän blandning mellan afrikanska rytmer och amerikansk elektrisk blues.

Andra minnesvärda bitar var helt klart John Foggertys intensiva framträdande, och Bonnie Raitts slidegitarr.

Är man det minsta intresserad av blues är det här nånting man inte får missa.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.