Solid Block of Ise

Den andra delen i min blogföljetong kommer att handla om en annan låt från Empires. Den här låten heter “Saviour” och är lite komplicerad.

Det är nämligen så att Saviour finns i två versioner, båda med sina respektive meriter. Dels finns den vanliga på Empires, sen finns det en väldigt limited edition-utgåva av Empires som heter Burning Empires. Burning Empires är EXTREMT sällsynt numera, och trots mina eftersökningar har jag inte lyckats äga den annat än i digital form. Burning Empires innehåller alternativa versioner av Empires-låtarna + några outgivna bonusar. En del versioner är varken bättre eller sämre än Empires-motsvarigheten, och några är bättre.

Saviour är en låt som står sig lika bra på båda versionerna. Faktum är att den enda skillnaden mellan dem är att Empires-versionen är instrumental, och Burning Empires-versionen har sång.

Texten går så här:

As the stars appear
I know I’ll find you staring at the sky.
Pointlessly reaching for some light
You hope to guide your sorry way.

A God of love.
A God of care.
A God of hope.
A God of words.
A God as lost as you and blind
To fill your hollow soul again.
You seek a God to stand above you,
Wrapping healing arms around you.
You’ll find another God of pain,
A God of suffering and tears.
Give yourself unto your God.
Sacrifice yourself again.
Burn your thoughts, erase your will
To Gods of suffering and tears.
Tie hallowed bonds around your hands.
Kneel before this seat of shame
To Gods as lost,
Gods as blind,
Gods of suffering and pain

Det har tidigare rådit debatt om Ronans religiösa ställning, men med den här texten förstod man att han tar klart avstånd från religion. Låten i sig är enormt bombastisk och skulle funka suveränt på ett dansgolv.

Personligen har jag tonvis med minnen av den här låten. Jag minns fortfarande första gången jag hörde den, det var hösten 2001. Jag hade av nån anledning aldrig lyssnat på låten innan eftersom introt var tråkigt. Men den här höstdagen så fick skivan gå och plötsligt satt jag och nickade hvuudet i takt med den här enormt sköna låten. Jag kände mig upprymd och tilltalad. När jag senare fick höra den s.k. Vox-versionen (med sång) så tog texten mig på en resa.

Precis som de flesta av Ronans texter så har han ett skönt sätt att hantera det engelska språket, och den ironiskt döpta Saviour var inget undantag.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.