Solid Block of Ise

En återkommande tanke som har surrat i mitt huvud de senaste åren är hur vi formas konstant genom den processen som kallas “att leva”, men också hur vi formas av händelser och öden, samt omedvetet formar och påverkar andra och varandra.

En klassiker som jag ofta brukar klura på är hur jag hade varit om jag fötts som kvinna istället för man. Det andra könet, men i övrigt identiska miljöer och uppväxt. Det finns så otroligt många samhälls-skillnader mellan män och kvinnor, de flesta är nästan omärkliga att uppfatta, och så många olika händelser som man råkar ut för. Kan man säga att man hade varit samma människa om man fötts i det andra könet, så att säga? givetvis inte, men hade man varit en kvinnlig version av sig själv, eller hade man varit en total främling?

Händelser formar oss. Jag läste en intervju med min far tidigare idag (han är Over There och pratar om sig själv, sitt företag och sina erfarenheter), och det slog mig att jag faktiskt inte vet så mycket om hans barndom, och hans tidiga utveckling. Jag har tyvärr inte speciellt många minnen från min egen barndom, men jag kommer ihåg många nyckelmoment. Men min pappa, jag har väldigt dålig koll på de händelser som format honom. Han är ju uppvuxen i en ur-amerikansk miljö. Fenor på bilarna, amerikansk fotboll på dumburken, och jordnötssmör på mackorna. Sen vips vad det är hamnade han i Sverige. Eller, inte riktigt. Men det är en stor förändring.

Hur annorlunda hade hans liv varit om han istället valt att stanna i USA? Att inte öppna ögonen, se sig omkring. Jag vet hur hans bröder är, även om jag tycker de är trevliga så måste jag ändå säga att de är ganska inskränkta. Min far är också medveten om det, vi har pratat om det emellanåt.

Människor kan (i min erfarenhet) lite grovt indelas i två kategorier. De som ångrar sig, och de som accepterar det förflutna och går vidare. Jag är helt övertygad om att min far faller i den sistnämnda typen. Jag själv står nånstans och väger mitt emellan, men jag strävar efter att vara den senare typen. Alla har formats och påverkats av händelser livet genom - oavsett om dessa varit positiva erfarenheter eller erfarenheter som sårat och dragit ner människan.

Jag tror det var Friedrich Nietsche som sa att “det som inte dödar, stärker”. Jag minns inte, och jag orkar inte kolla upp exakt vem som sa det, men jag tror att det finns viss sanning i det uttalandet. Visserligen tror jag inte att man stärks av alla erfarenheter, men människor är för det mesta rätt smarta individer, och även om vi inte stärks så får vi alla nån erfarenhet av händelsen - även om den var en dålig händelse. Jag har själv gått genom fyra år av depression, och även om jag inte skulle vilja göra om det så måste jag ändå känna att jag på nåt sätt har lärt mig nånting. Dock mycket svårare att uttala sig om exakt vad (det är inte som att lära sig sticka!) men nånting positivt vill jag ändå försöka tillskriva det helvete som en depression är. Man lär sig mycket om sig själv, på gott och ont.

Men nånting som verkligen stämmer är att livet är en flod. Det finns stora strömmar, och det finns små strömmar. Kanske någon släpper ner en liten sten i floden, och detta skapar en ny ström som subtilt men ändå märkbart påverkar det hela? Jag tror det.

Det enda floden kan göra är att flyta vidare.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.