Solid Block of Ise

Ett utbredande problem som jag ser det är att det fuskas mycket i spel. Nej, jag talar inte om det utbredda fusk som finns i t.ex. Counter-Strike eller WoW. Jag talar om det faktum att många singleplayer-spel idag måste ta till ganska tydliga fusk för att ha en chans mot spelaren.

Speciellt tydligt är detta i de spel som behöver en AI som spelar mot spelaren. Som exempel ska jag ta det senaste spelet i Need For Speed-serien: Most Wanted.

Jag gillar faktiskt detta spel. Att köra lyxbilar i vansinnig fart har alltid tilltalat mig, och jag blev lite besviken på Underground-versionerna. Jag är inte förtjust i hela “street racing”-grejen och det kändes som en nedgradering. Visserligen kul att styla bilarna, men det var ändå inga speciella bilar. Därmed gillade jag att Most Wanted kombinerade det jag gillade med Underground och det jag gillade med de klassiska spelen.

(Hur stort fan är jag av Need For Speed-spelen? Om vi säger så här, jag äger det första på CD. Det kom ut 1995, tror jag.)

Jag anser mig vara en hyfsat duktig datorspelsförare, och det har nu gått såpass långt att jag har blivit tvungen att köra på den svåraste svårighetsnivån för att få ordentligt motstånd.

Men nånting jag har märkt med spelet är att förarna som man tävlar mot egentligen inte blir skickligare ju högre upp svårigheten går. Det enda som ändras är de fördelarna som datorförarna får gentemot en själv som spelare. AI-förarna kör ungefär likadant som vanligt, och kraschar ungefär lika ofta som vanligt, och gör samma klantiga misstag som vanligt - det som skiljer är att spelet själv ger dem väldigt orättvisa fördelar.

Ni kommer säkert ihåg storfilmen Matrix? En av mina favoritfilmer. Det finns en bit i den filmen där Morpheus förklarar hur Matrix funkar - att det finns regler, men att man måste lära sig att dessa regler går att tänja. Det är därför som man i Matrix kan hoppa mellan byggnader och göra skitcoola bullet-timegrejer. Man tänjer på reglerna till fördel för sig själv. I detta fall tänjer tillverkaren spelets regler (vilket är den verklighet man får uppleva) till fördel för AI-spelarna (dvs sig själv).

NFS:MW gör likadant med sina AI-förare. Den ger dem fördelar som inte är fysiskt möjliga, och egentligen inte ska existera i ett sånt här spel. AI-förarna kan ta perfekta kurvor i maxfart utan att sladda eller volta. Deras NOS räcker dubbelt så länge, och deras manövreringsförmåga försämras inte under användning. Deras bilar accelererar mycket snabbare än ens egen - även om man kör identiska bilar. De är nästan omöjliga att preja, men om man själv blir knuffad av dem snurrar man till som om man hade kört rally på en isbana. Deras bilar har en högre maxfart - även om de kör identiska bilar som en själv. Ibland hoppar motståndarna en bit fram på banan, jag har kört ifrån dem otroligt grundligt bara för att upptäcka att de hips vips är nästan precis bakom mig.

Men förarna i sig är samma klumpiga förare som alltid. Det finns ett moment på en av banorna där man kan ta en genväg genom en biltvätt. Det slår aldrig fel där, datorförarna missar alltid infarten för de har för hög fart och krockar istället med väggen bredvid. Men de vinner ändå loppet eftersom spelet ger dem orealistiska fördelar gentemot en själv.

Varför måste det vara så här? Det är inte första gången som man märker det, och i bilspel är det desto vanligare eftersom om man är oerfaren datorförare så är det svårt att se fusken. Jag har dock spelat bilspel i minst 10 år, och jag ser tydligt hur speltillverkaren hellre ger datorspelare fusk än att göra en bra AI. NFS:MW är inte första gången heller, jag såg första tendenserna till fuskande med bilspel redan 1997. Det enda som har ändrats är att fördelarna för AI-förarna blir tydligare och tydligare.

EDIT 060328: En annan grej som AI-spelarna ofta gör är att gå ihop mot människospelaren. Det är inte ovanligt i ett race att en datorförare klantar offrar sig och kraschar preciiiiis i mitten framför en, och man själv tappar farten/vurpar/whatever medan de övriga AI-spelarna vrålar bort mot horisonten.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.