Rubriken på detta inlägg är samma som en artikel i DN som handlar om att folkhälsoinstituet vill minska mängden självmord. Hur de ska råda bot på detta är dock tveklöst den mest korkade och bakvända metoden någonsin.
Istället för att lägga resurser på att ändra samhället ska man bokstavligt talat bygga skyddsbarriärer. Ännu ett steg i det svenska nanny-samhället. Istället för att bota sjukdomen botar man syndromet.
Nej, vi vill inte ändra samhället så att folk mår bättre. Vi vill bara lägga ut massor med madrasser på alla gator så att man studsar istället när man kastar sig från tionde våningen. Därmed slipper vi smutsa ner vårat samvete och kan sova lugnt, trygga i förvissningen att vi “räddar” massor med människor från självmord.
Det här är så hejdlöst idiotiskt. Jag har själv lidit av en allvarlig depression i ett flertal år, och det har hänt att jag varit nära att ta livet av mig. Det här hade inte hejdat mig ett smack, tvärtom hade jag blivit ännu mer sorgsen över hur idiotiskt en del människor handlar när de inte förstår hur saker funkar.
Sven Bremberg kallar självmorden för psykologiska olycksfall och säger att de flesta som försöker ta sitt liv faktiskt vill leva vidare när de fått perspektiv på händelsen.
Sven Bremberg vet nog inte riktigt vad han pratar om, annars hade han inte beskrivit ett allvarligt problem med såna hollywood-generaliseringar. Det som plågar en deprimerad människa är inte själva akten av att ta livet av sig, tvärtom är det en lättnad när man väl bestämt sig. Det som är plågsamt är att försöka avgöra om man vill det eller ej. Man vill faktiskt leva vidare, men smärtan man känner inuti sig gör det så svårt att man inte ser någon annan utväg än att ta livet av sig. Det fenomen som Sven Bremberg beskriver förekommer enbart i tårdrypande hollywoodiseringar med svällande stråkmusik.
Ja, det händer att man vill leva vidare efter ett misslyckat självmordsförsök. Men snälla, beskriv det inte som ett “psykologiskt olycksfall” för det är så långt ifrån verkligheten som möjligt. Att försöka minska mängden självmord genom att bygga om offentliga miljöer är i min mening lika smart som att försöka bota huvudvärk genom att såga av huvudet. Problemet kvarstår, men politiker och andra byråkrater kan stilla sitt samvete genom att påminna sig om att de “hjälpte till”. Hjälpte till på samma sätt som en femåring med en motorsåg!
(Via: Suburbia)
EDIT: Som ni kan läsa i kommentarerna har Sven Bremberg själv kommenterat detta, och enligt honom har DN vinklat artikeln rätt ordentligt. Det borde jag egentligen ha antagit eftersom ingenting är så sensationalistiskt som svenska tidningar (t.o.m. en såpass ärevördig blaska som DN, tydligen) men trots detta anser jag att minskningen av självmord har ingenting att göra med den fysiska miljön vi lever i, och 100% med den psykologiska miljön.
Vi lever i ett gravt människofientligt samhälle där man förväntas jobba sig till döds, och vården är så lobotomerad att den knappt vet hur den ska hantera sjuka människor. Jag har själv suttit ett flertal gånger i akutmottagningen med en ångest så djup att det inte går att beskriva, och hjälpen har inte funnits. Den terapi jag har genomgått har jag fått kämpa för att få, och jag är glad att jag har familj och vänner som hjälpt mig att kämpa för att få den eftersom jag inte hade orkat kämpa på egen hand. Det är DÄR som förändringarna måste ske. Läkare måste börja acceptera mentala sjukdomar såsom depression som riktiga sjukdomar, och sluta betrakta det som “inbillning”. Vården måste få resurser att ta hand om deprimerade människor, inte få fötterna avkapade som det är idag. Samhället måste också bli bättre på att ta hand om människor som tappat livslusten, inte bara sätta ett plåster på det. Ja, depression går att behandla (men såvitt jag anser inte bota helt) med medicin och rätt sorts terapi - men idag måste man kämpa alldeles för mycket för att få den vården, och det är inte alltid man orkar det.
Men hursomhelst. Tack Sven för att du kommenterade. Det gör mig lite hedrad på nåt sätt att du faktiskt tar dig tiden att läsa vad som finns ute i verkligheten!
Loading ...
