Solid Block of Ise

Jag är amerikansk medborgare. Detta faktumet är ofta en överraskning för de flesta som inte känner mig och min brokiga bakgrund, men jag är faktiskt jänkare. Dock är jag uppvuxen i norrland och har spenderat ca 98% av mitt liv hittils på svensk mark.

Men icke desto mindre är jag amerikan, och den 4e Juli brukar jag i mån av tid/pengar/humör försöka fira min officiella hemnations frigörelse för ca 230 år sen. En typiskt amerikansk 4e Juli för mig brukar inte innebära enorma fyrverkerier och oändliga grillfester, men på nåt sätt försöker jag ändå knyta an till den amerikanska överdådighetskulturen.

I år känns det dock lite svårt. Jag blir mindre och mindre förtjust i det land som officiellt är mitt hemland, samtidigt som jag blir mindre och mindre förtjust i det svenska land som mina fötter trampar runt på. Thomas Bodström är tydligen kandidat till statsministerposten, och i USA härjar en maktfullkomlig president som på nåt mysko vänster förvrängt de liberala ideal som man tillskrev sig under frigörelsen för 230 år sen. Han har dessutom lyckats få 200 miljoner människor att stänga av sina hjärnor och istället uppföra sig som den mest massiva fårskock som historien någonsin har skådat.

“We need to destroy this village in order to save it!” och så vidare.

För oss humanister är världen idag en väldigt ogästvänlig plats. Pengar dyrkas som aldrig förr, och hemska saker utförs i nationalismens och patrotismens namn. Extremreligiösa och väldigt mäktiga människor tillåts härja fritt, och det sunda förnuftet ingår inte längre i var mans tankar.

Min pappa Tim var nere här under förra veckan och hjälpta mig och Ann-Sofie att flytta mina behörigheter från den förra lägenheten till den nya. Utan hans hjälp hade det nog inte gått så smidigt som det gjorde, och jag sa att det är ungefär som att ha “flytthjälp från The Terminator” för det svischade förbi utan att man riktigt fattade att det pågick. Men min pappa är iaf orsaken till mitt lustiga medborgarskap, han är amerikanen som träffade den svenska utbytesstudenten och som sedermera blev fast bosatt i Sverige.

Under en matpaus i flyttandet (tydligen behöver även The Terminator ett näringsintag då och då) så nämnde han i förbigående att han funderade på att ansöka om svenskt medborgarskap som ackompanjemang till sitt amerikanska. Jag har själv gått i liknande tankar, men ju mer jag tänker på det desto mindre intresserad blir jag av att göra det. Jag är inte förtjust i det USA som idag härjar fritt i världen och som utan minsta kritik verkar kunna diktera vilka regler och ekonomiska vinningar som ska gälla, men jag är ännu mindre förtjust i de svenska politiker som står och råmar en om möjligt ännu mer vansinnig filosofi än den som skapas i det stora landet i väst. Att välja mellan svenskt eller amerikanskt medborgarskap idag känns som att välja mellan pest eller kolera, och har man båda så har man valt både pest och kolera.

Faktum är att ju mer jag tänker på det, desto mer hopplöst känns det. Det finns nästan inget land (förutom möjligen Canada) som motsvarar det jag vill ha från det som kallas för ett modernt samhälle. Det känns som om mänskligheten går kräftgång baklänges och om det fortsätter i den takt som det gjort de senaste fem åren kommer vi snart att vara i ett tillstånd som till alla sätt påminner om medeltiden. Aborter kommer att vara bannlysta och vi kommer att återgå till att tro att sjukdomar orsakas av onda andar och liknande nonsens.

Men. Nu tänker jag inte tänka mer på komplex idioti som sträcker sig över nationsgränserna utan istället gå och hjälpa Ann-Sofie i köket med vadhonnupysslarmed.

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.