Tema: Livet och döden

1) Livet följs oundvikligen av döden. Har du accepterat att du en dag kommer att dö?

Absolut. Jag har varit bekant med döden förut, och har för många år sen accepterat att jag en dag kommer att köpa farmen. Det gör mig inte upprörd, och döden har aldrig skrämt mig speciellt mycket.

2) Ibland rycks nära anhöriga från livet snabbt och utan förvarning. Ibland efter en tids sjukdom. Vilket alternativ är mindre dåligt?

Utan förvarning är ju alltid jobbigt, men hellre snabbt och utan förvarning än att tyna bort i en sjukhussäng tills det bara finns ett tunt membran kvar av en själv.

3) Har du planerat hur du vill ha din egen begravning? (Alternativt: Vill du planera din egen begravning eller vill du inte tänka på det?)

Jag är ett kontroll-freak och kommer säkerligen att ha gett mycket specifika instruktioner i god tid rörande mitt frånfallande. Redan nu tänker jag ibland på det, och hittils så pekar det på en kremering och utströdande av askor på nåt trevligt ställe.

4) Vad tror du händer efter att vi dött? Återföds vi? Kommer vi till himlen/nirvana/någon annanstans? Försvinner vi bara?

Ateist som jag är tror jag inte på nåt mycket mer glamoröst slut än att sakta förvandlas till mull. Men jag är å andra sidan öppen för andra alternativ, men de kommer i såna fall att komma som en överraskning.

Quadrudos rapporterar att han fick ett underligt mail idag. Jag fick själv nästan exakt samma mail igår.

Den enda skillnaden mellan dem är avsändaren. Det mail som Quadrudos fick påstås komma från “Lisa Johansson” (med en mailadress som är magic at hajmail.com) och det mail jag fick påstås komma från “Frida Gillberg” (med adress macromolecular at ubi.com). Det här är säkert riktiga adresser som samlats upp och som används för att fejka utskicket.

När jag kikar på de headers som följde med visar det sig att mailet skickats från en host som heter 53537491.cable.casema.nl vilket betyder att det mest troligt kommer från nån zombifierad dator, tydligen placerad i Nederländerna.

Innehållet i mailet såg ut så här:

Bäste Kund!

Räkningen

Filerna är bifogade som en bilaga och kan vidarebefordras tillsammans med detta meddelande.

Jag använder en gratis version av SPAMfighter som har fram till nu raderat 227 SPAM-brev.
SPAMfighter är helt fri för privatbruk.
Det kan provas nu och gratis: TRYCK HÄR

Dessutom bifogades en ZIP-fil som heter “räkningen.zip” och som när man öppnade upp den innehöll en EXE-fil med samma namn. Jag orkade inte virusscanna den igår eftersom det uppenbarligen ligger en hund begraven nånstans. Mailet är ren text och oavsett vad som påstås i slutet så är det inte en länk.

För skojs skull provade jag nu att packa upp filen, och omedelbart rapporterar Kaspersky att filen är smittad med Trojan-Spy.Win32.BZub.cw. Det låter som en trojan, och F-secure listar ett virus som BZub.bl, gissningsvis är det som finns i den här filen en variant.

EDIT: Google-sökte lite på innehållet, och tydligen är det här en Haxdoor-variant.

Haxdoor is a powerful backdoor with rootkit and spying capabilities. It can hide its presence, processes and files, on an infected system.

EDIT2: Det står lite mer utförligt om precis den här varianten på F-Secures blog. Där har man lite skärmdumpar också.

Det är intressant hur starten på en dag sätter trenden för hur resten av dagen blir. Om man inleder dagen på dåligt humör, med sur uppsyn och dålig attityd blir resten av dagen likadan. Om man däremot lyckas hålla huvudet uppe, och om nånting bra händer, då blir resten av dagen bra också.

Idag var definitivt en sån dag som hade kunna bli usel, men som började riktigt bra tack vare en liten och sett ur kosmiskt perspektiv rätt obetydlig händelse. Jag fick en donation från Ingela. Hon skickade 100 spänn som tack för att jag hostar hennes lilla blog och som tack för mina skriverier. Det som gjorde handlingen så betydelsefull var att hon skrivit snigelpost och skickat en fysisk hundralapp, eftersom hon inte hade nåt Paypal-konto och eftersom det är rätt krångligt att etablera ett sådant.

Wow! Det gav mig ett brett leende. Tack!

Sen kl 14.30 träffade jag Martin Wahlberg på Nyföretagarcentrum, för att prata företagsplaner. Nyföretagarcentrum är en instans som hjälper nyföretagare (duh) med kostnadsfri rådgivning och material, samt lite kontakter och liknande. Mycket givande samtal, och trots att det blivit lite fnurr på kommunikationen (han trodde vi sagt kl 15) så hade vi en givande timmes samtal, och jag kände mig mycket mer trygg i mina planer på företagande. Han gav mig också en vinkel som jag inte alls tänkt på själv, men som jag definitivt ska undersöka.

Vad gäller mina problem med Förskingringskassan har jag lagt ner striden där. Det är tydligen helt meningslöst och bara ett slöseri med min tid. Jag försökte prata med MJ men hon sa att oavsett vad jag sa skulle ingenting förändras. Därmed är det slöseri att fortsätta tjafsa, jag får acceptera det hela istället och sikta på att bli egenföretagare. Jag är trött på att sitta still, och jag är trött på att vara utlämnad åt byråkrater.

Valmaskinen är i full fart och spyr ut valfläsk åt alla håll. Överallt man åker här i stan blir man bombarderad med tomma löften från “nya” moderater, urblekta sossar eller övriga deltagare i denna bisarra dans. Det går inte att slå igång dumburken utan att hamna mitt i en politisk debatt där fradgan flyger i samma takt som politikernas försök att överglänsa varandra.

För varje valrörelse som passerar revy blir jag alltid lika fascinerad över hur vansinnigt det hela är. Jag gör mitt bästa för att undvika att se på skräpet eftersom det är tomma kalorier av den bästa sorten. Man tror man är delaktig i maskineriet, men bakom kulisserna väljer maktmaskinen ändå precis hur det ska se ut i maktens korridorer. Jag tror att vi som röstar för länge sen har förts bakom en sinnrikt konstruerad rökmaskin, där man bländar oss med speglar.

Hur som helst. Jag läste en av mina favoritbloggar (som uppdateras med hiskelig fart) och där fanns ett inlägg om det s.k. “Unika Partiets” manifest. Jag har inte orkat läsa hela manifestet eftersom jag misstänker att det är precis lika hjärndött som dess tydligaste frontfigur, men jag fick några godbitar från inlägget. Egentligen började detta som en kommentar, men min hjärna ökade varvtalet och istället spyr jag min galla från min egen lilla låda.

Avskaffa fastighetsskatten och förstatliga elmarknaden.
Gör Sverige säkrare med hjälp av kameraövervakning.
Stärkt lagstiftning mot mobbing på internet.
Konsumentmärkning av retuscherade bilder i media och tidningar.
Inför ämnet ”social kompetens” i läroplanen.
Hjälp unga att starta företag.
Unga skall kunna förbjudas använda mobiler i skolan.
Utökade befogenheter för polisen att logga ip-nummer etcetera.
Säkerhetspolisen, väktare, DNA-teknik med mera.

(från: Beta Alfa)

Det här är kusligt. Linda Rosing vill alltså verkligen bli Big Brother-Linda i varenda bemärkelse som går att uppbringa. Hon vill övervaka Sverige för att göra det “säkrare”. Hur kameraövervakning ska göra Sverige säkrare vet jag inte riktigt; om man ska göra det blir man i såna fall tvungen att bokstavligt sätta kameror i varenda hus och lägenhet, och kameror på varenda gårdsplan och i varenda skogsdunge. Vem ska sitta och glo på de miljontals kameror som skulle krävas för detta, och vem övervakar övervakarna?

Punkterna där uppe är antingen gravt integritetskränkande, fullständigt urbota idotiska, eller både och samtidigt. Är det meningen att staten ska lagstifta om mobbing på nätet? Snacka om att försöka bota symptomet istället för sjukdomen. Jag förstår inte heller vitsen med att lagstifta och förbjuda mobiler i skolan. Visst, det är ett problem med ungar som hellre blippar på sina mobiler än lyssnar på läraren, men är inte rätta lösningen istället att ge tillbaka makten i skolan till de som faktiskt jobbar där? Lärare är en yrkeskår som för varje år får sina resurser och befogenheter nedskärda och som parallellt upptäcker att förväntningarna varje år mångdubblas. Varför ger vi inte lärarna tillbaka makten att faktiskt utföra sitt jobb istället för att behöva vara rädd för att nån egotrippad förälder ska polisanmäla dem eftersom läraren tog bort deras lilla älsklings mobil under lektionen. Hemska tanke.

Polisen ska inte logga IP-nummer. Polisen ska vara ute på gatan och göra sitt jobb; förhindra att kvinnor blir våldtagna eller att butiker blir rånade. De ska inte sitta inomhus och gå ärenden åt en girig mediabransch som desperat försöker ignorera verkligheten och hålla fast vid sitt förlegade försörjningssystem. Det som Sverige behöver är faktiskt mer poliser. Yes, jag vet att jag låter som nåt slags fascist, men Sverige har för få poliser. Sverige behöver fler poliser som är välutbildade och har resurserna som krävs, och som (mycket viktigt anser jag) vet vad det innebär att vara polis. “Polis” är inte en rättighet att uppföra sig som en nazist och skälla ut vilt främmande människor. Vi behöver vältränade och välutrustade poliser som skyddar allmänheten och som inte tror sig stå över lagen bara för att de är poliser.

“Hjälp unga att starta företag” är nåt som låter väldigt bra. Men det som unga behöver är egentligen inte starthjälp. De behöver ett system för företagande som är vänligt för småföretagande. Som det är idag är inte företagarklimatet i det här landet vänligt mot småföretagande, oavsett vad politikerna gastar. Det svenska systemet är riktat mot storföretag som investerar miljontals kronor i sin uppstart. Sverige är inte känt för att vara landet som föder små garageföretag som växer sig starka; Svenska företag börjar stort och utnyttjar systemet för att bli ännu större. Jag vet själv vilken löjlig mängd med byråkrati det är man måste genomgå för att få starta företag. Jämför med USA, där ansöker man om en “business license” (ren formalitet såvitt jag förstått) och sen är man igång. Här måste femtiotusen olika papper vidimeras och revideras.

Nej, Linda. Jag skulle inte rösta på ditt “unika parti” om så mitt liv hängde på det. Sorry, men det är verkligen patetiskt att ta till metoden att försöka bli politiker för att behålla uppmärksamheten i media. Det är nämligen vad som hänt, alla har tröttnat på dina silikonlökar, din breda käft och din minimala intelligens. Försök inte politisera nu för att behålla kändisskapet, och försök verkligen inte med ett så här ihåligt och människofientligt manifest.

Här kommer min högst personliga åsikt om Linda Rosing, hennes parti och deras manifest:

De som är vana läsare här kansker ser att det tillkommit några knappar däruppe. Den intressantaste är kanske den som heter Bakgrundsbilder. Andreas föreslog nämligen att jag borde göra dem tillgängliga, och jag har själv planerat att göra det i flera år. Nu fick jag initiativet att göra det, och där kan ni ladda hem några alster som jag skapat.

Mer kommer att fyllas på i mån av att jag göra nya, återupptäcker gamla, eller flyttar över dem från mitt DeviantArt-konto. Tyvärr har många original av de riktigt gamla försvunnit och därför kan jag inte göra andra upplösningar på beställning, men de som syns på sidan nu kan önskemålas i vilken upplösning som helst. Jag brukar göra bilder optimerade för 1280×1024 då det är den upplösning jag kör och har kört de senaste sex åren. Men som sagt, har man önskemål om andra upplösningar så säg till.

I övrigt har jag lagt till två i praktiken helt meningslösa sidor om Arkiv och Länkar, mest för att det ser snyggt ut. Om man inte vill bläddra så finns dock innehållet på dessa två sidor antingen till höger eller vänster på precis var som helst annars på denna blog

Det var nog allt för denna gång. Nu ska jag ta en middagslur.

EDIT: Har lagt till tre till som jag tyckte kunde få vara med. Det är de tre som är längst ner på sidan.

Paypal-grejen där till höger har fått min hjärna i rullning. Eller, egentligen är min hjärna i rullning så gott som konstant, men just nu klurar jag på det här med bloggande och pengar. Jag slängde nämligen upp den knappen mest för skojs skull. Jag förväntar mig inte alls att det ska börja rulla in pengar via den, mestadels därför att det är (i min mening) förbannat krångligt att skaffa sig ett Paypal-konto. Kanske jag inte är helt objektiv, men jag fann det rätt knöligt…

Hur som helst. Jag ser inte mig själv som en “problogger”. Jag ser mig själv som en tjomme med en webserver som gillar att utsätta vilt främmande människor för mitt mer eller mindre personliga yrande. Att tjäna pengar är verkligen inte det primära syftet bakom min blog, eller varför jag började blogga.

Men icke desto mindre har man kostnader inblandat. Jag driver min egen server, och det är allt annat än billigt kan jag garantera. En någorlunda högpresterande dator som står på dygnet runt är inte gratis. Speciellt inte med de rådande elpriserna! Därför, om nu någon verkligen VILL gå igenom knöligheten att skaffa ett paypal-konto (förutsatt att de inte redan har ett) och sedan ge mig en slant som tack för att de läser mina vimsiga valsanden genom textens värld här i bloggen så blir jag bara glad.

Det sägs att det är omöjligt att objektivt observera nånting. Man påverkar allting, även det man observerar. Jag tror det här funkar med skrivande också. Även om man tror att man inte påverkas av sina läsare så kanske man gör det ändå? Jag skriver mestadels för att jag vill skriva, och för det mesta bryr jag mig inte ett smack om någon läser det jag skriver eller om de gillar det jag skriver.

Men…

Det är smickrande att ha en någorlunda fast läsarskara. Det är extra smickrande att ha läsare som inte tillhör min omedelbara vänkrets eller som är släkt med mig. Varje kommentar ger mig en väldigt upprymd känsla! Kanske jag blir lite påverkad av er ändå? Äsch, jag vet inte.

(Det är t.o.m. kul att få läsare som skriver kritiska kommentarer utan att hoppa på mig på en personlig nivå. Kommunikation är alltid källan till utveckling, och konstruktiv kritik är alltid intressant.)

Så, för att summera. Vill ni ge en slant till mig tänker jag bara tacka och ta emot. Men se inte det här som nåt tecken på att jag har fått storhetsvansinne och tror att jag ska tjäna grova stålars på min lilla blog.

Förhoppningsvis kan jag nu få min hjärna att återgå till mer “normala” funderingar och låta knappen sitta där utifall att nån penningstinn själ kommer förbi och behöver nånstans att ösa ur sig

Försöker klämma in ett snabbt litet inlägg innan Tisdagen rullar över och blir Onsdag…

Idag har varit en riktigt slö dag. Vi har nästan inte gjort nånting, utan mest gått runt här hemma och stuvats i värmen. Det är nämligen stekande hett, och enormt hög luftfuktighet tack vare ett kort regnväder under natten. Ann-Sofie ägnade några timmar åt att göra ordning i gästrummet, och nu ser man litegrann hur det är tänkt att se ut. Hyllor har ställts upp, och min gamla säng fick flytta in där. Dock rymdes den inte riktigt gentemot elementet, trots att våra måttningar sagt att den skulle rymmas. Vi får lösa det till vintern, inte så praktiskt ur brandsäkerhetssynpunkt om en säng står och gnuggar mot ett element när elementet går igång…

Vi såg Morden i Midsomer, jag tror att Ann-Sofies (såväl som mina föräldrars) fascination för engelska deckare har smittat av sig en smula. Vi åt dessutom ostkaka med jordgubbar och vispgrädde. Jag har aldrig ätit ostkaka förut eftersom det är en i första hand sydländsk sed, men jag blev verkligen överväldigad. Så otroligt smaskigt!

Jag har också konsulterat med min kloka och erfarna moster Anna om min situation i försäkringsvärlden, och hon gav mig lite råd och tips. Trots att det ändå ser mörkt ut känner jag ändå en viss acceptans för situationen - jag kan helt enkelt inte göra annat. Jag ska försöka boka en tid med MJ för att lägga fram lite väl genomtänkta skäl till varför man åtminstone bör höja min ersättning en smula, men jag har tills vidare accepterat att jag är en råtta i en byråkratisk labyrint. Jag har kontaktat nyföretagarcentrum för att se om jag kan få hjälp med företagsstarten (bidragssökning, såna saker) och förhoppningsvis lyfter mitt företag om några månader. Tills dess får jag bita ihop och hoppas att jag överlever.

På den tiden när Paul Simon polade med Art Garfunkel producerade de en låt som heter “Sounds of Silence”. En låt som jag har en svårförklarad hatkärlek till. Den har härlig stämsång och gitarrspel, och en svulstig melodi men ändå finns det nånting som jag tycker är nästan utslätat kommersiell med den.

Men de första två raderna i texten är nånting som alltid orsakar igenkännande hos mig.

Hello darkness, my old friend
I’ve come to talk with you again

Mörkret är på väg tillbaka inom mig. Det där stora, svarta mörkret som äter upp min livslust. Det frågar obehagliga saker och det påminner mig om mörka känslor som jag har tryckt ner djupt inne i min själ. Det påminner mig om hur livet är ett oändligt långt halmstrå av smärta med små hallon av glädje som sitter väldigt glest.

Jag förlorade mitt förtroende för politiker och för det politiska systemet för länge sen. Jag har förlorat förtroendet för det som påstås vara ett rätts-samhälle eftersom det är så lätt att undkomma rättvisan om man bara har en munvig advokat. Jag har förlorat förtroendet för att företag kommer att uppföra sig etiskt och inte nyttja undantag och kryphål i lagar för att lura sina egna kunder. Listan över saker jag inte tror på kan göras lång.

Jag är nu på god väg att återigen förlora förtroendet för mig själv, och att därmed förlora det sista en människa behöver för att överleva: sin egen livsvilja.

Mörkret, min gamle vän. Du är tillbaka, igen.

EDIT: Efter lite mat och höjning av blodsockret känner jag mig lite mer balanserad. Dock är det svårt att se speciellt mycket positivt med mitt läge just nu.

I slutet av Juni flyttade jag från min dåvarande lägenhet på Grubbevägen till min och Ann-Sofies nya bostadsrätt på Ostvägen. Eftersom jag bytt adress (och därmed bostadskostnad) blev jag tvungen att lämna in en ny-ansökan om bostadstillägg.

(Bostadstillägg är det som enligt vad jag förstått ska fylla upp den saknad i inkomst som man får när man som jag går på aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet är nämligen åtskilligt mindre än sjukpenningen, och därmed måste man i praktiken ansöka om bostadstillägg för att nå upp över existensminimum. Man försäkrade att det var en byråkratisk manöver och ren formalia. Det var en total fylleriövning och jag kunde andas ut efter allt var klart.)

Eftersom jag och Ann-Sofie var hos mina föräldrar och satt husvakt och semestrade i största allmänhet hade jag givetvis ingen koll på posten och därmed ingen koll på om beslutet gått igenom. Efter ett tjorvigt samtal med en mycket gnällig kundtjänstkvinna på Försäkringskassan fick jag en chock. Man hade beslutat att mitt nuvarande bostadstillägg skulle vara hela 212 kronor. Det sänktes alltså från 2300-nånting kronor till 212 kronor.

“Va?” var min lite spontana reaktion. Hur ska jag klara mig med en såpass grav nedskärning i min redan snåla inkomst? Visst, jag förväntar mig inte att kunna köpa en lyxkryssare med den lilla statliga lön jag har, men ändå. Kundtjänsttanten informerade mig om att en handläggare som jag tänker kalla MJ var ansvarig för beslutet. MJ var på semester och kom inte tillbaka förrän på Måndag om en vecka (dvs idag).

Hjärnan satte fart och jag tänkte efter för att försöka hitta en orsak till det hela. Jag insåg att jag angett min “inkomst” som alldeles för hög; jag hade räknat MED mitt dåvarande bostadstillägg. Aaah. Lättnaden sänker sig, och jag blir övertygad om att denna lilla miss kommer att korrigeras och jag kommer att kunna äta även i framtiden. Jag ser fram emot måndagen då allting ska bli utrett.

Men icke.

Idag ringer jag MJ och får veta att eftersom jag är sambo så har jag tydligen fått förmågan att leva på luft. Eller så kan man tolka det. Man har visst vetat om min korrekta “inkomst” eftersom man kollade sina egna register och ignorerade det jag angett (varför det var så himla noga att jag angav den på papperet förstår jag dock inte) och att eftersom jag var sambo så ansågs det befogat att sänka mitt bostadsbidrag.

Jag vet inte hur man resonerat där. Jag och Ann-Sofie har separata ekonomier och det enda vi har gemensamt är hyra, amortering och såna gemensamma utgifter som telefon, bredband, etc. Vi budgeterar även gemensam mat eftersom det är enklare, men vi har separata bankkonton och alla utgifter förutom de som nämnts ovan är vårat eget problem. Ann-Sofie är dessutom allt annat än rik eftersom hon lever på sin sjukpenning, men detta tycks inte ha påverkat beslutet utan man verkar ha antagit att Ann-Sofie är rik och kan försörja mig.

Visst, jag kan överleva på det jag får. Men jag kan inte betala min nånting utöver det som jag och Ann-Sofie har gemensamt. Jag kan inte betala min CSN-skuld, och jag kan inte längre köpa ens grundläggande kläder eller unna mig de få nöjen jag har. Det svenska “systemet” har återigen påvisat att en liten människa som jag inte är värd nånting, utan man kan fortsätta rycka undan mattan från under mina fötter, alltmedan politiker kan prata massor med skitsnack om den “svenska medmänskligheten”. Jag börjar verkligen tröttna på den inhumana attityden i Sverige, och jag är trött på politiker som pratar skitsnack för att locka väljare alltmedan mängden utstötta människor stadigt växer.

Det har tagit mig fyra år att komma i närheten av att vara “frisk” från min depression. Ska man nu tvinga ner mig i den igen? För det är dit det pekar. Jag känner redan hur min livslust försvinner. Jag är inte tillräckligt stark för att orka kämpa emot ett system som egentligen ska ta hand om mig. Frågan är nu hur jag ska få ork att starta mitt lilla företag…

Tack byråkrater! Om det är nån som kan anses ansvariga för allt som är fel i samhället så är det ni, tillsammans med giriga storföretag och människofientliga men maktfullkomliga politiker.

Jag har gått och skaffat mig ett PayPal-konto. Mest på skoj, men om nån av nån anledning vill ge mig pengar finns det en knapp där till höger numera som ordnar precis det. Min egen något ostadigt definierade etik och moral ser det här som ett betydligt mer accepterat sätt att kanske få en slant än att klistra annonser och sitta och försöka trixa placeringen av desamma.

Alla gåvor emottages tacksamt men bestämt!