Jag brukar medvetet odla en lätt paranoia och skepticism kring mycket av det jag ser omkring mig i världen. Det är mitt sätt att inte ryckas med alltför lätt i mob-mentaliteten, ändå har det hänt, vilket jag motvilligt erkänner. Att försöka läsa mellan raderna och se saker i ett större sammanhang är nånting jag ofta försöker motionera min hjärna med, att försöka ta två till synes orelaterade saker och inse att det faktiskt kanske finns ett sammanhang mellan dem.

Mycket av mina lätt paranoida och skeptiska tankar kan lätt placeras i facket för konspirations-teorier, och jag avfärdar dem ganska fort och ganska roat. Men en del saker biter sig fast och kan inte lika lätt avfärdas som produkten av en överaktiv fantasi.

Till dessa tankar tillhör mina funderingar kring “problemen” med de svenska kärnkraftverken. Jag har nämligen ända sen dessa problem började i Juli-Augusti nån gång frågat mig om problemen verkligen existerar eller om det är en djupare drivkraft bakom dem. Sveriges elpriser har nämligen skjutit i höjden ända sen avregleringen av elmarknaden, och elpriserna som de är nu är högre än nånsin tidigare. Trots att vi konsumenter blev lovade lägre elpriser som resultat av avregleringen har priserna stadigt stigit, tack vare den lätt oligopol-liknande elmarknaden.

När så problemen i kärnkraftverken först visade sig och man stängde ner dem “för säkerhets skull” och priserna steg ytterligare klickade en liten del av min hjärna igång. Det är den del som ofta klurar på konspirationsteorier. Slutsatsen blev en tydlig känsla av att det här var egentligen alldeles för lämpligt sett ur elbolagens synvinkel. Det kändes som att egentligen hade bolagen som äger kärnkraftverken medvetet slängt en skiftnyckel i maskineriet och sen med tårögda blickar i media stängt ner dem. I själva verket kanske bolagen står och förnöjt gnuggar händerna eftersom resultatet av krånglet blev ännu högre elpriser.

Jag tänkte skriva om detta redan i början av Augusti, men det blev aldrig av. Orden ville inte forma sig, och skrivandet uteblev.

Men nu läser jag om att man fortfarande har problem med kärnkraftverken, och jag börjar återigen undra om det här inte är alldeles för lämpligt för elbolagen. Speciellt inför höstsäsongen när människor återigen börjar använda mer el-energi till uppvärmning av sina kåkar.

*justerar aluminiumfoliemössan*

Min output i bloggen har dämpats lite de senaste veckorna. Orsakerna är många. Bland de stora skurkarna är ett krånglande tangentbord som sätter käppar i hjulet för min kreativitet, men också det faktum att mina tanka rinner ut i sanden. Normalt har jag små hjärnfjärtar som sen blir stora krångliga tankar, men de senaste veckorna har mina hjärnfjärtar förblivit små mentala pruttar som inte leder till nånting att skriva om.

Att skriva om min vardag känns inte så spännande heller. Saker flyter på där i sakta mak, jag jobbar lite frilans åt diverse människor och ska skaffa F-skattsedel och lite dylikt till veckan. Ann-Sofie och jag var INTE häromdagen till Sundsvall, vi behövde INTE åka i tre timmar, vi behövde INTE hyra släpvagn och vi steg inte upp tidigt som sjutton för detta heller… Moahaha. Ni som kommer till våran inflyttningsfest kommer att få alla frågetecken uträtade. Jag och Ann-Sofie ser grymt mycket fram emot inflyttningsfesten. Förhoppningen är att så många som möjligt (lokalt och inrest) kan komma, för vi vill att det blir ett hejdundrande party som värmer in våran lägenhet! Vi smider planer här och hoppas kunna erbjuda en och annan överraskning, och vi hoppas att det blir en lyckad kväll!

Vad annat? Hösten kom som en blöt filt som plötsligt svepte in oss. Indiansommaren som höll i sig nästan hela September är nu utbytt mot rödgula löv och dimmiga morgnar. Faktiskt rätt skönt, men jag saknar att kunna gå ut i shorts mitt i natten och inte frysa. Jag och Ann-Sofie svär över våran krånglande dusch, där två slangar hela tiden envisas med att lossna. Trots att My Father The Ex-Plumber (vars hemsida numera bor på nytt webhotell! yay!) kom och öste professionell kunskap över den så började den lossna igen bara några dagar efter hans hemfärd. Mycket irriterande, men idag eller så tänkte jag plocka ner skiten igen och använda TVÅ draåtslangar-mojänger på den. Förhoppningsvis fattar den vinken.

Men tills vidare, over and out…

Tema: Utomlands

1) Vilken är den bästa semestern du har haft utomlands?

Jag har haft många bra semestrar utomlands, men den senaste seriösa utlandssemestern var nog när jag och min far åkte runt i sydvästra USA under en månad. Detta ledde till mitt beslut att stanna där, och jag blev kvar i två år. Vi hade otroligt skoj tillsammans och fick åtskilligt med äventyr.

2) Om du inte kunde bo i Sverige längre, vilket land skulle du då välja att leva i?

Knepigt. Det beror ju helt om man ska se det som en lättsam flytt eller om man ska ta hänsyn till ett lands kultur och förflutna. Exempelvis skulle jag vilja bo på Nya Zeeland, men det sägs att det är höga skatter där, och att man är långt förflyttad från omvärlden. Australien skulle jag också gärna bo i, men det är tokdåligt bredband där och det finns en massa fascister som är alldeles för George W. Bush-vänliga. USA är också ett trevligt land, men attityden har förändrats enormt där, och om man inte passar in i “the american way” så är man en hemlig kommunist verkar de flesta anse.

Osv osv. Men om jag inte behövde ta hänsyn till såna tråkiga saker? Då kanske det skulle bli USA eller kanske nåt sydeuropeiskt land som Spanien.

3) “Blott Sverige svenska krusbär har.” Har Sverige något särskilt som du absolut inte kan vara utan, även om du flyttar utomlands?

Lingonsylt och palt är nånting som kan bli knepigt att klara sig utan. Palt kan man ju göra själv, men lingonsylt är man desto sämre på - särskilt om man bor i ett land utan lingon! Jokkmokks-korv är också nånting som skulle bli svårt att lämna.

4) Har världens syn på Sverige förändrats på något sätt de senaste åren tror du och i så fall hur?

Nej, jag tror världen i helhet ser på Sverige som de alltid gjort. Ett pyttelitet land långt uppe i norr som har en väldigt stor käft och ett rätt skickligt hopvävt välfärdssamhälle.

Tema: Komiker och humor

1) Jay Leno, David Letterman, Conan O’Brien… Vilken amerikansk tv-komiker tycker du är roligast?

Svår fråga. Jag vet inte vem som jag tycker är roligast då jag garvar åt de flesta, men den som jag definitivt inte anser speciellt rolig är just David Letterman. Finner honom aptråkig, och hans kompis Paul Schaffer ger mig så dåliga vibbar så det är inte klokt.

2) Kristian Luuk är en av flera som har försökt. Tycker du svenska tv-komiker kan vara lika roliga som de amerikanska?

Det tror jag det kan, men jag tycker de flesta försöker antingen göra samma sak som de eller försöker för hårt. Kristian försökte ju göra en total David Letterman-kopia och jag fann den själv väldigt platt. Om svenska komiker gör svensk komik blir det oftast bra, se på det som Killing-gänget producerar, men om man försöker göra nånting enligt utländsk förebild blir det oftast rätt vattnigt.

3) Skämt om döden, om kungen, om judar… Kan/får man skratta åt allting?

Absolut, jag tycker det. Att kunna skratta åt nånting är att kunna erkänna allvaret i en situation och sedan belysa det med humor. Politiskt korrekta skämt är oftast aptråkiga, och så länge man gör humorn med stil och glimten i ögat så tror jag att man kan skämta om nästan vad som helst. Skönhet ligger i betraktarens öga, och jag tror även att gapflabbet ligger i lyssnarens öra.

4) Hur skulle du vilja beskriva din egen humor?

Jag har en rätt absurdistisk och observativ humor, starkt inspirerad av brittisk humor a.la. Monty Python.

Idag fick jag ett välkommet tillägg till min lite tunt utfyllda bokhylla.

Det är Future Noir: The Making of Blade Runner, skriven av Paul M. Sammon. Det är en faktabok som detaljerar den utdragna processen bakom en av mina absoluta favoritfilmer. Den tar upp bakgrunden till hur boken blev film, lite biografi av Ridley Scott, samt går in på djupet kring produktionen - allt från design av byggnader och fordon till de intriger som uppstod under produktionen. Sist men inte minst försöker den analysera varför Blade Runner blev just en sån stilbildande film.

Filmen tog två år att producera (ej inkluderande ca 7 år före produktionen började då manuset bollades runt), men Paul Sammon lyckades skriva den här boken på omkring 1½ år. Innan dess hade han ägnat mycket tid åt research och intervjuer, och boken är väldigt detaljerad. För oss som är nästan maniskt besatta av filmen samt enormt intresserade av filmproduktion är boken en gudagåva. De flesta andra rycker nog på axlarna. Trots att det är en faktabok är den skriven med ett aktivt språk, och det funkar bra att läsa den pärm-till-pärm såväl som att bläddra lite förstrött.

Det här är andra gången jag äger den här boken. Första gången köpte jag den under min tid i USA, och mycket motvilligt gav jag bort den till en kompis “over there” eftersom det inte fanns plats i bagaget hem för den. För nåt år sen upptäckte jag att Bokus har den, och när det blev några slantar över i min ansträngda budget så var det inte svårt att beställa den.

Underbar bok att ha i hyllan. Paul Sammon har också skrivit “The Making of Starship Troopers” som jag ska försöka hitta på nåt bibliotek. Misstänker starkt att den boken är precis lika djuplodande som Future Noir.

(Bokus har två utgåvor, dels originalutgåvan från 1996 (som bara kostar 149 kronor, den s.k. tradeback eftersom den har lite grövre papper och tunnare omslag) och den nya utgåvan i paperback, med nytt omslag och bättre papper. Jag valde den billigare utgåvan eftersom den är identisk med den jag hade i USA. Gissningsvis har den nya utgåvan kanske lite revideringar av innehållet, jag vet inte.)

Bussbolaget här i Umeå hette förut ULTRA. Det stod för Umeå LokalTRAfik och skötte logiskt nog lokalbussarna. En lustig egenhet med detta bolag var att det gick i konkurs ungefär en gång om året. Man märkte dock ingenting utan bussarna rullade som alltid. Enda riktiga irritationsmomentet med Ultra var att de gillade att experimentera med biljettpriserna. Ibland var de högre, ibland lägre, alltid förvirrande.

Nu har länstrafiken tagit över eftersom Ultra slutgiltigt verkar ha köpt farmen. Deras nya hemsida är kanske tusen gånger sämre än Ultras var. Visserligen var Ultras lite väl förtjust i PDF-filer, men där gick det åtminstone att på under minuten klicka fram rätt linje och få en tidtabell på skärmen. Länstrafiken däremot tycker att man ska använda en enormt bökig sökfunktion för att “planera” sin resa, och om man bara vill ha en hederlig gammaldags tidtabell - så funkar det inte! Dessutom är sidan totalt IE-centrisk och påstår att min firefox “inte har stöd för Javascript” när jag ska använda deras horribla planeringsfunktion!

Jag satt i tjugo minuter och bökade med deras missfoster till hemsida utan att få svar på det jag ville veta. Till sist gav jag upp och bad Ann-Sofie skjutsa mig i bilen istället.

Skärp er, länstrafiken. Gör en hemsida där man fort och lätt kan söka rätt på sin linje, och som faktiskt är kodad med någorlunda modern standard.

EDIT: All information har flyttats till sidan om inflyttningsfest.

Jag såg den här artikeln på IDG där Microsoft vinner pris för nånting som jag själv inte anser att de alls uppfyller. Så, jag tänkte logga in och skriva en syrlig kommentar om att det säkert sitter många Microsoft-anställda i den jury som avgör sånt här. Jag har dock inget användarnamn på IDG och för att kunna kommentera behöver man ett sånt. Tidigare har jag varit motvillig att registrera mig där eftersom jag inte varit på humör för att hoppa genom deras ringar, men idag känner jag mig lite mindre motvilligt inställd och bestämmer mig för att slutgiltigt skaffa ett användarnamn. Det är ju tydligen gratis.

Men jag reagerar på det här:

Jag gillar inte att ge ut mitt personnummer till höger och vänster. Identitetsstölder är obehagligt vanligt idag, och så länge man har någons namn och personnummer är resten väldigt lätt att lista ut. Jag finner det obehagligt hur många företag som använder personnumret som nån slags magisk verifiering av vem man är, och jag tycker att fler människor borde ifrågasätta hanteringen av personnummer. Nånting som jag definitivt INTE vill göra är att ge ut mitt personnummer över en vanlig HTTP-koppling utan SSL-kryptering. Vidare så undrar man ju i kölvattnet av BBB-skandalen hur IDG hanterar dessa personnummer? Ligger de i klartext i en okrypterad databas på en dator utan brandvägg eller övrig säkerhet nånstans, mogen att bli hackad av nån någorlunda kunnig script kiddie?

Sorry IDG, ni bör se över det här då jag tycker det är rätt bristande. Formuläret i övrigt krävde all möjlig information om mig, och jag är rätt säker på att man lagerför detta för att sedan kunna skicka “erbjudanden” i form av direktreklam.

Mina föräldrar åkte ju till Shetlands-öarna i Augusti vilket innebar att jag och Ann-Sofie satt husvakt åt dem. Vi diskuterade souvenirer och liknande innan de åkte, och jag bad dem köpa med hem en pava Whisky. Gärna nåt man inte hittar på Systembolaget.

Pga det där “terrorist”-strulet blev deras bagage kraftigt försenat hem (tre veckor!) vilket innebar att jag fick min Whisky igår. Det är en Islay-whisky, vilket verkar klart lovande enligt min smak. Mina tre övriga favoritsorter är alla från Islay, så det här ser lovande ut. Enda besvikelsen är väl att den här faktiskt går att köpa på systemet, men å andra sidan - om jag gillar den så kan jag iaf köpa den i landet.

Just det här märket är en 10-årig Bruichladdich, och enligt systemets hemsida kan man få den i 10, 15 och 17-åriga varianter. Den 17-åriga kostar 820 kronor, den 10-åriga 427 kronor enligt Systembolaget.

Ska bli spännande att provsmaka! Det bör dock poängteras att jag är en någorlunda novis på Whisky, men jag vet vad jag gillar och förhoppningsvis gillar jag den här också

Kort liten tanke eftersom päronen är på besök, men jag läser i DN om “problemen” med den alkohol som köps illegalt via nätet. Det här citatet av Sverker Ågren sticker mig lite på fel sätt.

Den olagliga privatimporten hotar folkhälsan. Därför bör det tas fram regler som begränsar vilka tjänster Bussgods och andra transportföretag får utföra. Jag hoppas att folk runt om i landet för fram liknande krav, säger Sverker Ågren.

Vad är det för struntprat? Precis som att fildelning är ett tecken på att folket vill ha ett bredare utbud till bättre priser än underhållningsmonopolet erbjuder så är alkoholimporten ett tecken på att folket vill ha bättre utbud och bättre priser än det svenska alkoholmonopolet erbjuder. Det som är sorgligt är som alltid att politikerna inte bryr sig om folkets åsikter…

Det här med folkhälsan är ett totalt bullshit-svepskäl precis som spelmonopolet. Det är ett svepskäl för att staten ska få maximalt med slantar i sina fickor, och det handlar inte alls om att motverka missbruk. Hade det faktiskt varit så och fungerat hade vi inte sett en massa alkisar som sitter utanför Systemet och halsar ur påsarna. Men så är det inte, det handlar enbart om statens girighet, precis som med spelmonopolet.

Men det bör poängteras att jag faktiskt är för ett apoteksmonopol (med viss uppluckring på en del receptfria läkemedel). Jag vill köpa mina läkemedel hos kunniga apotekare som kan informera om bieffekterna, och inte behöva stå i en stressad kö på ICA och försöka få information från nån sommarvikarie som inte kan nåt och inte är intresserad av att kunna nåt.

EDIT: Skrev fel, karln heter ju faktiskt Sverker Ågren, inte Åström.