Loading ...
Jag Kommer Nog Att Bli Sjukskriven Igen
Posted by isecore on September 6th, 2006
Åtminstone om man får tro den attityd som Försäkringskassan uppvisar. Återigen ägnar sig byråkraterna åt att rycka undan fotfästet från mig, och man skyller på regler och lagar.
“Vi gör bara vårat jobb, bla bla bla. Såna är reglerna, bla bla bla. Jag kan inte ta nåt ansvar för nånting, jag bara jobbar här. Bla bla bla.”
Det här var precis en av de stora sakerna som knuffade ner mig i depressionen till att börja med. Den där känslan av att enbart vara ett nummer nånstans i systemet, och systemet är inte intresserat av att se mig som en människa, utan jag är bara ett personnummer som ska följa reglerna och sen hålla käften i övrigt.
Sverige är en lögn. Det svenska systemet med “socialism” är en lögn. Vi fick lära oss i skolan att vi betalade höga skatter, och i utbyte slapp vi betala för sjukvård, tandvård, skola eller äldreomsorg. Allt var “gratis”. Men nu kommer stadigt sanningen fram. Vi betalar höga skatter för att göda politikerna, och i gengäld får vi absolut ingenting tillbaka förutom byråkrati som är designad för att hålla resurserna och makten borta från medborgarna.
Ni minns säkert att jag skrev tidigare om att man sänkt mitt bostadstillägg ner till 212 kronor från lite över 2000 kronor? Tydligen har man magiska tillgångar om man är sambo… Jag klarar mig, men jag kan inte betala nånting utöver grundläggande uppehälle (mat + hyra). Jag kommer inte att kunna starta företag utan bidrag eftersom jag inte har råd att betala registreringsavgifterna, eller ens ha tillräckligt med resurser för att ta körkort (som är en absolut kritisk del av mitt företag).
Som lök på laxen tycker Försäkringskassan att jag är återbetalningsskyldig av det bostadstillägg jag fick i Juli! HUR SKA JAG KUNNA BETALA DET NÄR NI SÄNKTE DET????
[sarkasm]
Nej, just ja. Jag har ju en magisk sambo som är gjord av pengar. Hon kan betala det. Hon kan skita ut några tusenlappar, och i samma veva så kan jag flyga till Jupiter på min självlysande enhörning!
[/sarkasm]
Försäkringskassan hjälpte mig mycket när jag var som sämst, men nu känns det som att jag förbrukat min lilla tårtbit i staten och att jag nu ska få hela byråkratin slängd i ansiktet på mig. Det här blir svårt för mig att orka med, och jag vet inte var jag ska få pengar att starta mitt företag ifrån… Meningen med det svenska omsorgssystemet är att ta hand om sina medborgare tills de är tillräckligt starka för att man ska kunna sparka ner dem i skiten igen! Jag försöker verkligen komma tillbaka. Jag har en bra idé, jag tror rätt mycket på mig själv. Men Försäkringskassan insisterar på att rycka undan mina resurser!
Min motivation och mitt humör är i botten.
TACK FÖRSÄKRINGSKASSAN!
License
This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.
September 7th, 2006 at 15:47
Jo, men så är Svenska byråkratin idag. Du kanske kommer ihåg hur mycket jag har tjorvat med diverse myndigheter i mina dagar? Så är det, idag måste man göra myndigheternas jobb åt dem, varje steg av vägen, hela tiden. För, chansen att de gör rätt från början är minimal. Det finns så många skumma undantag, regler osv. att man nästan obönhörligt fastnar någonstans på vägen i en paragraf som egentligen inte gäller en men som en byråkrat tror gäller enbart för att den byråkraten inte kan nog mycket för att veta hur det egentligen ska gå till. Då får man själv kolla upp hur reglerna är och sedan informera den byråkraten om hur den egentligen borde ha gjort. Har vart tvungen att göra så ungefär 80% av alla de gånger jag har haft något ärende som ska behandlas på något sätt. Tack och lov har jag en farsa som är envis och inte rädd för att ta tjuren vid hornen. Han har lärt mig hur man ska förhålla sig till myndigheter idag för att de ska göra sitt jobb. Det tar tid, det är besvärligt men tyvärr är det nödvändigt. Mitt råd till dig är att inte ge upp. Fortsätt kämpa, det är enda alternativet annars kommer diverse myndigheter köra över dig pga nån skitparagraf som råkat se nånstans som egentligen inte ska gälla din situation.
September 10th, 2006 at 23:54
Ett förslag som visserligen inte kommer att lösa dina problem med försäkringskassan men som kanske kommer att få dig att må lite bättre: Skriv av dig.
Skriv vad du känner antingen som blogginlägg här eller i en egen .doc fil i dagboksformat på datorn. Jag skulle nog rekommendera den egna .doc filen eftersom det är betyligt mer privat.
Se till att varje morgon eller kväll skriva i dagboken. Även fast det kan vara svårt i början så se till att du skriver några rader per dag. Efter att du har hållt på ett tag upptäcker du kanske att det hjälper, att skrivandet om hur du känner dig i dagboken hjälper till att få struktur på allting och se det på annat sätt, och snart skriver du både en och två sidor i dagboken per dag.
Jag kan inte garantera att detta sättet fungerar, men det var iallafall så jag började en gång i tiden när allting omkring var ett obeskrivligt mörker. Numera skriver jag (inte dagbok utan skönlitterärt) två sidor i tio punkters text per dag sju dagar i veckan eller lite mindre. Och jag tror på fullt allvar att jag helt enkelt inte skulle kunna fungera utan att skriva.
September 11th, 2006 at 00:16
Jag skriver redan en privat dagbok där jag ventilerar mina tankar
September 11th, 2006 at 09:32
Misstänkte nästan det, fortsätt så