Jag hittade den här bilden via Stumbleupon häromdagen.

(Klicka på för lite större bild)

USA ansågs ju länge vara ett föredömesland under 1900-talet. Vi har alla drabbats av en amerikanisering i nån form, Sverige är i min egen mening definitivt ett av de mer amerikaniserade länderna i europa. Jag är själv amerikansk medborgare och har bott några år i landet i väster pga detta.

Men jag har aldrig känt mig som en “äkta” amerikan då jag är född och uppvuxen i Sverige. Mitt amerikanska medborgarskap är lite av en paradox, det är resultatet av att ha en amerikansk far som bor och verkar i Sverige sedan 30 år. Min politiska kompass är definitivt mer åt det socialist-humanistiska hållet, och jag har inte mycket mer än ett gränslöst förakt för den reaktionära republikan-regim som nu styr och ställer i USA.

Den här bilden ovan tycker jag i ett enda svep sammanfattar det hyckleri och den lögn som äter sig genom ett vackert land. Ja, USA har en hög standard, men de har den på bekostnad av att andra människor lämnas bakom. Det finns massor med människor som lever på existensminimum idag. Det finns massor med människor som inte har ett eget hus, än mindre en egen bil.

Jag gissar att bilden är tagen nån gång i slutet av 40-talet. Den är kusligt bra i att illustrera den elitism som rådde då i USA, och som i stort råder fortfarande. Lägg märke till hur alla i kön är svarta, och den lilla idealfamiljen i bilen är vita. T.o.m. deras hund är vit. Idag är det inte lika tydlig gränsdragning mellan hudfärger, men USA är ändå indelat i “de som har” och “de som inte har”. De som har är väldigt noga med att dra en tydligt gräns gentemot de som inte har, och att hålla de som inte har borta från all möjlighet till att ha nånting.

Jag fick ofta höra under min tid i USA hur landet hade byggts på hårt arbete. Jag tvivlade aldrig på sanningen i detta, men jag var alltid övertygad om att man glömde att nämna att detta hårda arbete kom från de miljontals löneslavar som finns i landet. Många rika amerikaner tror jag inte har gjort en enda dags ordentligt arbete i hela sitt liv, och jag är rätt säker på att de lägger ner mycket energi på att fortsätta med den stilen. Arbetandet överlåts till löneslavarna medan eliten bygger landet efter egen visdom.

Så här kommer det att fortsätta tror jag. De rika är väldigt noga med att se till att fortsätta vara rika, fortsätta se till att klyftorna mellan människorna finns kvar. De fortsätter se till att 1% av världens människor kontrollerar 99% av dess resurser.

Det är synd att så lite egentligen har ändrats sedan den bilden där uppe togs.

Ingrid Olsson som är kommunpolitiker i Ljusdal tycker att fula ord ska förbjudas, och hon tycker att polisen ska se till att ett sånt förbud upprätthålls.

Ah, dessa underbara politiker som tror att politiken är till för att de ska kunna jobba utefter privata agendor som inte har nåt med verkligheten att göra, och som tror att hela landets resurser ska användas för just deras privata agenda. Tyvärr, men så funkar det inte. Ger man sig in i politiken så handlar det om att göra saker som är till det bästa för hela folket - inte för sig själv.

Tyvärr har inte så många politiker idag förstått det. Thomas Bodström förstår det inte. Beatrice Ask förstår det inte heller. Nu kan även Ingrid Olsson i Ljusdal sälla sig till skaran.

Flickor kallas horor, och det sägs “motherfucker” i var och varannan mening, och man kallar varandra för “fitta” och “kukhuvud”, och jag vet inte vad. Det gör ont i själen när man hör detta.

Vems är ansvaret att ungdomar och tonåringar idag uppför sig som respektabla människor? Jo, föräldrarnas. Det är inte statens ansvar, utan det är föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn så att de blir människor som respekterar andra människor. Det är inte statens, och det är definitivt inte polisens ansvar. Dessutom är det ett så vansinnigt resursslöseri att sätta polisen på att jaga folk som svär att det får nästan allt annat att verka helt normalt. Jag tycker själv det är 100% vansinne att polisen förväntas jaga fildelare på uppdrag åt mediamaffian, men det här är ju ännu mer befängt.

Nej, jag betackar mig för att politiker som Ingrid Olsson ska få bestämma över oss andra. Problemet och lösningen kan enkelt sammanfattas med detta citat från en av mina favoritfilmer:

“He’s an idiot. Comes from upbringing. His parents are probably idiots too.”

(Hittat via Beta Alfa)

De flesta som känner mig och Ann-Sofie har också träffat Ann-Sofies hund Madde. Det är i princip oundvikligt då Madde sällan lämnar Ann-Sofies sida, och alla som träffat Madde har fallit pladask för henne. Madde har dock varit borta från oss i flera månader då det varit planerat att hon skulle få en valpkull.

Idag väcktes vi av ett telefonsamtal. Madde skulle ha fött valpar någon gång nu i dagarna, och förhoppningarna var höga att det skulle ske inatt. Tyvärr gick det inte som planerat. Gissningsvis hade en av valparna dött inne i Madde, och det hade förgiftat Madde så till den grad att hon inte klarade sig. Hon somnade in inatt utan att någon kunde göra nånting åt saken.

Första gången jag träffade Madde var i Maj 2005. Hon var då en blyg och tillbakadragen liten whippet som nätt och jämnt vågade hälsa på mig. Men efter ett tag fick jag hennes tillit, och efter ytterligare ett tag accepterade hon mig som hennes nya husse. Madde var en glad och fri själ, alltid nyfiken och alltid vänlig. Hon älskade att hoppa upp i knät på en om man satt i fåtöljen, och satt man i soffan så var oddsen stora att man plötsligt skulle upptäcka att man hade en varm hund som satt bredvid en och hoppades på att bli klappad. Satt man två personer i soffan var det oundvikligt att Madde skulle klämma in sig mitt emellan, hon hoppade helt sonika upp och klämde in sig och såg sedan sådär härligt oskyldig ut.

Madde hade många bra kvalitéer. En mer lojal och kärleksfull hund tror jag man får leta efter, och jag kommer att sakna henne.

Vila i frid.

Madde vid havet i Augusti 2005, funderandes över nånting.

Hur många härinne kommer ihåg Webcrawler?

Inte många händer som viftar i luften…

När jag för första gången fick tillgång till “nätet” nån gång 1994-1995 så var Webcrawler den enda sökmaskinen som gällde. Altavista var helt okänt, och Google var inte ens påtänkt. Nej, ville man hitta saker använde man Webcrawler.

Man hittade nya saker med Webcrawler, och utan den sökmaskinen hade webben varit mycket tråkigare på den tiden. Man hade ju inte utvecklat en gigantiskt bookmarks-samling, och bara möjligheten att “surfa på webben” var i sig så upphetsande att varje liten hemsida som man besökte var ny och spännande. Webcrawler var porten till hela webben.

På den tiden var Webcrawler en riktig sökmotor. Den hade ett eget index och var enligt Wikipedia den första sökmotorn som tillät full-textsökningar. Den visade reklam på kanten av resultatsidan, något som idag är standard på t.ex. Google.

Idag är dock Webcrawler inte speciellt likt det som den var för 12 år sen. Numera är Webcrawler bara en i mängden av s.k. metasökmaskiner. Det är sidor som inte har nåt eget index utan använder Google eller Yahoo (eller flera kombinationer) för att presentera sitt resultat.

Titta gärna in på Wayback Machines cachade version av Webcrawler från 23 Oktober 1996 för lite nätnostalgi. För min egen del kommer ett besök på Webcrawler alltid att framkalla en mild datornostalgi från tiden när nätet var nytt och spännande, och när allt var möjligt.

Tydligen är det en bomb i Umeå. DN har lite nyheter men inget konkret, men om man kikar på Västerbottenskurirens hemsida får man lite mer info.

Bomben ska tydligen befinna sig på Norra Slevgränd. Norra Slevgränd är bara runt hörnet från Ostvägen där vi bor. Wow, action. Ann-Sofie skämtade om att vi skulle gå dit och glo, men jag tror jag avstår.

Som om det inte var tillräckligt med bomber så rasar det tydligen in saker på Norrlandsoperan och skadar folk.

Bor vi i Umeå eller i New York? Man blir fundersam…

En av mina favoritbilar är den berömda DeLorean DMC-12. Bilen är i de flesta fall mest känd som den bil som tjänade som tidsmaskin i Back To The Future-filmerna, men det är också en väldigt stilren bil som förtjänade nånting bättre. Många kallade den för 80-talets motsvarighet till Ford Edsel iom att den hade höga ambitioner men led av allvarliga ingenjörs- och konstruktions-mässiga problem.

T.ex. var det inte ovanligt att bilägare råkade låsa in sig själva i bilen pga de tunga måsvingedörrarna i kombination med en svag pneumatisk arm för att hålla dörrarna uppe, eller att man pga halogen-lamporna i dörrarna dödade batteriet om man hade dörrarna öppna för länge.

Men stylingen på DMC-12′an är läcker. Giugiaro-stylingen var långt före sin tid när DMC-12′an höll på att utvecklas i mittenslutet av 70-talet, och hade den hunnit ut när den var planerad hade stylingen varit smått revolutionerande. Tyvärr dröjde det till början av 80-talet och vid det laget var den inte riktigt lika fräsch.

Klassisk är den hur som helst.

Varför detta yrande om en smått obskyr bil från början på 80-talet? Jo, den här bilden:

DMC-12′an fanns i två färger. Grått och guld. Guldvarianten var pläterad med 24-karats guld och det tillverkades bara tre stycken. Resten av köparna som inte hade råd med en guldbil fick nöja sig med rostfritt stål, detta eftersom bilen inte lackerades. Men i bilden ovan har nån ägare bestämt sig för att råda bot på detta och lackerat bilen i en fräck röd färg. Helläckert!

DMC-12′an är dock unik bland mina drömbilar iom att jag inte skulle vilja äga en själv, utan nöjer mig med att beundra den på avstånd.

Thomas Bodström går ut och kallar den nuvarande regeringen för hycklare. Han hävdar att de säger en sak och sedan gör en annan. Visserligen har han en poäng i att den nya regeringen har gjort tvärtom vad man lovade under valet, men jag tycker ändå att Spion-Tommy borde vara lite mer försiktig med vem han kallar hycklare. Han själv är välkänd för att prata dubbelprat och sedan ändå göra tvärtom.

“Den som sa det, han var det” känns lämpligt här…

… Har jag nu uppgraderat till. Ser mycket najs ut, även om jag gissar att de flesta förändringarna är “under huven” så att säga.

UPPDATERING: Jag har fått rapporter om att det är svårt att komma åt inläggens permalänk. Detta märks enbart om man inte är inloggad, och eftersom jag som standard är inloggad här märkte jag det inte. Har experimenterat men inte hittat någon lösning än.

UPPDATERING 2: Problemet verkar lokaliserat till Widgetspluginen. Efter att ha pratat med Andreas himself drar vi slutsatsen att antingen är det en bugg i temat eller i pluggen, mest troligt en bugg i temat som kanske behöver anpassas för att vara kompatibelt med 2.1. Tills vidare är widgetarna avstängda för att inte hindra läsning.

UPPDATERING 3: Problemet verkar ha löst sig själv. För skojs skull slog jag igång widgets igen, och allt verkar funka som det ska igen. Opera visar sidan rätt utan att vara inloggad, samma sak med IE7 som visar sidan så korrekt som man kan förvänta sig av den webläsaren. Hör av er om nånting mer strular, thanks!

Jag känner människor som kan klassas som Hifi-nördar. Jag har själv vissa tendenser, även om jag för det mesta är rätt nöjd med ljudet som kommer ur t.ex. mina datorhögtalare. Om jag hade varit rik hade jag säkert kunnat spendera löjliga mängder pengar på förstärkare och liknande, kanske helt levt ut mina audiofil-tendenser och pratat mig svettig om rymd, känsla och de finare skillnaderna mellan olika typer av svindyra högtalarkablar. Tills vidare behärskar jag dock mina impulser.

Men den här killen tar begreppet “Audiofil” till en helt ny nivå…

(Källa: Amazing Music Room. Klicka på länken för fler bilder på detta helt otroliga musikrum.)

SVD har en artikel om att det har dykt upp förslag om att ge lärarna rätten att under en dag ta bort mobilen från stökiga elever. Johanna Nylander kommenterar detta också, där hon är starkt kritisk mot det och anser att det är “kränkande, går emot äganderätten och totalt verklighetsfrämmande”. Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge håller med Johanna.

Tyvärr Johanna och Rick, men här kan jag för ovanlighetens skull inte hålla med er.

Jag har jobbat på skolor. Det fanns gott om störningsmoment på den tiden, och iom iPodens och mobilens intåg i skolan kan jag tänka mig att störningsmomenten numera är desto fler. Jag har två föräldrar varav båda är erfarna lärare, och det ger mig också en ganska bra insyn i hur den verkliga skolvärlden fungerar.

Att ge lärarna rätten att ta ifrån stökiga elever deras mobil får mitt helhjärtade stöd. Lärarna idag utsätts för nästan orealistiskt höga förväntningar av såväl föräldrar som politiker. Jag skulle nog gå så långt också som att säga att lärare idag är en av den yrkeskategori som utför mest arbete i förhållande till sina minskande resurser. Omvärlden ställer högre och högre krav på lärare, men för varje år skär man ner deras resurser att utföra detta.

Johanna såväl som Rick föreslår att istället för att ta bort mobilen så ber man eleven lämna klassrummet. Det löser tyvärr ingenting, eftersom en stökig elev till att börja med skulle tycka om att lämna klassrummet. Det är ingen bestraffning, tvärtom är det en belöning för eleven att slippa lektionen. Om man däremot tar bort mobilen blir det en bestraffning, vilket det ju är tänkt som. När eleven har lämnat lektionen finns det ingenting som hindrar denne från att ställa till med ännu mer buller och bång ute i hallen, eftersom övriga skolan är på lektion. Tar man bort mobiltelefonen utan att slänga ut eleven från klassrummet nyper man problemet i sin linda.

Ungdomar idag är rysligt bortskämda. Inte bara materiellt, utan föräldrar idag är ofta av den åsikten att deras lilla gullegris är universums centrum och bör behandlas därefter. Jag har hört min mamma emellanåt prata om hur hon ibland får sitta på föräldrakvartar med stökiga elever och nästan bli utskälld av elevens föräldrar eftersom hon har mage att kritisera deras lilla älskling.

Lärare behöver mer makt. De behöver mer resurser att göra ett bra jobb, och att ge dem rättigheten att ta bort stökiga elevers prylar (oavsett om det är en mobil eller en MP3-spelare eller ett bärbart TV-spel) tycker jag är självskrivet. Det ska egentligen inte behöva lagstadgas om, det är fullständigt självklart.