“Antalet TV-kanaler är direkt proportionerligt till hur lite det finns att titta på. Ju fler TV-kanaler, desto mindre finns det som är sevärt.”

–Petter Senften, 2007

Regelbundna läsare kanske kommer ihåg att jag ibland pratat om hur man borde byta ut datorers desktop mot nånting nytt? Jag har pratat om det här, här och här.

Min åsikt kring detta är inte bara begränsad till datorer, utan till i princip all teknik som man använder dagligen. Varför har vi inte röststyrda TV-apparater än? Konceptet med fjärrkontrollen är ju åtminstone 40 år gammal, och det enda som hänt med fjärrkontrollen är att den blivit mindre. Den har inte blivit mer pålitlig eller lättare att förstå sig på - snarare tvärtom i de flesta fall.

Så varför inte också elektroniska instrument? En gitarr är ju väldigt logisk på sitt sätt, men en synth kan vara fantastiskt krånglig om man inte är någorlunda insatt i det fikonspråk som omger instrumentet. En analogsynth består ju av massor med knappar och rattar, det är inte direkt nånting man bara kan sätta igång och trolla fram ljud på om man inte redan har erfarenhet av hur en sån funkar. Moderna analogsynthar (s.k. “virtuella” analogsynthar eftersom de emulerar de elektriska impulserna i en digital signalprocessor istället) är ännu värre sett ur den här synpunkten eftersom de även har effekter som man ska hantera.

Reactable är ett projekt som experimenterar med att skapa ett mer intuitivt och i mina ögon lekfullt interface till ett elektroniskt instrument.

Från projektets hemsida:

The reactable is a multi-user electro-acoustic music instrument with a tabletop tangible user interface. Several simultaneous performers share complete control over the instrument by moving physical artefacts on the table surface and constructing different audio topologies in a kind of tangible modular synthesizer or graspable flow-controlled programming language.

Väldigt fascinerande. Jag rekommenderar starkt filmer som demonstrerar ungefär hur det funkar och kan låta.

… eller kanske inte, egentligen. Men när jag läser den här artikeln och läser mellan raderna om hur den f.d. statsministern skyr alla former av teknik så känner jag att hans tankesätt inte skiljer sig speciellt mycket från dessa “terrorister” som vi vanliga medborgare skräms med hela tiden.

För om FRA-lagen går igenom kommer de flesta som har det minsta att dölja att göra precis som Göran. De kommer att bli misstänksamma mot teknik och hitta andra former av kommunikation med varandra.

Så genom att vara misstänksam mot teknik tror jag bara att Göran omedvetet demonstrerar hur maktlös FRA-lagen är sett ur dess mål att fånga “terrorister”. För även om vi bortser från alla rent tekniska hinder (hög kryptering, darknets, osv) som gör lagen meningslös så finns det även den gamla klassiska metoden som motståndsrörelser har använt under hundratals år: att gömma sig mitt i mängden. Att inte prata om vadsomhelst med vemsomhelst, och att hålla en yttre fasad som skyddar den inre verkligheten.

Göran gör precis detta, så alltså måste Göran betraktas som potentiell “terrorist”. Man kan ju aldrig vara helt säker, så det är lika bra att haffa honom nu och skicka honom till Guantanamo Bay med en gång!

Mikael Odenberg vill att vi ska bli övervakade. Har vi “rent mjöl i påsen” har vi ingenting att oroa oss för, och som duktiga får ska vi bara acceptera övervakning. För vi vill väl fånga “terrorister”, eller hur?

Nej, jag köper inte det här skitsnacket, och därför tänker jag göra som några andra och helt enkelt börja skicka kopior på all min mail direkt till våran försvarsminister själv. Ren och skär protest, säkert ganska barnsligt, men jag tänker göra det. Andra gör det också. Jag tycker så många som möjligt ska göra det, som ett slags civil olydnad och som protest mot vansinnet som övervakningstokiga politiker som t.ex. Mikael Odenberg, Thomas Bodström och Beatrice Ask vill köra över oss med.

För er som kör Thunderbird är det barnsligt lätt att ordna.

1) Gå in i Account Settings. Skärmdumpen nedan är från Linux, under Windows ligger Account Settings i Tools-menyn istället. I MacOS X vet jag inte helt säkert var den ligger tyvärr.

2) Välj “Copies & Folders” för det konto ni skickar mail med.

3) Kryssa för “BCC these email adresses” och klistra in Odenbergs email-adress.

Det här funkar i Thunderbird oavsett plattform - Linux, Windows, Mac. It’s all good. Märk väl att jag kör engelskspråkig Thunderbird, använder du en fågel på annat språk heter saker lite annorlunda.

… så har jag börjat hetsa upp mig över VNV Nations nya skiva “Judgement” som släpps den 4e April. Den ska givetvis stå i min skivhylla tillsammans med deras tidigare skivor (och live-DVD).

Näädå, jag är inget VNV Nation-fan? Vad yrar ni om…?

DN har en artikel om hur skivbolagen i USA gnyr och hävdar att undergången är nära. Skivbolagen gnäller och säger att trots att de erbjuder betal-nedladdningar är det ingen som nappar på det, och skyller som vanligt på de onda fildelarna. Det faktum att 98% av det som skivbolagen erbjuds är skräp nämns inte.

Men det är inte det som jag reagerar på. På DN’s framsida finns en webfråga. Den lyder:

Har du betalat för musik på nätet?

* Ja
* Nej
* Jag laddar ner utan att betala

När jag skriver det här inlägget har en majoritet (40%) av de som svarat valt det tredje alternativet. Är man då ett okunnigt får som gått på musikindustrins propaganda är det lätt att tolka det svaret som att en majoritet av röstarna är smutsiga pirater! Men det är inte nödvändigtvis helt sant.

Nej, det går faktiskt alldeles utmärkt att ladda hem musik utan att betala en krona OCH utan att välja illegalt distribuerad musik. Man väljer att ladda hem massor av den gratismusik som läggs ut av musiker och artister som av en eller annan orsak valt bort skivbolag. Detta ignoreras givetvis av pressen som i många avseenden går hand i hand med skivbolagen, men ni som bor därute i stugorna bör gärna ha detta i åtanke:

Skivbolagen har inte längre monopol på att välja vilken musik ni ska lyssna på.

Det är soligt och riktigt mysigt här. Sju grader varmt enligt diverse hemsidor, men jag kan inte verifiera det då våran termometer står i solen och hävdar att det egentligen är 30 grader varmt.

Katterna har hittat ut på balkongen och satt där en stund i varsin plaststol. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb med kameran, så Monstret hoppade ner och blev mer nyfiken på att ta små promenader runt balkongen istället.

Äntligen har jag gjort en desktop-video över hur min Linux-desktop ser ut och funkar. Det här efterfrågades i ett äldre inlägg då jag precis gått över till Linux, och då visste jag inte hur man spelade in screencasts på bästa sätt. Dessutom var jag fortfarande i fasen då man precis håller på att anpassa sig, och det var inte aktuellt.

Numera kör jag en aningen nyare Xorg och kör Beryl från SVN vilket betyder att jag ligger på ganska bleeding-edge vad gäller versionerna. Beryl 0.2.nånting är det här iaf. Det fina är att Beryl har en inbyggd plugin för att spela in desktopvideo, vilket jag har utnyttjat i detta fall.

Några påpekanden dock. Det här är en nerskalad video, min dator orkar helt enkelt inte spela in i fullupplösning och ändå hålla frameraten uppe. I videon ser det kanske lite ryckigt ut, men jag garanterar att det här flyter på hur bra som helst i praktisk användning. T.o.m. när man gör processorintensiva saker flyter Beryl på utmärkt.

Vidare bör poängteras att det här är ungefär som min desktop är. Jag stänger av en hel del av de mer galna effekterna eftersom de är lite för distraherande för dagligt bruk. T.ex. de wobbliga fönstrena är normalt avstängda eftersom de är mer gimmick än praktiskt användbart, men här slog jag igång dem igen. Det finns även plugins till Beryl som är rent ögongodis, t.ex. en snöande desktop eller olika vatten-effekter. Sånt är avslaget här eftersom de är mer i vägen än av praktisk nytta. Många andra plugins är avstänga pga deras opålitlighet eller långsamma prestanda; blur-pluggen som gör det som är “under” genomskinligheter suddiga är en sådan, funktionen för 3D-fönster på kuben är en annan sådan.

Det här är alltså ingen totalt uttömmande demofilm av Beryl, det finns redan en miljard såna på t.ex. YouTube. Det här är bara min lilla bidrag.

Filmen är en AVI/Xvid. Inget ljud såklart. Enjoy. Om ni har några problem med filmen (avundsjuka exempelvis, men i första hand relaterat till visning) får ni höra av er.

(KLICKA FÖR NEDLADDNING)

På senare tid har jag fått en hel del mail och några kommentarer från olika Mac-användare som hittar till min blog. Jag skriver en hel del om Mac och Apple, och i nästan varje inlägg påpekar jag att jag inte har råd att skaffa en. Om inte pengar hade varit en så stor bromskloss för mig hade jag givetvis haft en Mac för länge sen, men jag är fattig.

Jag har fått ca 7-8 mail och minst en kommentar (jag orkar inte leta rätt på övriga) som går i ungefär samma stil.

“Skaffa en Mac idag. Varför har du inte skaffat en Mac än? MacOSX är överlägset Windows. Det är ju bara att köpa en Mac. Köp en Mac idag. Gå in i närmaste återförsäljare och knalla sen hem med en ny Mac, det är ju inte svårt. Du kommer att älska det, så köp en Mac idag.”

Det som alla har gemensamt är att de fullkomligt missar att mitt problem fortfarande är detsamma som för ett år sen, nämligen att jag inte har råd att “bara gå ut och köpa en Mac”. Jag är fattig, och det är tyvärr ett problem. Tro mig, jag vet hur bra Macar är, jag behöver inte mer övertygande. Men jag är i praktiken sjukpensionär, och därmed har jag inte de finansiella resurser som krävs för att spontant köpa en ny dator - även om jag mer än gärna VILL göra det.

Jag vet att det är lätt för folk som har stadig inkomst att spontanköpa en ny dator. Jag vet att det säkert finns människor därute som läser det här, eller som läser det jag skrivit om Mac och som sitter med två olika Macbook Pro, en Macbook, en Mac Pro och säkert en uppsjö av äldre hårdvara med äpplen på, samt fyra-fem olika iPods i olika generationer som tycker att de gör sitt till för att jag ska byta till en Mac. Men jag har inte den inkomsten. Som det är nu är jag glad att jag överhuvudtaget har råd att köpa nån pryl som inte ingår i min absoluta överlevnad, och ni som tycker ni är fyndiga när ni skickar mail/kommentarer enligt mallen där ovan tycker jag kan tänka om lite.

Jag behöver inte mer skäl till att skaffa en Mac. Det jag behöver för att skaffa en Mac är rent och skärt mer pengar.

Därför säger jag att om det är så viktigt för er att jag skaffar en Mac så tycker jag ni ska ge lite motivation till det också. Klicka på Paypal-knappen och skänk en tjuga (eller mer) till mig. Det hjälper mig mycket mer än att fortsätta tjata om hur bra Macar är och hur underbara de är och hur mycket bättre jag kommer att må när jag smeker en ny Macbook. Ni kan säkert avvara tjugo kronor, och ger ni mer blir det bara bättre.

Jag medger att jag är fruktansvärt optimistisk, men om tusen pers ger mig en tjuga (eller mer!) kommer jag att ha råd med en Mac. Jag tror inte detta kommer att hända, men jag är trött på att få mail och kommentarer som säger samma sak utan att ens verka ha märkt att i varje inlägg om Mac jag skriver så är problemet detsamma: en brist på pengar.

Om ni har tillräckligt med energi och engagemang för att skriva ett mail eller en kommentar har ni säkerligen tillräckligt med energi och engagemang för att ge mig en tjuga. Tjugo kronor är inte mycket, och ni kan säkert avvara det.

Så i fortsättningen, istället för att skriva ännu en kommentar eller mail om nånting som jag redan vet - skänk en slant, och må bra eftersom ni då har hjälpt mig ett litet steg närmare en Mac. Kommentarer och mail uppskattas, men de hjälper mig inte konkret att komma närmare ägandeskap av en Appleburk. Alla gåvor tas tacksamt emot, och kommer oavkortat att gå till en ny dator.

Jag såg Agenda för några dagar sen där Mikael Odenberg propagerade för hur man skulle kunna stärka våran integritet genom att ta bort den. Den totala paradoxen i detta påstående verkade helt förbigå honom själv och den enda slutsatsen man kunde dra var att han blåljög programledaren och hela svenska folket rakt i ansiktet.

Häromdagen ringde mig kloke pappa och ville ha en liten kommentar, och gärna höra mina tankar kring det faktum att Thomas Bodström gjort en helomvändning och tycker att avlyssningsförslaget är vansinnigt. Min kommentar var ett snabbt klyvande av en gordisk knut: politiker ljuger alltid. Åtminstone när det tjänar deras egna syften, och när politikern i fråga har kommit tillräckligt högt upp i maktmaskinen för att kunna “get away with it” som man säger i USA. Missförstå mig inte - det finns hederliga politiker som gör sitt yppersta för att göra det bästa av sitt inflytande, men jag har mindre än noll förtroende till våra fearless leaders i regeringen och riksdagen. Därför blev min slutsats till min fader den att politiker idag hellre ljuger än lyssnar på folkets åsikter.

Detta klyvande av en komplicerad fråga baseras på två högt uppsatta politiker som regelbundet verkar ägna sig åt att ljuga och/eller vända kappan efter vinden. Beatrice Ask och Thomas Bodström. Beatrice Ask var innan valet väldigt tydlig med att markera att hon var emot avlyssning av oskyldiga medborgare, och att hon skulle “riva upp” den lag som Thomas Bodström mer eller mindre egenhändigt knuffade igenom grindarna trots knorrande från såväl folket som massmedia. När så valet kom och gick och Beatrice plötsligt fann sig provandes på de skorna som Bodström tidigare haft på sig blev det annat ljud i skällan. Då var det en bra idé att övervaka oss vanliga människor trots att vi inte ville bli det. I praktiken helt över natten ändrade Beatrice radikalt sin åsikt kring denna viktiga punkt. Därav drar jag personligen slutsatsen att hon helt enkelt ljög sig blå innan valet för att fiska röster på ett parti (Moderaterna) som har en lång historia av att inte vara speciellt medmänskliga.

Thomas då? Jo, innan valet var han väldigt mycket som sin stora idol George W Bush. Han körde på “stay the course” och använde sitt nyspråk för att förvirra debattörer och lägga ut rökridåer. Nu när valet är över och Bodström fann sig utan sin ministerpost gör även han en radikal omvändning och säger precis tvärtemot vad han sagt innan valet. Därav drar jag slutsatsen att han nu ljuger.

Nåt som alltid är svårt att lista ut med dessa två människor är precis vad eller hur mycket de ljuger. Men lögnare, det är de. Nu har även Mikael Odenberg börjat med lögnerna och dubbelspråket för att lägga ut rökridåer. När han satt i agenda blev han som en instängd gris när man konfronterade hans påståenden om stärkt integritet och istället började han flämta och grymta om helt ovidkommande saker.

Inom datorbranschen finns det en förkortning som lyder FUD. FUD står för Fear, Uncertainty, Doubt och är strategier som t.ex. Microsoft använder för att skapa osäkerhet hos sina användare. Man använder helt irrelevanta och i praktiken obevisbara påståenden för att skrämma användarna att göra som de vill. Mikael Odenberg tillsammans med Beatrice Ask och Thomas Bodström använder liknande taktiker. När folket och massmedia blir för kritiska kan de kläcka ur sig saker som enkelt kan summeras med “Vill ni inte fånga terrorister och andra skurkar?”. Givetvis måste man svara ja på den frågan eftersom man såklart VILL fånga de som bryter mot lagen. Däremot är man tveksam till vilken metod man ska använda, men svartvita frågor från makthavarna tillåter inte en gråskala. Antingen vill man fånga bovar till varje pris eller så är man en potentiell bov själv.

Det huvudsakliga spöket som makthavarna använder i sin FUD-kampanj är terrorism. Allting som är mer än en snattad chokladkaka är terrorism. I Storbritannien och USA har det mer och mer börjat bli att i princip all brottslighet klassas som terrorism för att man ska kunna få tillgripa vilka medel som helst för att ta fast skurkarna. Insatsstyrkor med automatvapen sätts in mot de mest löjliga saker, eftersom det är “terrorism”. Al-Qaida och alla riktiga terrorister visste nog inte vilket mäktigt vapen de försåg våra makthavare med den där dagen i September för nästan sex år sen. De gav makthavarna i västvärlden makten att demontera rätts-samhället som vi känner och älskar det och ersätta det med nånting som skulle ha gjort George Orwell väldigt orolig.

Så nu kommer vi till min tokiga rubrik. Den är inte bokstavlig utan metaforisk. Det finns nämligen ett flertal grodarter som sakta anpassar sin kroppstemperatur till omgivningen. Om man tar en sån groda och slänger den i en gryta med kokande vatten kommer grodan givetvis att hoppa ur. Om man däremot sätter grodan i en skål med kallt vatten och gradvis ökar temperaturen kommer grodan att gradvis öka sin egen kroppstemperatur - ända upp tills dess att den blir kokad och dör.

Svenska folket är precis som de här grodorna. Svenska elitpolitiker vet att de sakta kan skruva upp värmen ända tills vi alla blir kokade. Om man inför ett totalitärt samhälle över en natt blir det revolution och guillotiner och politikerhuvuden som rullar ner i skålarna. Om makten däremot sakta under exempelvis ett decennium inför ett totalitärt samhälle som officiellt kallas för demokrati men som i praktiken inte har en enda sak gemensamt med en äkta demokrati kommer inte folket att märka nånting. Folket kommer sakta att anpassa sig till mindre och mindre rättigheter och till sist kommer man ändå att leva i inbillningen att man har rättigheter.

Och där kommer vi till den biten som skrämmer mig mest med hela den här avlyssningsfrågan.

Det skrämmer mig att politikerna som vill införa det här är så fullständigt teknikblinda och inte har den blekaste aning om teknologin de lagstiftar om. Det skrämmer mig att vi har människor som på allvar vill avlyssna andra människors privata åsikter och avskaffa principen med att du är oskyldig till motsatsen bevisas och införa principen med att du är skyldig tills du bevisar motsatsen. Det skrämmer mig att svenska folket inte gör revolution nu, och kräver förändring.

Men inget skrämmer mig lika mycket som hur lätt det är att passa in avlyssningen i vilket ändamål som helst. Den nuvarande regeringen kanske har relativt ädla avsikter (även om jag inte tror det). Men tänk om vi börjar bli avlyssnade och sedan kommer en regering om 10-15 år som har extremt fascistiska tendenser. Då finns redan apparaten installerad för att avlyssna folket. Det enda man som regering behöver göra är att ändra lite formuleringar i lagen och vips är alla som inte passar in i regeringens mall för folket en fiende.

Ponera t.ex. om Sverigedemokraterna utvecklas till ett öppet rasistiskt och främlingsfientligt parti som kommer till makten. Om så sker kommer de kanske att använda denna apparat och instans till att göra alla som inte är vita eller sympatiserar med Sverigedemokraternas åsikter till brottslingar. Om du uttrycker minsta avvikande åsikt kanske du hamnar i fängelse eller blir avlivad av stormtrupperna eftersom du var dum nog att t.ex. prata i telefon om denna åsikt, eller skickade ett SMS, eller stod på en offentlig plats där man hade mikrofoner och kameror, eller kanske skickade ett email till en vän. Detta eftersom en gigantisk maskin styrd av en korrupt regering övervakar hela landet efter avvikande åsikter. Det stannar mest troligt inte där heller - är du homosexuell blir du säkert också förklarad som brottsling, eller om du köper icke-svenska produkter, eller om du gillar indisk mat. Enbart fantasin sätter gränser.

Då har vi på allvar blivit kokta grodor.

Jag tror inte den nuvarande regeringen har speciellt ädla avsikter med denna övervakningshysteri. Om Sverige hade blivit utsatt för terrorism på samma skala som hände den 11e September 2001 hade det kanske kunnat motivera en starkare kontroll över rättsväsendet. Men Sverige har inte blivit utsatt för ETT ENDA terrordåd, och ingenting kan motivera att vi ska tillåta att vårat rättssamhälle ska demonteras med såpass vaga motivationer som den nuvarande (och föregående) regeringen försöker trycka på oss. Regeringen försöker få oss att köpa att massövervakning är en slutgiltig lösning på brottsligheten - tro inte på deras lögner!

Jag vill inte bli en kokad groda. Jag vill leva och verka i ett Sverige som är byggt på humanistiska, socialistiska och liberala principer - inte ett Sverige som är byggt på rökridåer, rädsla och övervakning.