Loading ...
Det Är Nånting Fel På Sverige…
Posted by isecore on June 28th, 2007
… och det kommer att bli värre i framtiden tror jag.
Det första är att jag läser om hur skatteverket jagar folk som privatimporterat sprit från andra länder, och slänger skatter och avgifter på dem. Så mycket som 1200 kronor per flaska!
Ända sedan Sverige gick med i EU har det här avlånga landet haft en väldigt avig inställning till sitt medlemskap, och jag får alltid intrycket av att de fördelar som man som vanlig medborgare skulle fått är nåt som svenska staten jobbar hårt för att hålla borta. De enda som verkar få några fördelar är de som (surprise, surprise) är rika. Men vi vanliga människor får inga fördelar, vi blir fortfarande tvungna att acceptera ett förlegat spritmonopol, och om vi försöker göra nåt som alla andra i hela EU gjort blir det häxjakt av skatteverket.
Därför börjar jag känna att svenskarna borde ställa kravet att antingen går vi ut ur EU, eller så blir vi ett EU-land där vi inte bara får nackdelarna och inga fördelar. Jag tycker nämligen det känns rätt surt att det betalas miljarder för ett medlemskap som inte tillför nånting positivt till folket. Sveriges attityd till sitt medlemskap har ända sedan början varit väldigt ambivalent, nu får det faktiskt vara slut med det. Man kan inte vara med i EU men ändå behålla gamla monopol.
—
Den andra saken som får mitt nackhår att resa sig är att det inte kommer att utbetalas skadestånd till de som fick sina servrar konfiskerade i PirateBay-räden häromåret.
FULLSTÄNDIGT VANSINNIGT.
Inte nog med att razzian var ett luftslott till att börja med, nu får de som drabbades enbart för att de råkade ha sina servrar i samma lokal ingen ersättning för förlorad hårdvara, förlorad inkomst eller allt det arbete som de fick göra för att få ordning på sina siter igen. Only in Sweden, verkar det som. Här är somliga mer jämlika än andra. Men jag slår vad om att ifall det var Håkan Roswall som drabbats, då hade ersättning betalats ut i miljonbelopp om det så bara var ett myggbett han drabbades av.
Hur rättvist skulle det vara om ett gäng med poliser stormade in i ditt hem, tog med sig dina barn, höll dem på hemlig ort för “undersökning” i ett år, och sen lämnade igen dem. När du ville ha ersättning för psykiska problem får du veta att du kvalificeras inte för det.
Underbart land!
License
This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.
June 28th, 2007 at 14:12
[...] Ise: Det är nÃ¥gonting fel pÃ¥ Sverige… [...]
June 29th, 2007 at 10:29
Det stora felet för de som drabbas av extra spritskatt är att detta var något som de inte räknade med när de köpte. Isåfall kanske de skulle låtit bli att köpa. Mer rättvist skulle vara om de nu kunde reklamera sina köp och därmed slippa denna retroaktiva skatt.
Det ska noteras att den Svenska spritskatten endast behöver betalas om man beställer transporten själv. Om säljaren står för transporten, så ska säljaren betala Svensk skatt. (Detta är ofta fallet med mindre whiskybutiker.) Men för de som sålt en massa fulsprit till svenskar, så har affärsupplägget ofta varit så att man fått ordna transporten själv.
Ingen ersättning för de som oskyldigt drabbats av PirateBay-räden är även det helt vansinnigt. Vart är Sverige på väg?
July 1st, 2007 at 23:02
Vi har varldens hogsta skatter i sverige, far dom aldrig nog med att jaga in skatter? Yttrandefriheten maste skyddas battre, alla politiska asikter far bara komma fran statlig TV eller tidningar som har statligt “press stod”, ar press stod en form av kontroll av media?
July 2nd, 2007 at 10:42
Jag har inget emot att ha världens högsta skatter om vi har världens bästa sjukvård, skola och allt annat pengarna går till!
July 2nd, 2007 at 14:19
Problemet är väl att det har vi inte. Vi har ett bättre system än många andra länder, men fortfarande betalar svenskar löjliga mängder med skatt i utbyte mot väldigt lite. Se bara på momsen, var tar den vägen? Bensinskatten, som numera är mer än 80% av bensinpriset? De summorna ser man väldigt lite av känner jag.
Sverige är bra, och jag personligen är tacksam för att det finns ett socialt skyddsnät. Utan det hade jag nog inte suttit här och gnällt, men jag tycker precis som många andra att det finns massor med utrymme för förbättringar.
July 2nd, 2007 at 22:06
“De enda som verkar få några fördelar är de som (surprise, surprise) är rika.” Vad vet _du_ om detta? _Finns_ det några rika i Sverige egentligen? Och vad menar du med fördelarna? Kan du förklara lite mer explicit vilka dessa fördelar skulle vara?
“Skatten går till vård, skola och omsorg i Sverige.” De som går på detta påstående är lurade! Vet ni var pengarna går? Inga aningar eller?
*tihi*
July 2nd, 2007 at 22:40
Jag börjar bli ganska trött på dig och sådana som din flickvän. Så mycket gnäll och inget som tillför landet.
5500 SEK kvar efter skatt per månad är alltså någonting du klagar på? _Vem_ menar du ska försörja dig, du som inte lyfter ett finger? “Mentalt sjuk” är du inte, då hade du haft den diagnosen och även suttit på sluten psykiatrisk vårdavdelning. Du hade inte varit förmögen att ha den serverparken du har, sitta och dricka den whiskey du dricker och ha den lägenheten kvadratmetermässigt ni besuttit under lång tid. Inte konstigt att ni inser att ni nu inte har råd att bo kvar.
Du är så fruktansvärt bortskämd med att du under hela ditt liv haft mat för dagen och att du bara _förväntar_ dig att andra ska knega ihop till ditt uppehälle. Vem tror du har försörjt dig fram till nu? Svara mig på detta.
Jag svär: Om någon ryckte ur dina strömadaptrar/nätverkskablar/whatever/beslagtog alla dina datorer/hundar värda tusenlappar/berövade dig dina “ativitetspengar” etc - nog skulle du sluta sitta och slösurfa, titta på filmer och tycka synd om dig själv!
Du skulle vara tvungen att börja göra ett handtag och börja bidra med din del du med. Ja, till en början bara så att du själv fick mat för dagen. För annars skulle du _dö av svält_ på allvar. Inte av “depression”. Du skulle inte ha tid att känna efter. Jag lovar. Grabben, du är ju begåvad, verbal, besitter stora datorrelaterade intressen och är verkligen inte så korkad som du utger dig för att vara. Varför du känner att du kan lägga dig ner och dö nu är bara för att du vet att den här martyr-mentaliteten existerar och att det _funkar_ att efterfråga mer pengar bidragsmässigt. Du skulle vara tvungen att arbeta, inte bara för din egen överlevnad, utan även arbeta för att försörja alla andra som är sjuka och arbetslösa. Du skulle inse vilken stor börda det är, men även anta utmaningen. Du skulle förstå meningen med livet, och du skulle inte ha tid att gräva ner dig.
Se till att rösta på rätt regering nästa gång. De som tror att vi ror runt det här landet med den mentalitet som genomsyrar samhället i dag tror fel. Det kommer inte att finnas några händer som föder en utan att man ger något litet krafttag tillbaka, om man inte är helt oförmögen att röra sig.
Börja knäcka in lite konsulttimmar för att få lite fickpengar. _Jag_ tänker INTE betala dina nöjen. Och verkligen inte knega som ett svin för att du ska kunna bjuda din flickvän på romantisk middag ute. Har du det så såligt ställt får du se till att dejta en tjej med bättre inkomst som kan ta notan.
Jag skulle kunna lägga mig ner i morgon efter 7 år i IT-branschen och säga: “Jag orkar inte mer”. Men det gör jag inte.
Blogga det orkar du!
Slutligen. Sluta upp med att använda benämningen “rika”. Det finns ingen som kommer att kunna bli rik i Sverige i dag.
July 3rd, 2007 at 00:50
Som nykterist tycker jag att det är rätt komiskt vad folk gör för att få sitt gift lite billigare.
July 3rd, 2007 at 01:26
Sarah: Jag beklagar att du känner så. Personligen anser jag att det är människor med åsikter som du som snarare är en del av problemet än en del av lösningen.
Jag vet att jag har det bra. Jag är varje morgon extremt tacksam för att jag kan få ta del av det skyddsnät som det svenska samhället ger mig, och den hjälp som erbjuds. Om du på nåt vänster har fått intrycket av att jag är nåt slags kyligt kalkylerande latmask som sitter hemma och funderar över hur jag på bästa vis ska kunna blåsa samhället på mer pengar medan jag sitter på min slöa röv så måste jag säga att det är beklagligt hur snabbt du dömer mig utan att ens ha träffat mig, samt att du har en fullständigt felaktig uppfattning om mig.
Det som jag inte förstår med många människor (och således även med dig nu) är den här attityden av att man som långtidssjukskriven inte verkar förtjäna att ha det bra. Den sjukdom som har drabbat mig har drabbat mig av ren slump. Det är precis som en förkylning, fast på en mycket större skala. Om jag kunde välja bort den imorgon och börja arbeta på den nivå jag gjorde innan jag blev sjuk skulle jag göra det utan att blinka. Därför finner jag som humanist din inställning väldigt förvirrande och faktiskt rätt motbjudande. Ponera t.ex. att en nära släkting eller vän till dig råkade ut för exakt samma sjukdom som jag råkade ut för. T.ex. om du har en bror (jag gissar att du har syskon) som en dag erkänner att han inte kan tänka en enda tanke för hans mentala värld är fylld till brädden av smärta, och han har aktivt försökt ta livet av sig och att han inte ser något hopp för framtiden. Skulle du verkligen säga samma saker till honom då som du så kyligt nu har kommenterat i min blog? Det tror jag verkligen inte. Du skulle säkert försöka göra allt för honom, det som du själv kan erbjuda men även i absolut möjligaste mån det som det svenska skyddsnätet erbjuder. Du skulle säkerligen precis som mig svära över den byråkrati och fientlighet som man måste vada igenom.
Men du har inte någon bror som lider av samma öde som mig, och därför är det okej att skälla ut andra människor på nätet. Beskylla dem för att vara lata och utnyttja systemet alltmedan de sitter hemma och skrattar åt hur de utnyttjar alla fårskallar som betalar deras uppehälle.
Jag röstade på rätt regering. Eller, egentligen inte eftersom jag bara får rösta i lokalval. Men i det stora valet röstade majoriteten av de röstberättigade blått, och nu börjar effekterna av detta valet märkas. Mina åsikter på hur korrupt den politiska processen egentligen verkar vara är ganska välkända, men jag röstade på det jag trodde på. Det hjälpte dock inte mig.
Återigen undrar jag dock, varför verkar du tycka att man som sjukskriven inte förtjänar att ha ett bra liv? För det är så jag tolkar din kommentar. Det är väldigt lätt att se på hur mycket grejer en människa ha, och sedan avgöra därifrån. Ja, jag har relativt mycket mer eller mindre meningslösa prylar för att vara nån som inte har jobbat på flera år. Men det är väldigt lätt att säga “jamen, ni har ju en tolvtusenkronorshund så då kan ni ju inte ha det så svårt?”. Att däremot inse att det som betalat hunden inte är skattebetalarna utan försäkringsbolaget som våran förra hunds försäkring fanns hos är dock något som skulle slå hål i dina argument.
Jag förstår inte heller varför du inte tror det finns rika människor i Sverige? Menar du på fullaste allvar att t.ex. de som satt i Skandia-styrelsen när den skandalen kom fram för några år sen inte kunde klassas som rika? Med fallskärmar på miljonbelopp och månadslöner som är lika höga som mina föräldrar sammanslagna årslön finner jag det svårt att applicera någon annan beskrivning än att de är “rika”. Människor som har det väldigt, väldigt gott ställt ekonomiskt har också en tendens till att vilja fortsätta med det, och därför anpassas mycket av det demokratiska samhället efter de som har gott om pengar, eftersom gott om pengar idag är likställt med mycket inflytande. Det är tyvärr den bistra verkligheten som jag ser den, och om du tycker annorlunda så måste jag säga att jag kan verkligen inte dela den åsikten.
Jag begär inte att DU ska betala mina nöjen. Faktum är att jag varken förväntar det, kräver det eller faktiskt ens vill det. Men om du ska fortsätta med den attityden som du demonstrerat i det inlägget känner jag att du kanske inte funkar i det svenska samhället om du känner att alla som tar emot bidrag automatiskt kan klassas som fuskare, och att du vägrar underhålla fuskarnas vanor. Kanske du skulle flytta till ett annat land, som t.ex. USA. Jag har bott i USA, och jag kan intyga att arbetslivet där är allt annat än glamoröst, speciellt när man blir sjuk eller får en skada av någon sort. Då bor jag hellre i Sverige där jag ändå kan få en chans att återhämta mig.
Jag gillar att blogga. Jag gillar att skriva. Att skriva om mina tankar är en riktigt givande sak för mig, det finns nog ingen medicin som har gett mig lika mycket glädje som att få ventilera mina (ofta rätt meningslösa) tankar kring mig själv och min värld sedd ur min synvinkel. Eller menar du återigen att jag inte förtjänar att få blogga? Att bara för att jag är sjukskriven har försakat min rättighet till det? Är det så att du tycker att du allena borde få vara den som beslutar vem som får göra vad, och vem som förtjänar att få hjälp från samhället?
Jag upprepar: du verkar vara en del av det som jag upplever som ett problem med samhället, och i framtiden betackar jag mig för inhumana och okänsliga kommentarer som det du skrivit där uppe. Egentligen tänkte jag ta bort dina kommentarer, men jag insåg att om jag gjorde det skulle jag inte vara lika liten, inskränkt, småsint och ovärdig som du är.
August 11th, 2007 at 16:14
Med tanke på gårdagens turbulens kring Socialstyrelsens nya direktiv för sjukskrivningar. - Att med några enkla regler kan t.ex. utbrändheten lätt avskaffas.
Citat Socialstyrelsens utredare Jan Larsson:
Nej, tänk jag tror faktiskt inte det heller. Men det avspeglar dessvärre en helvrickad mentalitet som tydligen alltmer börjar vinna terräng i Sverige.
Att förklara olämporna med brister i det svenska samhällssystemet för t.ex. en amerikansk turist van med ett annat samhälle kan många ggr i princip vara ogörligt. De förstår helt enkelt inte problemen utan att för den skull behöva ha fel. För Livetsordare i Uppsala är framgångsteologin betydligt enklare, sjukdom och olycka är nämligen alltid enligt Ulf Ekman syndernas belöning. Att man är loser.
Dock tror jag det som är avgörande för förståelsen inte så mycket beror på varifrån man kommer, mera på vilken samhällssyn man har och ur pass öppen man är för att ge plats till varandra. Dvs självupptagenheten svarar för motsatsen till att bry sig om sina medmänniskor.
Alla kan råka ut för sjukdom och olyckor
Vården skall helst inte kosta något alls och den snikenheten går igen hos fler än bara Försäkringskassan. Även svenska försäkringsbolag hörsammar de nya tongångarna och begraver helst sina skadedrabbade levandes i ohemula byråkratikrav, före de anser sig kunna ersätta dem med ett enda öre. Försäkringsskadestånd kan inte ärvas - och vem vinner på det?
Citerar avslutningsvis Piteåbon Anders Sundström, Folksams VD som förklarade sin synnerligen höga lön som försäkringsbolagsdirektör >360000 kr/mån:
. Låter det inte en smula sniket? Vem står bakom honom i kulisserna och triggar fram motsättningar av det slaget? Svar: Bland andra LO’s Wanja Lundby-Wedin.
August 11th, 2007 at 23:29
Leif: Jag kan bara nicka instämmande till det du säger.
Själv förstår jag inte hur Sverige i flera år har stadigt ökat på sin BNP, men hur vi varje år får höra att instanser måste skäras ner och stramas åt. Det går helt enkelt inte ihop hur Sverige kan tjäna mer pengar för varje år som går, men samtidigt göra mindre för sina medmänniskor för varje år som går - och ÄNDÅ få det att låta som att det blir bättre för varje år.
I mina öron låter det som en bit av nånting från en viss författare vid namn George Orwell.