Spider-man 3

Action (antar jag?) från 2007 med bl.a. Tobey Maguire, Kirsten Dunst och Topher Grace.

—

Allting går bra för Peter Parker (Maguire). Han är poppis, han har en underbar flickvän (Dunst) och han tjänar bra med pengar på sina bilder föreställande sitt alter ego: Spindelmannen. Men plötsligt börjar saker falla i bitar runt om honom. Mary-Jane gör slut med honom, hans bäste vän försöker ha ihjäl honom och som grädde på moset får han en ny fiende - den kraftfulle Flint Marko, också känd som The Sandman. Sandman är precis vad han heter, hans kropp är gjord av sand och han är mycket stark och i princip oförstörbar. Till sin hjälp har Peter en utomjordisk varelse som gör honom svart, enormt stark och uthållig, men också bitter och avundsjuk. Allt är nämligen inte som det verkar…

—

När jag satte mig ner för att se den här filmen var jag lite tveksam. Ash påminde mig om att försöka ha ett neutralt sinne och inte tänka alltför mycket på serien, och jag försökte verkligen göra det. Jag var fundersam över hur den här upplevelsen skulle bli — det jag läst runt om på nätet var allt annat än överväldigande positivt. Tvärtom var det en hel del antydningar om att filmen var rejält kass.

Därför försökte jag verkligen hålla en neutral inställning, vilket visade sig svårt.

Det här är i min mening tveklöst den mörkaste av de tre filmer om Spindelmannen som visats hittils. Jag tycker också att det är den sämsta, tyvärr.

Filmens huvudsakliga tema är konflikten inom Peter Parker. Den svarta dräkten (som egentligen är en utomjordisk symbiot) gör honom aggressiv och framkallar mörka känslor inom honom. Han är inte sen att såra de människor som han egentligen älskar, och när han väl inser det är det för sent. Konflikterna mellan karaktärerna i övrigt är också en av grundstommarna i filmen — Peters konflikt med såväl Harry som Mary-Jane och nykomlingen Gwen Stacy är saker som är klart intressanta.

Men jag kände att dessa bra och klassiska teman försvann under sin egen tyngd och under det träiga skådespeleriet. Jag förstår verkligen inte vad Kirsten Dunst skulle ha fyllt för funktion i den här filmen. Det var som om hon alltid var lite frånvarande och gick på tomgång. Inte bra. Övriga roller tyckte jag funkade rätt bra, den stora överraskningen i min åsikt var Thomas Haden Church som Sandman. Jag har tidigare bara sett herr Church i rätt epiga (norrländska för lågbudget) filmer, men här tyckte jag han funkade. Övriga gör godkända insatser, med undantag för fröken Dunst.

Filmens verkligt stora svacka tycker jag var hur man misshandlade grundmaterialet. Ash och jag pratade lite innan filmen började om hur tacksamt det egentligen är att göra film på serier eftersom man har så mycket som man kan basera filmen på. Spindelmannen har trots allt funnits i rätt många år, och det finns gott om berättelser att spinna på.

Och där är nog det som gör den här filmen så tunn, handlingsmässigt. Man tar in för mycket, och det måste komprimeras ner för att rymmas i en film. Inte nog med att Sandman ska introduceras, man ska dessutom producera en backstory för den svarta dräkten (en backstory som dessutom går stick i stäv med hur den introducerades i serierna) som känns enormt krystad, man ska introducera Gwen Stacy och dessutom ska alla tillhörande karaktärer klämmas in. Eddie Brock ska introduceras, få sitt motiv till att bli Venom, osv osv osv. Man sprider ut sitt nät alldeles för tunt, helt enkelt.

Den svarta dräkten var verkligen det som jag kände tog emot i den här filmen. När jag först såg teaser-postern blev jag lite nervös. Den svarta dräkten? Visst, den är enormt cool och fanboy-faktorn är ju grymt hög. Speciellt med tanke på att den sen går samman med just Eddie Brock och blir Venom som kanske är en av de galnaste skurkarna i Marvel-universumet. Men jag visste såklart att de inte kunde ta backstoryn till symbioten från serien, utan man fick hitta på en ny. Och den blev enormt krystad. Den blev ett totalt bakslag för hela filmen.

Mot slutet blir filmen dessutom lite för pratig. Slutet flyter iväg och blir… ja… nånting som inte är ett bra och tight slut. Istället blir det en halvmesyr.

En total kalkon är det dock icke, men jag känner att det här är den svagaste filmen i franchiset. Den har enormt imponerande effekter — sand-effekterna som omger Sandman är inget annat än spektakulära, och actionscenerna flyter på i precis rätt tempo. Musik och ljud är helt klart godkända, även om jag saknar Danny Elfmans typiska stil.

Rekommenderar jag den?

Ja, men med viss reservation och en varning: har du läst serierna är risken stor att du blir besviken.

Technorati Tags: spider-man 3, spiderman, film, recension, action

Hur många här känner till Microsofts OOXML-format? Inte många, skulle jag tro. Men faktum är att det är viktigt att känna till det.

OOXML är det format som Microsoft använder i senaste Office-versionen. Det är precis som det mesta Microsoft producerar inte bakåtkompatibelt och inte heller kompatibelt med öppna format. Trots namnet (Office Open XML) är det ett slutet format som Microsoft nu bränner mycket krut på att få som en internationell standard.

Tydligen är det inte bara krut som bränns på det. Pengar bränns också, och Microsoft har genom fula metoder sett till att Sverige kommer att rösta för detta korrupta format.

Några dagar innan hade SIS egen arbetsgrupp på tolv personer plötsligt utökats med sju nya företag och samma dag som omröstningen skulle ske hade gruppen fått totalt 23 nya medlemmar. Alla hade de betalat 15.000 kronor för att bli medlemmar i gruppen plus ytterligare 2.000 för medlemskapet i SIS.

Jepp. Microsoft betalade massor med pengar för att få in sina allierade i omröstningen. Av alla företag som fanns med i omröstningen var det bara två som inte var Microsoft-partners.

Är det bara jag som tycker att detta är extremt korrupt? Jag vet att jag inte vill stå bakom Microsoft på något som helst sätt, och definitivt inte deras korrupta format. Läs mer om allt som är fel med OOXML på No to OOXML.

UPPDATERING: SIS har nu ogiltigförklarat omröstningen. Först trodde jag att de tagit sitt förnuft till fånga och insett att den var ogiltig eftersom i princip alla företagen var mutade, men icket. Den ogiltigförklaras eftersom ett av företagen röstade två gånger! Så får man ju inte göra. Men det är tydligen okej att muta de som röstar. Här är SIS pressmeddelande - obs, PDF!

Technorati Tags: korruption, microsoft, ooxml, fusk, omröstning, SIS, standarder

Igår och inatt regnade det. Tydligen har Umeå fått hela sin Augusti-nederbörd under ett dygn. Det syns runtom i stan, t.ex. är parkeringsplatsen som våran bil står på förvandlad till innerhav. Våran kära Doris står i vatten upp till kofångarna. Personligen förstår jag inte riktigt syftet med att bygga en parkeringsplats som ser ut som ett Y och sedan inte sätta dränering i mitten.

Det var också otroligt mysiga åskstormar under kvällen och natten. När jag och Ash gick och la oss trodde vi att åskan hade lugnat sig, men det dröjde inte många minuter förrän det började blixtra och dundra. Pausen mellan blixt och dunder var inte lång, och ljudstyrkan var också en indikation att åskan var i princip över oss. Jag kommenterade nånting om att “moder jord har verkligen den bästa ljudanläggningen” och sedan låg vi och myste tills vi somnade.

Mitt stora ärende för idag var ett samtal med Försäkringskassan. De har tydligen ett projekt som heter “Pila” (jag fick aldrig förklarat vad det stod för) där man ska försöka rehabilitera långtidssjukskrivna tillbaka in i verkligheten. I korthet så handlar det om att jag får genomgå en undersökning hos ett rehabföretag, sedan provjobbar jag på ett företag i två veckor, och sedan ska jag tillsammans med Arbetsförmedlingen hitta en arbetsplats där jag samtidigt kan rehabiliteras och få komma tillbaka till ett jobb jag trivs med och som funkar med mina begränsningar.

Faktiskt låter det precis som något jag behöver hjälp med, mina egna försök att hitta en arbetsplats som tillåter mig att ändå ha begränsningar har ju mötts med allt annat än hejdundrande succé. Det är sorgligt hur många företag behandlar mig som om jag är pestsmittad, och så fort det kommit fram att jag inte vill jobba gratis heltid åt dem blir det betydligt mer svajigt med intresset. Därmed tycker jag det här Pila-projektet låter mycket spännande.

Jag tror att jag nämnt tidigare att jag gillar politiska skämtteckningar. Det är nånting med det mediet som tillåter en att belysa aktuella (såväl som inaktuella) åsikter och händelser med en någorlunda skämtsam ton som även visar tydligt vad tecknaren/skaparen själv tycker om ämnet.

Här är två stycken som jag hittade som flutit runt nätet och som jag nu helt skamlöst publicerar. Enjoy.

(Och för de som precis som jag var lite förvirrad över vad Plymouth Rock är så vet Wikipedia mer.)

Mr. Bean’s Holiday

Komedi från 2007 med bl.a. Rowan Atkinson och Willem Dafoe

—

Mr Bean har den otroliga turen att vinna en komplett resa till Cannes. Eftersom Mr Bean trots allt är den han är går saker inte riktigt enligt planer. När han av en slump lyckas separera en son från dennes far blir han tvungen att försöka återföra sonen till sin far, trots att Bean inte talar ett enda ord av i princip vilket språk som helst. Återigen, eftersom Mr Bean är den han är uppstår vissa komplikationer i det här uppdraget…

—

Åh, vilken underbar film. Jag fattar inte hur massor med kritiker sågade den och tyckte den var värdelös. Såg de samma film som jag gjorde? Jag tvivlar på det. Kanske såg de den lite förvirrade trailern och tyckte att eftersom den förra filmen från 1997 var relativt värdelös skulle det här inte vara nåt undantag.

Tack och lov ignorerar den här filmen den förra filmen fullständigt. Tack och lov! Det var verkligen en rutten film som i princip bara återvann alla gags från TV-serien. Den här filmen å andra sidan står helt på egna ben, och det tack vare Rowan Atkinsons komik. Han har ju spelat Mr Bean i dryga sjutton år, och det märks. Det märks verkligen när en karaktär får leva så länge, Rowan Atkinson slutar vara Rowan och blir istället den milt sagt kufiske Mr Bean. Lyset är helt klart tänt, men det finns ingen hemma i det huset.

Nej, den här filmen är precis som en Mr Bean-film ska vara. Den är hysteriskt rolig, och det spelar ingen roll hur gammal man är. Barn såväl som gamlingar kommer säkert att garva läppen av sig åt den, jag vet att både jag och Ash ylade av skratt under de flesta bitarna av filmen. En frisk fläkt är också att humorn i filmen är lämpad för alla åldrar, återigen skulle jag säga att detta är resultatet av Rowan Atkinsons fysiska komik.

Det finns också starka drag av satir i filmen, speciellt yttrar detta sig i den underbart överspelade Carson Clay (Dafoe). Carson Clay är en milt sagt egotrippad och pretentiös regissör, en amerikansk skapare av filmer så tunga och dignande under sin egen vikt att tittarna somnar av långtråkighet. Kanske var det därför som filmkritikerna sågade filmen? Kanske kände de igen sig i Carson Clays otroliga självbeundrande? Skulle inte förvåna mig.

Nej, det här är en feel-good film som lyckas få en att bli på gott humör och må bra utan att bli smörig, smetig eller full med trötta gamla klyschor.

Rekommenderas!

Technorati Tags: mr bean, recension, film, komedi, humor, rowan atkinson

Ash är värd mer än mig.

$4040.00The Cadaver Calculator - Find out how much your body is worth. From Mingle2 - Free Online Dating

Mingle² - Dating Site

Läs den här lilla artikeln. Läs den och bli fullständigt konfunderad över hur det funkar “over there” numera. USA verkar mer och mer påminna om Oceanien eller en väldigt konstig bondgård.

I figure the whole country must be smoking dope, because they’ve all got the fears. Or so it appears at first. In stations of Metro, the city’s subway, a recording told us over and over that Metro had new secure trash cans and – I think this is verbatim – “You can now put your trash where it belongs without fear.” Yes, brethren and cistern, you can throw away that newspaper in a state of calm.

EDIT: Jag tror ödet har ett mörkt sinne för humor. Medan jag läste den artikeln (och skrev min egen) har Rhythmbox slumpat fram Funker Vogts låt “City of Darkness” i mina öron. Refrängen går:

It’s the city of darkness
It’s the city of hate
A system without emotion
It’s the city of darkness
It’s the city of hate
It’s just a cruel police-state

Technorati Tags: USA, vansinne, politik, terrorism, diktatur, maktfullkomlighet

Jag och Ash har sett El Laberinto Del Fauno, som för de flesta är känd (lite felaktigt) som “Pans Labyrinth”.

—

El Laberinto Del Fauno

Drama/Fantasy från 2006 med Ivana Baquero i huvudrollen.

Året är 1944 och Franco regerar i Spanien. Unga Ofelia reser tillsammans med sin gravida mor till dennes man, den handlingskraftige och grymme kapten Vidal. Kaptenen är även Ofelias nya styvar, och hon är allt annat än förtjust i honom. Ofelia är ung och väldigt förtjust i olika sagor, och till hennes stora överraskning bor det en faun i en gammal labyrint i närheten av kapten Vidals bas. Faunen upplyser Ofelia om att hon egentligen är en prinsessa vid namn Moanna, som rymde från underjorden för länge sen. För att bekräfta att hon är ren och odödlig får Ofelia tre uppdrag som hon måste utföra…

—

Jag föredrar att kalla den här filmen vid dess spanska titel, eftersom figuren Pan inte alls förekommer i filmen. El Laberinto Del Fauno betyder ungefär “Faunens Labyrint”.

När nu detta dividerande kring namn är utrett kan jag glatt gå vidare med att ösa beröm över denna film. Den här filmen förtjänar verkligen allt beröm den fått, och jag kan inte påstå att jag var uttråkad en enda sekund. Däremot var jag nyfiken, trollbunden och inlindad i unga Ofelias värld, en mörk sagovärld som kontrasteras med den grymma verkligheten i efterkrigstidens Spanien.

Den här filmen är nämligen mörk. Den är inte gullig, den är inte oskyldig. Vi följer med Ofelia i hennes äventyr, och under hela tiden vet man inte riktigt vad som är verkligt och vad som inte är det. Kanske är allting verkligt? Det är snarare en filosofisk fråga som man som tittare själv får avgöra efter bästa förmåga.

Om det finns två filmer som kom ut under 2006 som var riktigt bra, nyskapande och spännande så var det den här och The Fountain. Båda är filmer som man bör se om man är intresserad av film som mer än underhållning, mer som en mental resa genom tid och rum.

Rekommenderas varmt.

Technorati Tags: pan’s labyrinth, film, recension, el laberinto del fauno, drama, fantasy, spanien, fascism

När jag flyttade till Umeå hösten 2002 kom jag i kontakt med ett av de absolut sämsta företagen jag nånsin blivit tvungen att ha att göra med. Jag har nu suttit en stund och försökt komma på nånting positivt med dem, men kan inte göra det.

Företaget i fråga heter Kommunicera, och är den kommunalägda internetleverantören som tillsammans med sitt moderbolag Bostaden (som är det kommunala bostadsbolaget) har man gett sig själv i praktiken monopol på leverans av nätuppkoppling. Kommunicera är dessutom ett vansinnigt propagandistiskt företag, som inte är sena att nyttja kunders okunnighet för att få sig själva att framstå som bättre än de är.

Sedan ett tag byggs lägenheter på området Liljansberget. Det är bostäder i Bostadens regi, och något som har orsakat en hel del uppmärksamhet sedan det kom fram är det faktum att det inte dras in någon koppartråd där. Det enda som dras in är Kommuniceras fiber, komplett med alla begränsningar som företaget godtyckligt hittar på.

Tänk er själva: när ni inser att Kommunicera inte är en bra nätleverantör inser ni att ni inte har nåt val. Det går inte ens att skaffa Telia-ADSL eftersom det inte finns någon koppartråd. Såväl internetuppkoppling som telefoni går via Kommuniceras fiber.

Företaget har dessutom en lång historik av kritik från både mig och andra som tvingats ha med dem att göra, och klagomålet har nästan alltid grundats i samma irritationsmoment: trafikbegränsningar. Kommunicera skyller på att bandbredd kostar pengar, att användarna skulle tanka illegala saker obehindrat om det inte fanns begränsningar, etc etc etc.

Sånt här tankesätt dog ut omkring 1999. Idag finns det så många legitima saker på nätet som kräver bandbredd att sånt här tänkande har förpassats till dinosaurierna. Nätradio, digital-TV via nätet, Youtube, legala musikköp/nedladdningar - allt sånt kräver bandbredd. Ändå vägrar Kommunicera hårdnackat att ge sina kunder en bra tjänst.

Kommunicera är dessutom kända för att godtyckligt stänga av användares uppkoppling om de bryter mot någon hemlig regel som Kommunicera inte publicerar. De avgör själva från fall till fall när någon “utnyttjat sin uppkoppling otillbörligt” och stänger utan varning av dennes uppkoppling. Företaget är dessutom så fantastiskt inkompetent och dåligt administrerat att man baxnar. Ändå tillåts detta företag fortsätta sin nästan monopolistiska hantering av majoriteten av marknaden. Jag har inget emot att företag tjänar pengar — men när det sker på en nästan egenmäktig bas och när kunderna konstant blir lidande under fullständigt absurda villkor tycker jag att det har gått för långt.

Läs mer om Kommuniceras framfart på Skippa Kvoterna eller läs gärna den artikel som IDG publicerade om bygget på Liljansberget. IDG’s artikel visar också vad jag personligen anser vara det skitsnack som Kommunicera kör med så fort de kritiseras - de påstår att de bjudit in andra leverantörer men att ingen var intresserad. Det tror jag inte en sekund på, utan jag är helt övertygad om att det är en ganska ren och skär lögn för att undvika ansvaret.

I övrigt är Umeå en av finalisterna till årets IT-kommun 2007. Jag förstår inte vad kriterierna är för detta, utan det framstår mer som en intern gratulation. Umeå har som ovan nämnts en fullständigt absurd situation inom bredbandsmarknaden, och är dessutom väldigt bakåtsträvande och reaktionär attityd till IT komplett med en gigantiskt budget som spenderas på sluten programvara och slutna format. Precis som Stefan Flod är jag själv väldigt kritisk till sådant.

EDIT: Återigen glömmer jag de förbaskade taggarna.

Technorati Tags: Umeå, kommunicera, it, it-kommun, kommun, bredband, adsl, fiber, bandbredd, youtube, skräp

Ett gäng med nötter borta på en site som heter Why Firefox Is Blocked har startat ett korståg mot de flestas favoritwebläsare. Varför har de startat detta korståg? Därför att de hävdar att den extension vid namn AdBlock uppmuntrar till stöld genom blockering av reklam. Eftersom AdBlock ju är ett tillägg till Firefox hävdar de därmed att Mozilla själva uppmuntrar till stöld av innehåll, och tycker att alla hemsidor ska blockera Firefox.

(Nej, jag tänker inte länka till dem. Använd Google.)

Stendumt. Går man till sidan med Firefox får man en lång propaganda-sida som är så långt ute och cyklar att den håller på att trilla bortom horisonten. Sidan är full med rena lögner, alldeles för snabba slutsatser och en hel del motsägelsefulla skriverier. Min personliga favoritsnutt var hur man i ena meningen säger att det bara är ett fåtal människor som använder Firefox och att det därför är en minimal förlust, för att sedan i nästa mening hävda att den stöld av innehåll som pågår orsakar hundratusentalsmiljardersbillioner förlust i pengar.

Hur det går ihop förstår jag själv inte riktigt. Att dessutom anta att Mozilla på nåt sätt är inblandade och UPPMUNTRAR TILL *FLÄMT* STÖLD är ju bara korkat. Man kan ju lika gärna säga att Volvo uppmuntrar till rattfylla, det är ju trots allt DE SOM TILLVERKAR BILARNA!!! OMGWTF!!1!!!

Man gör också många jämförelser med hur reklam-TV är “gratis” eftersom de sponsras av reklam. Återigen är det ett argument som verkligen känns vattentätt - NOT! Hur många människor går inte på toa i reklampausen eller blippar till en annan kanal? Det är inte som att det är lag på att se reklamen. Jag gissar att om de här människorna fick bestämma skulle det bli olagligt att gå från TV’n under reklampauserna. Personligen anser jag att man kan säga att reklamfinansierad TV är mycket, men gratis skulle jag verkligen inte påstå att den är.

De här nötterna behöver få in i sina tjockskalliga huvuden att reklam på nätet är en bonus, inte en rättighet. Jag har ingenting emot att sidor har reklam, men när nån bunt giriga siteadmins börjar blanda ihop begreppen har jag en tendens att se rött. Nej, det är min rättighet att blockera skräpet fortare än kvickt, precis som det är site-ägarens rättighet att smeta sin sida full med skräpet. Men kom inte och gnäll när ingen kikar på era skräniga Flash-annonser som kränger porr.

För det är där som jag tror det hela sittet. Få saker på denna planet är så irriterande som nätreklam. Det ska blinka och tjuta och hoa och dansa runt som en björn på amfetamin. Ju mer blinkande skit man slänger upp, desto mer irriterar det människor, och desto mindre människor bryr sig om det. Kanske ni skulle tänka på det istället? Men nejdå, istället sitter ni där och är barnsliga och uppför er som en bunt med bortskämda snorungar som inte fick en kaka.

Så, för att runda av och citera en mycket klok man: “That’s all I have to say about that”.

EDIT: Glömde de där sabla taggarna.

Technorati Tags: firefox, internet, stöld, idioter, propaganda