Solid Block of Ise

Mr. Bean’s Holiday

Komedi från 2007 med bl.a. Rowan Atkinson och Willem Dafoe

—

Mr Bean har den otroliga turen att vinna en komplett resa till Cannes. Eftersom Mr Bean trots allt är den han är går saker inte riktigt enligt planer. När han av en slump lyckas separera en son från dennes far blir han tvungen att försöka återföra sonen till sin far, trots att Bean inte talar ett enda ord av i princip vilket språk som helst. Återigen, eftersom Mr Bean är den han är uppstår vissa komplikationer i det här uppdraget…

—

Åh, vilken underbar film. Jag fattar inte hur massor med kritiker sågade den och tyckte den var värdelös. Såg de samma film som jag gjorde? Jag tvivlar på det. Kanske såg de den lite förvirrade trailern och tyckte att eftersom den förra filmen från 1997 var relativt värdelös skulle det här inte vara nåt undantag.

Tack och lov ignorerar den här filmen den förra filmen fullständigt. Tack och lov! Det var verkligen en rutten film som i princip bara återvann alla gags från TV-serien. Den här filmen å andra sidan står helt på egna ben, och det tack vare Rowan Atkinsons komik. Han har ju spelat Mr Bean i dryga sjutton år, och det märks. Det märks verkligen när en karaktär får leva så länge, Rowan Atkinson slutar vara Rowan och blir istället den milt sagt kufiske Mr Bean. Lyset är helt klart tänt, men det finns ingen hemma i det huset.

Nej, den här filmen är precis som en Mr Bean-film ska vara. Den är hysteriskt rolig, och det spelar ingen roll hur gammal man är. Barn såväl som gamlingar kommer säkert att garva läppen av sig åt den, jag vet att både jag och Ash ylade av skratt under de flesta bitarna av filmen. En frisk fläkt är också att humorn i filmen är lämpad för alla åldrar, återigen skulle jag säga att detta är resultatet av Rowan Atkinsons fysiska komik.

Det finns också starka drag av satir i filmen, speciellt yttrar detta sig i den underbart överspelade Carson Clay (Dafoe). Carson Clay är en milt sagt egotrippad och pretentiös regissör, en amerikansk skapare av filmer så tunga och dignande under sin egen vikt att tittarna somnar av långtråkighet. Kanske var det därför som filmkritikerna sågade filmen? Kanske kände de igen sig i Carson Clays otroliga självbeundrande? Skulle inte förvåna mig.

Nej, det här är en feel-good film som lyckas få en att bli på gott humör och må bra utan att bli smörig, smetig eller full med trötta gamla klyschor.

Rekommenderas!

Technorati Tags: mr bean, recension, film, komedi, humor, rowan atkinson

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.