Solid Block of Ise

Här är ett stycke hårdvara som för flera år sen förpassades in i historiens garderob, men som inte blivit såpass gammal att den kan klassas som kult eller retro.

Det här är min gamla Athlon. Den köpte jag i Juni 2000. Jag minns inte prislappen, men den var absolut top of the line och fick specialbeställas. Den ingick i en dator som jag betalade ganska precis 30 lakan för. Hastigheten är 800 Mhz, och såna här Slot A-processorer börjar bli lite smått sällsynta nu. Flera år sen jag såg en senast.

Moderkortet som det här monstret passade till dog för massor med år sen, och jag har inte lyckats hitta en ersättare. Mest troligt kommer den här aldrig att tjänstgöra i en dator igen, utan hamna på väggen som ett slags trofé från svurna tider.

Varför såg processorer ut så här då? Det är ju en “vanlig” processor inuti, men den sitter på ett slags dotterkort. Man gjorde detta eftersom teknologin i slutet av 90-talet hade begränsningar för hur snabba cache-minnen man kunde sätta på moderkortet, och om man istället satte cachen på samma plats som processorn kunde man nå högre hastigheter. Numera integreras cachen i processorkärnan, och såna här munspel dog ut omkring 2001.

I ren macho-faktor tror jag inte den här processorn kan bli slagen. Det var en mäktig syn att se detta monster med sin tillhörande gigantiska kylare trona inuti datorn. Det snabbaste munspelsprocessorerna blev har jag för mig var 1 Ghz, sen återgick branschen till att göra Socket-processorer. Inte riktigt lika visuellt imponerande. En kompis till mig hade två Pentium III-munspel i en SMP-konfiguration. Man såg inte ens moderkortet, bara två kolsvarta torn. Häftigt.

Technorati Tags: hårdvara, datorer, processor, retro, nostalgi

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.