Gary Dourdan’s Abomination

I have a big interest in cars. Especially classic muscle-cars tickle my imagination quite a lot. My absolute favorite among muscle-cars is the 1968 Dodge Charger, which is easily one of the coolest cars ever produced in my opinion. The fabled Mustang can’t hold a candle to it as far as I’m concerned.

So the other night I was slacking off and zapping around the boob-tube and I came across a show called Street Customs. It features West Coast Customs, of “Pimp My Ride”-fame but in their new and much bigger locale. The tone is also much less wacky than Pimp My Ride, and focuses on the various customers and builds produced there.

(Now, before I launch into the tirade I have planned, I gotta say that I find that the more corporate a car-customizer company gets, the more bored I am. When I see shows about custom cars it’s usually the small garage-companies that I feel most akin with, not the huge, gaudy factories such as the one WCC has become)

The episode in question features Gary Dourdan. Gary plays (or used to, I think his character got killed off) Warrick Brown on CSI: Las Vegas. I can’t really comment on Gary as a person since I of course have never met him, but judging from the show he has as a taste in cars that is as tasteless as it is eccentric.

He came in and wanted a Dodge Charger – but with a twist. He wanted a brand-new Charger, but that they should chop off the entire body, keep the chassis, engine, various struts and stuff and plunk a 1968 B-body Charger on top of this thing.

Alright, fine. I figured this was a wacky enough pursuit and since I like the ’68s I decided to watch it.

Well, the resulting car can only be called an abomination in my eyes. It’s a faux-charger, and it looks absolutely awful. First off, why would anyone want a candy-apple green Charger? Chargers should come in strong base-colors. Black, red, orange. Whatever. Not candy-apple Green.

Secondly, everything about it clashes with everything else. The dashboard and all of the interior such as seats are from the “new” Charger. This looks completely out of place with the old body. It’s just awful. To make it even worse, he asked for a confederate flag on the roof – but in african colors! This makes the whole car look even more hideous.

So, this is an abomination. This is a Frankencharger, and not in a good way. Just look at the photos. Anyone with any love for the ’68 Charger will absolutely loathe this creation. Just look at how the dash clashes with the line of the windshield, or how the wheels look completely out of place. Awful!

Posted in Cars. 6 Comments »

Peter Danowsky Är Ett Verktyg

Jag sitter och läser Christians utdrag ur Peter Danowskys slutplädering mot TPB. Jag vet tamefan inte om jag ska skratta eller gråta åt galenskaperna som denna karl kläcker ur sig.

Tool
One who lacks the mental capacity to know he is being used. A fool. A cretin. Characterized by low intelligence and/or self-esteem.
Example: That tool dosen’t even know she’s just using him.

(Källa: Urban Dictionary)

För det är vad Peter Danowsky är: ett verktyg. Han bryr sig mest troligt inte om att han är det, det finns säkert mycket pengar i att vara ett verktyg, förutsatt att man saknar kognitivt tänkande och/eller någon form av sinne för etik.

Låt mig därför kommentera några godbitar Danowsky kläckt ur sig. Dessa godbitar har jag skamlöst knyckt från Christian.

Danowsky refererar till ett hovrättsmål, och pratar om att även om man inte kan veta om en nedladdning motsvarar ett uteblivet köp, bör man ändå räkna det så.

Jo, men bara för att jag säger att Peter Danowsky är en usel imitation av en fungerande människa och i fortsättningen ska betala mig tretusen kronor i timmen resten av mitt liv, samt att man bör räkna det så betyder ju inte att det är sant eller att det kommer att hända. Att dra den jämförelsen är bara absurd, och enbart en advokat kan faktiskt säga såna bisarra påståenden utan att han spontant kräks för det är så orimligt.

Men det är faktiskt sant att Peter Danowsky är en usel imitation av en fungerande människa.

- Förutom att Neij, Swartholm, Sunde och Lundström har gjort så att sajten fanns, har de dessutom närmast uppmanat till illegal fildelning och uppvisat en “attityd”, säger Danowsky. Det bör leda till högre straff.

Åh nej, de har uppvisat attityd! De har vågat vara fräcka mot någon som har mer självutnämnd status! Att de vågar! Maken till fräckhet! Peter, det är inte olagligt att visa attityd, även om du vill få det till att bli det. Det är sånt jävla hyckleri att jag tror min tjocktarm kommer att slå knut på sig själv ju mer jag tänker på det. Jag ska börja polisanmäla mina grannar när de visar “attityd”, kommer du och slåss för min sak då?

- De tilltalade har åberopat Roger Wallis, vars 30%-iga gästprofessur närmast har tjänat att ge auktoritet åt vad som egentligen är att betrakta som debattartiklar, säger Danowsky. Företrädarna för branschen, som Ifpis president John Kennedy, vet däremot vad de talar om.

Skitsnack. Det enda de vet är vad de blivit tillsagda att säga. Jag tvivlar på att John Kennedy skulle kunna föra ett vettigt samtal om upphovsrätt, skivförsäljning eller ens vilket som är godare av Hallonsoda eller Fanta utan att ha fusklappar som någon annan skrivit åt honom. Hackern i mig störs enormt när man använder bogus-kriterier som ett mått på hur viktig någons åsikt är.

- Renforsutredningen, “Musik och film på internet – hot eller möjglighet?”, är en rik källa till inspiration, säger Danowsky. Kapitel 8 i utredningen ägnas helt åt användarundersökningar. Där ser vi att de som fildelar köper laglig musik i betydligt mindre omfattning.

Renfors-utredningen har debunkats i så många olika nivåer att den är generellt ansedd som mindre pålitlig objektiv informationskälla än Mein Kampf. Däremot har flertalet oberoende undersökningar visat att fildelare tvärtom köper mer musik än icke-fildelare gör.

- The Pirate Bay är tydligt kommersiel, säger Danowsky. Det ser man av annonsförsäljningen, kontraktsskrivandet och varumärkesbyggandet. De har till och med sålt t-shirts för att hjälpa till att bygga varumärket.

Det här är ett så tråkigt och betonggrått tänk i den här typen av människor. De kan inte förstå att saker har icke-kommersiella ursprung och att hackers (som jag räknar TPB-teamet till) mest ser pengar som ett irriterande och störande moment som hindrar dem från att göra det de vill. Du kan ju också prova driva en välbesökt site på bara luft och glada tankar. Jag vet själv hur dyrt det är ens att hålla en liten garderobsserver igång, och även om jag helst gjort det helt utan vinnings skull har jag några få text-annonser för att få lite inkomst som hjälper mig med min hiskeliga elräkning. Men jag antar att i ditt urblåsta ägg till huvud innebär det att jag är “kommersiell verksamhet”?

Varumärket? Tillåt mig att asgarva. The Pirate Bay är lika mycket ett varumärke som jag är rysk kosmonaut. Enda orsaken till den här vinkeln är att IFPI och övriga mediamafiosos vill få det till att vara en hemsk kommersiell konspiration mot små, oskyldiga bolag.