Solid Blog of Ise I think my toes are jealous of my fingers because they get to point at things

Sedan slutet på 2007 ingår jag i ett program som drivs gemensamt via Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag har varit sjukskriven väldigt länge, och det har satt sina djupa spår. Även om jag numera är mer frisk än sjuk är jag ändå väldigt bräcklig och det i sin tur leder till att det är väldigt svårt för mig att komma ut på arbetsmarknaden igen.

Jag har försökt på egen hand men blev väldigt nedstämd då jag upplevde att jag blev behandlad som om jag var pestsmittad. Ingen ville ha med mig att göra trots mina kunskaper inom många ämnen, just för att jag i så många år varit borta från arbetsmarknaden.

AF/FK rekryterade mig i ett program för att komma tillbaka, och jag har gladeligen deltagit i detta program sedan slutet på 2007. Detta har dock inte lett ut till det jag hoppats på, och pga den pågående finanskrisen är företag ännu mer ovilliga att ta in osäkra kort. I sin tur har detta lett till att min första period i detta program nu är slut, och vi måste börja om på ny kula.

Detta betyder att jag måste ansöka om förnyelse av min sjukersättning, då detta är min enda inkomst och det som håller min ekonomi flytande. Mitt problem är nu att jag inte får någon ersättning i slutet av Juni eftersom jag borde ha ansökt om det. Detta hänger på att jag kan få ett läkarutlåtande från vården.

Problemet är att psykiatrin inte vill ge mig nåt sånt då jag inte varit en patient där på fyra år, och övrig vård tar enormt lång tid på sig.

Vill det sig illa kommer jag inte att få någon förnyad ersättning, och då vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Då kommer allt det jag byggt upp under dessa år att rasa ihop totalt, och jag kommer att förlora allt jag har. Jag kommer att förlora mitt hem, mina ägodelar, min trygghet. Jag kommer att snabbt sjunka tillbaka till det mörker som jag hoppades att jag lämnat.

Jag försöker hålla ihop och se positivt på saker… men just nu är det inte lätt.