Under julen trodde jag att jag skulle slippa krångla med min server. Darklands levde dock tyvärr upp till sitt namn och orsakade mer mörker än jag hade velat. Massor med downtime under jul/nyår och arbete direkt när jag kom hem. Tyvärr verkar det som att två av hårddiskarna var orsaken bakom allt strul, och efter att ha plockat bort dem rullar burken nu ungefär som normalt igen.

Det är irriterande när hårddiskar dör, speciellt när det är de hårddiskar som innehåller data som man vill behålla. Extra irriterande är det när det är de sista hårddiskarna man trodde skulle faliera. I det här fallet var det två stycken Seagate Barracuda 120giggare som bestämde sig för att ge upp andan. Extra irriterande eftersom de två sunkiga Maxtor-hårddiskarna som jag fick för 3+ år sen var de som jag trodde först skulle dö på mig. Super-extra irriterande eftersom de två IBM-diskarna som i år fyller sju fortfarande puttrar vidare trots dygnetrunt-tjänst.

Det känns också irriterande att det fortfarande finns garanti kvar på Seagate-diskarna, men isf får jag frakta dem till Tyskland el. dyl eftersom Seagate sett till att göra det så bökigt så möjligt att få ut nånting på garantin. En frakt till Tyskland kostar dessutom mer än två nya hårddiskar, vilket känns väldigt Moment 22.

Så, jag får se vad som händer. Det blir en del downtime med servern eftersom jag ikväll ska plocka ner henne igen och stoppa in diskarna igen och se om de magiskt återuppstår. Tro det eller ej, men det har hänt förut (dock med andra hårddiskar). Det här känns surt som sjutton, och Seagate sjunker rejält i min förtroende-omröstning. Jag håller tummarna för en återupplivning, men vi får se…

Goda nyheter är dock att jag och Ann-Sofie har investerat i varsin ny skärm! Japp, jag har numera gett mig in i TFT-världen, och har tillfälligt lämnat dualskärms-världen bakom mig. Det känns lite ovant, och elefant-i-telefonkioskkänslan gör sig påmind, men wow vilka skärmar! Färgen och ljusstyrkan är otrolig, och vi valde skärmar med väldigt låg responstid (enligt mig, och utan att välja orealistiskt låga responstider). Samsung var märket och det blev varsin splitterny nittontummare. Vilket lyft från mina gamla tröskvärk (medveten stavning) till CRT-skärmar.

UPPDATERING: Skrytbild

Det slår sällan fel - så fort jag åker bort nånstans bestämmer sig min server för att tvärvägra att spela med i spelet. När jag och Ann-Sofie satt husvakt åt mina föräldrar i Augusti var det inga problem, men icke den här gången…

För några dagar sen kom jag ner till Ann-Sofie och hennes släkt för att fira jul och rent allmänt komma bort från Umeå ett tag. På Fredagen upptäckte jag att darklands (som min server heter) vägrade att ta emot anslutningar. Ingen www, ingen ftp, ingen ssh. Nada. Zip. Void. Null.

Sorry alla ni som hostas på darklands, men det är svårt att trycka på resetknappen på en dator som står 120 mil bort från där man för närvarande befinner sig. Det är faktiskt den enda svaga länken, att om nånting fysisk behöver tryckas eller ryckas ur Darklands är det svårt när man är borta från den. Jag får nog börja jobba på nåt slags fjärr-reset utifall att den behöver startas om från långt avstånd… Tack Anna för att du åkte hem till oss och gav Darklands en rejäl spark i sidan!

Irriterande också att den puttrade på i nästan ett halvår för att sedan ge upp andan dagen efter jag åkt bort. Nåja.

Av diverse orsaker har jag för femtielfte gången i rad bestämt mig för att byta mjukvara i galleriet. Den här gången ska jag ge Zenphoto en chans. Dock behöver den anpassas lite först, och det kan ta ett litet tag.

Varför bytet? Gallery2 är inte nån dålig mjukvara. Mitt problem med den är helt enkelt att den är FÖR kompetent. Den har för många funktioner, varav de flesta upplevs av mig som rätt onödiga. Behöver jag möjligheten att zippa ihop bilder för att sälja dem? Nej. Behöver jag möjligheten att ha en kundvagn? Nej. Och så vidare. Därav bytet till nånting mer strömlinjeformat.

Eftersom Zenphoto har en kommentarsfunktion som verkar sakna alla former av spamfilter kommer jag helt enkelt att såga bort den ur PHP-koden, men eftersom jag inte är nån programmerare kanske det tar ett tag. Under tiden kommer alla länkar till galleriet att vara ickefunktionella, men efteråt ska jag göra mitt bästa för att korrigera detta.

UPPDATERING (lite senare): Nu är det utbytt och såvitt jag kan avgöra har jag lyckats såga bort kommentarsfunktionen. Ska dock hålla korpgluggarna öppna. Har inte uppdaterat specifika gallerilänkar än, tyvärr. Kanske dröjer med det.

UPPDATERING2 (061118, kl 17.58): Nu bör även länkarna till bakgrundsbilderna funka också. Länkar i äldre inlägg har jag i praktiken ingen möjlighet att gå igenom och uppdatera till korrekta ställen. Jag är helt enkelt för lat

Vana läsare kommer att observera att jag bytt färg från min coola vanliga blå färg (isecore blue, uppkallad efter mig! woot!) till en rätt skrällig rosa färg.

Why?

Därför att oktober är den månad då man ska försöka höja medvetenheten om bröstcancer. Att göra sin site rosa är tydligen senaste grejen, och den är väldigt enkel att göra om man har ett rosa tema, eller liknande. Eftersom jag relativt lätt dras med i sånt här (det kostar inget och på nåt sätt är det en bra grej) så deltar jag i detta rosa vansinne.

Läs mer på Pink for October.

(och ja, det här är säkerligen nånting som är “begränsat” till USA men jag tycker ändå att det kan vara värt att uppmärksamma.)

Observanta besökare (som inte är utrustade med reklamblockering) ser att jag lagt upp Google-annonser igen. Jag experimenterade tidigare under året med detta, och resultatet var allt annat än fantastiskt. På en månad tjänade jag US$12, vilket inte var så imponerande.

Nu har dock min trafik ökat markant sedan dess, och det gör mig lite nyfiken på om reklamen genererar tillräckligt med inkomst för att få existera här igen. Jag är inte heltänd på idén, men återigen - om det rasar in pengar via reklamen så kanske den får bo kvar. Blir resultatet likadant som för några månader sen åker reklamen i soptunnan igen.

Jag tror personligen att resultatet blir detsamma som för ett halvår sen, dvs inte alls tillräckligt med pnedar för att rättfärdiga att kladda ner min blog med reklam. Vi får se om i slutet av September.

EDIT: Jag har bestämt mig för att byta från Adsense till Text Link Ads. Det ser mycket smidigare ut, och betalar FÖRHOPPNINGSVIS bättre. Hittils har jag inte fått ut en krona från Adsense trots att jag tjänade in 12 bucks. Varför? Enligt dem har jag tjänat för lite för att meritera en utbetalning av dem. Go figure.

De som är vana läsare här kansker ser att det tillkommit några knappar däruppe. Den intressantaste är kanske den som heter Bakgrundsbilder. Andreas föreslog nämligen att jag borde göra dem tillgängliga, och jag har själv planerat att göra det i flera år. Nu fick jag initiativet att göra det, och där kan ni ladda hem några alster som jag skapat.

Mer kommer att fyllas på i mån av att jag göra nya, återupptäcker gamla, eller flyttar över dem från mitt DeviantArt-konto. Tyvärr har många original av de riktigt gamla försvunnit och därför kan jag inte göra andra upplösningar på beställning, men de som syns på sidan nu kan önskemålas i vilken upplösning som helst. Jag brukar göra bilder optimerade för 1280×1024 då det är den upplösning jag kör och har kört de senaste sex åren. Men som sagt, har man önskemål om andra upplösningar så säg till.

I övrigt har jag lagt till två i praktiken helt meningslösa sidor om Arkiv och Länkar, mest för att det ser snyggt ut. Om man inte vill bläddra så finns dock innehållet på dessa två sidor antingen till höger eller vänster på precis var som helst annars på denna blog

Det var nog allt för denna gång. Nu ska jag ta en middagslur.

EDIT: Har lagt till tre till som jag tyckte kunde få vara med. Det är de tre som är längst ner på sidan.

Paypal-grejen där till höger har fått min hjärna i rullning. Eller, egentligen är min hjärna i rullning så gott som konstant, men just nu klurar jag på det här med bloggande och pengar. Jag slängde nämligen upp den knappen mest för skojs skull. Jag förväntar mig inte alls att det ska börja rulla in pengar via den, mestadels därför att det är (i min mening) förbannat krångligt att skaffa sig ett Paypal-konto. Kanske jag inte är helt objektiv, men jag fann det rätt knöligt…

Hur som helst. Jag ser inte mig själv som en “problogger”. Jag ser mig själv som en tjomme med en webserver som gillar att utsätta vilt främmande människor för mitt mer eller mindre personliga yrande. Att tjäna pengar är verkligen inte det primära syftet bakom min blog, eller varför jag började blogga.

Men icke desto mindre har man kostnader inblandat. Jag driver min egen server, och det är allt annat än billigt kan jag garantera. En någorlunda högpresterande dator som står på dygnet runt är inte gratis. Speciellt inte med de rådande elpriserna! Därför, om nu någon verkligen VILL gå igenom knöligheten att skaffa ett paypal-konto (förutsatt att de inte redan har ett) och sedan ge mig en slant som tack för att de läser mina vimsiga valsanden genom textens värld här i bloggen så blir jag bara glad.

Det sägs att det är omöjligt att objektivt observera nånting. Man påverkar allting, även det man observerar. Jag tror det här funkar med skrivande också. Även om man tror att man inte påverkas av sina läsare så kanske man gör det ändå? Jag skriver mestadels för att jag vill skriva, och för det mesta bryr jag mig inte ett smack om någon läser det jag skriver eller om de gillar det jag skriver.

Men…

Det är smickrande att ha en någorlunda fast läsarskara. Det är extra smickrande att ha läsare som inte tillhör min omedelbara vänkrets eller som är släkt med mig. Varje kommentar ger mig en väldigt upprymd känsla! Kanske jag blir lite påverkad av er ändå? Äsch, jag vet inte.

(Det är t.o.m. kul att få läsare som skriver kritiska kommentarer utan att hoppa på mig på en personlig nivå. Kommunikation är alltid källan till utveckling, och konstruktiv kritik är alltid intressant.)

Så, för att summera. Vill ni ge en slant till mig tänker jag bara tacka och ta emot. Men se inte det här som nåt tecken på att jag har fått storhetsvansinne och tror att jag ska tjäna grova stålars på min lilla blog.

Förhoppningsvis kan jag nu få min hjärna att återgå till mer “normala” funderingar och låta knappen sitta där utifall att nån penningstinn själ kommer förbi och behöver nånstans att ösa ur sig

Förra året firade den här bloggen ettårs-jubileum. För er som kan tänka logiskt innebär detta att jag nu firar två år av bloggande. Två år! Jösses, när jag startade den här bloggen trodde jag inte den skulle räcka ens ett år. Jag var förvånad att skrivlusten höll i sig så länge, och nu sitter jag här ett år senare och bloggen lever fortfarande. Visserligen har den bytt plattform (från B2Evolution till Wordpress) och utseende, men innehållet är ändå detsamma - flummiga tankar och kåserier från en småknasig norrlänning/amerikan.

Så mycket har hänt under det senaste året. När jag satt och tänkte tillbaka på första jubileumet insåg jag att inte så mycket hade egentligen hänt i mitt liv. År två däremot har bjudit på många överraskningar, både glada och sorgliga. Den gladaste är nog att jag hittat en fantastisk tjej och skuldsatt mig för att köpa en lägenhet (många vuxenpoäng!) samt utvecklat mina planer rejält om min framtid. Det riktigt sorgliga är väl att min bäste vän Micke flyttade från Umeå tillbaka till Jokkmokk, jag saknar att ha långa nattliga spekulationer om metafysiska ting med honom. Men Jokkmokk är ju bara ca 45 mil bort, med norrländska mått mätt är det ju bara en cykeltur

Rent generellt orkar jag dock inte skriva speciellt mycket om det gågna året. Ni som är nyfikna kan läsa själv!

Skrivlusten är en märklig sak. Jag tror min morfar som bl.a. var författare hade uttryckt sitt instämmande på den punkten. Jag tror också att han hade skrivit en förbaskat intressant blog, om han inte hade dött för 11 år sen. Nu har jag visserligen åtnjutit två år av mer eller mindre konstant skrivlusta, men jag blir också lite mer fundersam över varför jag fyller den här bloggen med tankar. Jag har ju alltid kört enligt principen att skriva för mitt eget skrivandes skull, och även om jag ibland undrar över mina motiv känner jag ändå att det fortfarande är ledstjärnan som orsakar mitt ordbajsande.

Så, för att runda av, tack till alla er som orkar läsa igenom mina hjärnfjärtar som nedtecknas här allt eftersom de ramlar ut ur huvudet.

Som bonus får ni en fruktansvärt fånig bild på mig tagen med webcam!

Jag har börjat pilla i ett projekt som jag planerat under en viss tid men som jag aldrig kommit mig för att ta tag i eftersom jag haft annat för mig (läs: jag har varit för lat). Dock har detta nu under kvällen förändrats, och det första resultatet är där till höger. Där syns slumpade bilder från mitt galleri. Jag såg detta på nån annan blog, och jag hittade en widget för detta också, vilket kändes rätt. Så därmed kavlade jag upp ärmarna och satte igång. Det ser lite mysko ut när man klickar på bilden, men det är för sent på kvällen (natten?) för att jag ska orka dona mer med detta. Äventyret fortsätter i morgon.

Jag har dessutom uppdaterat Wordpress på såväl denna som på Ann-Sofies blog till senaste stabila versionerna. Jag ska ta itu med Mickes wordpress imorgon. Som en konsekvens av mitt tweakande med WPG2 blev jag även tvungen att uppgradera galleriet, tydligen hade version 2.1.Nånting släppts och det var ju lika bra att köra in den också. Alla uppgraderingarna var relativt smärtfria, det enda som krånglade lite var att jag glömt bort att stänga av en tredjeparts-plugg till Gallery och den blev lite mysko, vilket dock löstes med en snabb uppdatering av pluggen ifråga.

Som ni kanske märkt har jag inte varit så skrivsam de senaste veckorna. Faktum är att även om jag har många idéer och uppslag till saker man kanske skulle skriva om så förblir dessa just idéer och uppslag. Vädret är alldeles för fint, och jag har alldeles för roligt ihop med min sambo för att sitta och skriva tunga tankar i min blog. Överhuvudtaget är ju sommaren den avslappnade perioden, det börjar inga nya serier på TV (förutom på femman, som verkar ha missat det här konceptet med “semester”) och jag ägnar hellre kvällarna åt promenader med sambon och hunden Madde än att försöka knacka ner mina blandade tankar här.

Ni får helt enkelt acceptera det! Till hösten blir det säkerligen mer skriverier, och i Augusti åker vi ju upp för att husvakta hos mina päron, så då kanske det blir lite mer lättsamma kåserier här. Men de tunga, djupa, krångliga tankarna dröjer nog ett tag än så länge.