(Warning: This is a very, very, very geeky article. Do not read if you’re not a hard-core computer nerd)

I was sitting just a few minutes ago, idly surfing the intarweb. Milling around inside my head was various threads and yarns, and out of the chaos I realized that by all measures and means, Apple is the last real proprietary UNIX-vendor.

There was a time when proprietary UNIX’es ruled the kingdom of serious computing-use. This was back when the only real supercomputers came from Cray, the only real graphics workstation were badged Silicon Graphics and when the must-have UNIX workstations with almost complete certainty came from Sun Microsystems.

This was also back when Linux was in its infancy (or not even born at all), when GNU still was unknown territory to all but the most die-hard enthusiasts, back when Macs still were considered desktop-publishing machines.

It’s ironic how things have changed a decade or two later. Silicon Graphics renamed themselves SGI and then started flapping about like a fish out of water when regular beige PC’s started having enough power to be a competitor. Cray still exists, but have been made a margin-player by companies such as IBM and (ironically) SGI using what is basically regular PC’s in clustered modes running Linux and Open-Source Software. Sun seemed to be floundering as well, but rather than trying to fight for a dying market they adapted. First by changing their hardware around, and later by opening up their operating system as well as opening up Java.

Apple however did the biggest change. In acquiring NeXT back in 1997 they not only got The Steve back to One Infinite Loop, they also acquired an operating system with heavy roots in proprietary UNIX. NeXTstep, later known as OpenStep, which later became the foundation of MacOS X. Don’t be fooled by it’s pretty aesthetics, it’s solidly UNIX in the bottom. Admittedly, it’s not 100% proprietary in the same way that IRIX (which was the UNIX-flavor that Silicon Graphics pushed) was proprietary, but none the less it’s a lot more proprietary than most other free UNIXish operating systems around today.

I remember when I was a young nerd. I lusted for those horribly expensive but very powerful proprietary UNIX-boxes. When other teenagers had half-naked models on their walls, I had a poster from Sun, proclaiming their then-current slogan “the network is the computer”. I still think it’s a great slogan though.

My first real exposure to something of that magnitude was a Sun Ultra 1 back in 1997 or so. I of course had toyed with various free UNIX-like systems such as Linux and BSD’s, but Solaris was my first real exposure to a proprietary system. I came to a realization then, that proprietary UNIX’es were powerful in the sense that a Formula 1-car is powerful. It’s been designed for a pretty narrow field of operation, and is very good at it, but in regular handling it’s quite over-engineered and to most people quite useless.

Since then I’ve had plenty of time to play with alternative operating systems. I’ve played with IRIX, the proprietary system used on older Silicon Graphics-machines. If you’ve ever seen the first Jurassic Park, then you’ve seen the funky filemanager that was included as a kind of joke. I’ve played with that, and it’s quite useless. I’ve ran systems from Sun, both on regular old x86-hardware as well as SPARC. I’ve run NeXTstep/OpenStep. I’ve also tried the legendary and rather obscure BeOS. I’ve telnetted into various VAXen and I’ve even touched (as in physically putting my hand on it, since it was non-functioning at the time) a PDP-7, the computer system that the original UNIX was developed on. Note to other nerds, it wasn’t _THE_ PDP-7, just one of them.

So, again. I find it somewhat amusing and ironic that Apple remains as the only vendor of what could be called a proprietary UNIX. Sure, it’s not completely proprietary since most of it’s underpinnings come from the world of BSD and is called Darwin, but Apple guards OS X many secrets closely, and this is what I feel qualifies it for the label of “proprietary UNIX”.

På senare tid har jag fått en hel del mail och några kommentarer från olika Mac-användare som hittar till min blog. Jag skriver en hel del om Mac och Apple, och i nästan varje inlägg påpekar jag att jag inte har råd att skaffa en. Om inte pengar hade varit en så stor bromskloss för mig hade jag givetvis haft en Mac för länge sen, men jag är fattig.

Jag har fått ca 7-8 mail och minst en kommentar (jag orkar inte leta rätt på övriga) som går i ungefär samma stil.

“Skaffa en Mac idag. Varför har du inte skaffat en Mac än? MacOSX är överlägset Windows. Det är ju bara att köpa en Mac. Köp en Mac idag. Gå in i närmaste återförsäljare och knalla sen hem med en ny Mac, det är ju inte svårt. Du kommer att älska det, så köp en Mac idag.”

Det som alla har gemensamt är att de fullkomligt missar att mitt problem fortfarande är detsamma som för ett år sen, nämligen att jag inte har råd att “bara gå ut och köpa en Mac”. Jag är fattig, och det är tyvärr ett problem. Tro mig, jag vet hur bra Macar är, jag behöver inte mer övertygande. Men jag är i praktiken sjukpensionär, och därmed har jag inte de finansiella resurser som krävs för att spontant köpa en ny dator - även om jag mer än gärna VILL göra det.

Jag vet att det är lätt för folk som har stadig inkomst att spontanköpa en ny dator. Jag vet att det säkert finns människor därute som läser det här, eller som läser det jag skrivit om Mac och som sitter med två olika Macbook Pro, en Macbook, en Mac Pro och säkert en uppsjö av äldre hårdvara med äpplen på, samt fyra-fem olika iPods i olika generationer som tycker att de gör sitt till för att jag ska byta till en Mac. Men jag har inte den inkomsten. Som det är nu är jag glad att jag överhuvudtaget har råd att köpa nån pryl som inte ingår i min absoluta överlevnad, och ni som tycker ni är fyndiga när ni skickar mail/kommentarer enligt mallen där ovan tycker jag kan tänka om lite.

Jag behöver inte mer skäl till att skaffa en Mac. Det jag behöver för att skaffa en Mac är rent och skärt mer pengar.

Därför säger jag att om det är så viktigt för er att jag skaffar en Mac så tycker jag ni ska ge lite motivation till det också. Klicka på Paypal-knappen och skänk en tjuga (eller mer) till mig. Det hjälper mig mycket mer än att fortsätta tjata om hur bra Macar är och hur underbara de är och hur mycket bättre jag kommer att må när jag smeker en ny Macbook. Ni kan säkert avvara tjugo kronor, och ger ni mer blir det bara bättre.

Jag medger att jag är fruktansvärt optimistisk, men om tusen pers ger mig en tjuga (eller mer!) kommer jag att ha råd med en Mac. Jag tror inte detta kommer att hända, men jag är trött på att få mail och kommentarer som säger samma sak utan att ens verka ha märkt att i varje inlägg om Mac jag skriver så är problemet detsamma: en brist på pengar.

Om ni har tillräckligt med energi och engagemang för att skriva ett mail eller en kommentar har ni säkerligen tillräckligt med energi och engagemang för att ge mig en tjuga. Tjugo kronor är inte mycket, och ni kan säkert avvara det.

Så i fortsättningen, istället för att skriva ännu en kommentar eller mail om nånting som jag redan vet - skänk en slant, och må bra eftersom ni då har hjälpt mig ett litet steg närmare en Mac. Kommentarer och mail uppskattas, men de hjälper mig inte konkret att komma närmare ägandeskap av en Appleburk. Alla gåvor tas tacksamt emot, och kommer oavkortat att gå till en ny dator.

Kort litet inlägg. Satt för en stund sen och läste om Apples nya mobiltelefon. Ser totalt döfräck ut, verkar totalt köra om alla andra telefoner på marknaden. Bra jobbat, Apple. Förhoppningsvis minimalt med barnsjukdomar.

Men PVP Onlines senaste stripp med tema iPhone som precis dök upp fick mig att garva rätt rejält.

Satt och läste de bloggar som jag håller ett öga på men inte läser dagligen. En av dem är The Unofficial Apple Weblog, en blog som precis som namnet antyder handlar om diverse Apple och Mac-relaterade nyheter. Det är en aldrig sinande källa till intressanta saker kring Macosfären, och den här nyheten tyckte jag väldigt bra om.

Ett av mina absoluta hatobjekt tillsammans med Microsoft och Microsoft-attityd i största allmänhet är det som kallas för Trusted Computing. Trusted Computing har bytt namn några gånger för att förvirra användare och media, det kallades Palladium från början, sen blev det TCPA, och sen dess har det bytt namn ganska regelbundet. Enligt bolagen som förespråkar det handlar det om säkerhet och att utveckla metoder för att förhindra att “icke godkänd” kod körs. Bolagen hävdar att det här är för att förhindra t.ex. virus och liknande, men vi som är aningen mer paranoida och insatta i hur storföretag tänker vet att det kommer att missbrukas för att förhindra användare från att köra t.ex. alternativa operativsystem eller program från konkurrenter. Se gärna den här lilla filmen som effektivt förklarar varför Trusted Computing är nåt man ska undvika.

Därför kändes det surt när Apple introducerade sina Intel-macar och det visade sig att det fanns ett TPM-chip i dem. Det kändes som om Apple svikit sina användare när man utan minsta förvarning tvingade på köpare det första ledet i Trusted Computing. Det ryktades om vad Apple använde detta för, och det första (och mest logiska) alternativet var givetvis att det var ett svårknäckt kopieringsskydd för att hindra OSX från att köras på vanliga tråkiga PC-burkar.

Dock har allt detta visat sig vara osant eftersom det går utmärkt att köra OSX med modifikationer på vilken PC som helst. Vad TPM-chipet gör i Macarna är inte helt uppenbart, och enligt TUAW så saknas chipet i nyare Macar. Bland annat finns det inget TPM-chip i Mac Pro.

Det här känns enormt bra. Att ha Trusted Computing (snacka om motsägelsefullt namn) i en dator jag äger hade känts rätt surt, och helt klart ett smolk i glädjebägaren. Skönt att se att Apple tagit sitt förnuft till fånga och visat chipet var utgången ligger.

I ett försök att pigga upp mitt humör tänker jag skriva och berätta om en nyhet som säkerligen inte kan undgå Apple-nördar: Den nya iMacen med 24″ cinema-display! Yeah, den här vill jag ha.

Thanks Apple, helt underbar maskin verkar det som. Det är trevligt också att Apple sänkt priserna samt introducerat en sjuttontums iMac som är kuslig lik den Mac som säljs till skolorna. Men den är billig, under tio lakan och är säkerligen mycket lockande för familjer som vill ha en enkel men ändå kraftfull dator. Kul som sagt, man sänkte priserna rätt rejält iom den nya tjugofyratummaren - en tjugotummare sjönk till under 15 lakan, vilket är rätt bra pris.

Så, nu ska jag drömma om en tjugofyratums iMac i framtiden. Mums.

(Från vänster: Sjutton tum, Tjugo tum, Tjugofyra tum)

Eftersom jag fortfarande egentligen är på “semester” och inte sitter flera timmar om dagen framför en dator läsandes bloggar och liknande är det lite knepigt att hålla sig ajour med det som händer runt om i världen. Därmed kom det som en viss överraskning när jag i ren uttråkning surfar in på Apples hemsida och ser att ersättaren till Powermacen nu har kommit.

Föga förvånande heter den Mac Pro, och den ser ut att vara extremt rimligt prissatt. Dubbla Dual-core Xeon-processorer och mycket konfigureringsmöjligheter gör att nästan vem som helst vill ha en sån här. Startpriset är på omkring 19 lakan och då får man som sagt ändå dubbla dual-core processorer och en gig RAM. Visserligen skjuter priset i höjden när man ökar på konfigureringen, men jag byggde ihop en maskin med 2 gig RAM, en 23″ Cinema Display samt annat blandat godis; ändå landade prislappen på under 50 lakan. Rätt rimligt, hade jag byggt ihop samma maskin för ett år sen med Powermacen hade jag nog inte fått den för under 80 lakan. Ändå väldigt mycket pengar, och jag känner mig mer sugen på att köpa en Imac, men nu kommer kanske den professionella marknaden att börja anamma Intel-macarna.

Adobe, sätt fart nu!

EDIT: Det kan vara på sin plats att påpeka att när jag säger “extremt rimligt prissatt” menar jag givetvis i förhållande till sin prestanda. Det här är allt annat än en billig dator, men är man i behov av en riktig muskelburk med stora utbyggnadsmöjligheter är den här datorn väldigt rimligt prissatt i förhållande till sin prestanda och kvalité.

Häromdagen var jag och Ann-Sofie nere i centrum och larvade oss. Bland annat inmundigade vi oss en-gång-om-månad-lyxen, dvs varsin överdådigt utsmyckad smörgås från Subway, komplett med en stor Fanta. Vi har fastnat för Italian BMT med vitlöksdressing, den är obeskrivligt god. Rekommenderas. Förutom det var vi även in på Fantasia som är en lokal butik som specialserar sig på rollspel i alla dess former. Varför? Vi är inte särskilt intresserade av rollspel, men vi blev lite nyfikna på hur det såg ut därinne.

Förutom det gick vi in på Grafit och dreglade över de nya Intel-macarna. Efter lite klickande på en 20-tums iMac insåg jag att det är den macen jag vill ha. Jag har gått och suktat efter en Macbook Pro (i sjuttontums-versionen) men efter lite klämmande på den insåg jag att en stationär Mac var mera min grej. Imacen är dessutom väldigt utrymmessnål men har ändå en 20-tumsskärm. Det primära skälet till varför jag insåg att jag inte ville ha en Macbook var att den var VARM. Ordentligt varm. Stekaäggpå-varm. Dessutom, jag kånkar inte runt min dator speciellt mycket, och de få gånger jag gör det bör ju en iMac rymmas rätt bra i väskan.

Så… nu ska man bara ha råd med den. Den blir visserligen ca halva priset jämfört med en sjuttontums Macbook Pro med en extern tjugotums-TFT, men vi snackar ändå om 16 lakan.

Slashdot rapporterar att Apple nu har släppt ersättaren till iBook. Föga förvånande blev den döpt till Macbook och finns i ett flertal olika konfigurationer. En fräck grej är att den går att få i antingen kritvitt eller kolsvart. Tyvärr kostar den svarta en smula mer (av för mig svårbegriplig anledning) men icke desto mindre är den snygg.

Den har en förvånansvärt imponerande konfiguration för att vara en budget-laptop: Core Duo på upp till 2 Ghz, minne utbyggbart till 2 Gig RAM (512MB som standard) samt en 60 gigs hårddisk och givetvis bluetooth, Wifi och liknande. Det som är lite surt är att Apple valt att använda inbyggd Intel-grafik, men å andra sidan är man rätt bäng i skallen om man köper den här burken och förväntar sig värstingprestanda.

Det som är intressant med den här burken är två saker - den är väldigt portabel, och den är väldigt prisvärd. I sin blygsammaste konfiguration (som ändå innehåller Core Duo och massor med godis) kostar den enbart 10.795 kr vilket jag anser är väldigt prisvärt.

Macbook finns att beställa i svenska Apple-store men än så länge finns bara informationen om den på engelska.

Jag är faktiskt fascinerad över hur många olika OS som Macar kan köra numera. Bytet till Intel-processor har verkligen varit en fördel där, att man nu kan välja alternativa operativsystem (t.o.m. Windows, men som sagt förstår jag inte varför man frivilligt skulle föredra det).

Cirkeln är nu officiellt sluten eftersom någon tack vare lite virtualiseringsmjukvara har installerat NeXTstep på en mac.

För er som är okunniga var NeXT det företag som Steve Jobs startade efter att han blev utsparkad från Apple. NeXT hade otroligt mycket coola teknologier, men slog aldrig igenom på samma front som Apple. När Apple sedan köpte NeXT 1997 blev Steve Jobs återigen anställd på Apple, och NeXTstep blev grunden för det som idag är OS X. Faktum är att tidiga betaversioner av OS X hade en kuslig likhet med NeXTstep, och även idag kan man se hur NeXTstep är fader till OS X.

Det har rapporterats runt om på nätet att Apple släpper en bootloader för att köra Windows på Intel-macar. Jag är faktiskt inte speciellt förvånad egentligen, men det är lite ovanligt att det kommer från Apple själva.

Dock måste jag påpeka att oavsett vad alla PC/Microsoft-fanboys påstår så är inte Intel-macarna “bara en PC i ett annat skal”. Macens hårdvara är väl genomtänkt och designad för maximal prestanda och funktionalitet, till skillnad från de flesta PC-burkarna som är massor med komponenter från massor med tillverkare som inte kommunicerar med varandra och som sedan slängts i en ful plastlåda.

Det är väl praktiskt på sätt och vis att få detta nu, men jag ser själv inte vitsen med att vilja installera Windows på en Mac - speciellt inte frivilligt! Det är som att köpa en Ferrari och sedan byta ut motorn mot nånting från en tvåtaktsmoped. Om jag av nån för mig oförståelig anledning måste köra Windows på min framtida Mac kommer det att bli via VMWare eller liknande virtualiseringslösning.

Apple säger:

Macs use an ultra-modern industry standard technology called EFI to handle booting. Sadly, Windows XP, and even the upcoming Vista, are stuck in the 1980s with old-fashioned BIOS. But with Boot Camp, the Mac can operate smoothly in both centuries.

Apple har rätt. PC’n borde ha lagt ner BIOS för många år sen, men ändå finns den kvar. Hittils så verkar det som att enbart 64-bitars Vista kommer att ha stöd för EFI, och de enda PC-plattformar som använder EFI är de svindyra (och hittils rätt floppade) Itanium-plattformarna.

EDIT: Länk till programmet i fråga.