Jag var nere i centrum idag. Det är (stora) saker i rullning som jag ska skriva om senare, men just nu är det inte färdiglagat och inte redo för servering.

Hursom, jag hade lite dötid mellan två olika saker och spenderade en stor del av denna inne i en musikaffär jag inte tidigare besökt. Det här var den sorten som sålde instrument och inte skivor, och jag hittade två saker med stor vill-ha faktor. Den första var en Korg MicroX, en jättekul liten wavetable-synth med inbyggd MIDI-controller och lite lagom godis. Prislapp lite över fyra lakan. Jätterolig pryl, jag stod en lång stund och lattjade med den samtidigt som jag fäktade bort expediter. Jag gjorde också ett besök i trumavdelningen och provspelade ett par Roland V-Drum (som jag skrev om för två år sen) och hade hur kul som helst. Känslan är faktiskt kuslig i trummorna med nätskinn, det känns exakt som “riktiga” trummor. En trevlig fördel för oss som bor i lägenhet är också att det enda egentliga ljudet från trummorna är ett dovt “tocktock”. Otroligt lajbans, tills jag såg vad sakerna kostade - lite under 18.000 kronor. Dock ingick hage och “cymbaler” men inte någon pedal. Det var nedsatt från 21.000, och när jag kikade på samma rigg i en annan musikaffär kostade den över 25 lakan. Ändå en bra bit utanför min ekonomiska räckvidd. Men man kan ju drömma…

Iaf. Jag var på väg till den andra saken och såg den här skylten på vägen dit. Reklam för en ny bilmodell från KIA.

Om någon inte ser det heter denna bil alltså

cee’d_sw

Exakt sådär. Hur uttalar man det? Jag gissar att man tydligen ska uttala det med rätt sorts font också eftersom skylten byter font när modellnamnet kommer. Jag gillar hur man klämt in en underscore ( _ ) mitt i bilnamnet - hur ska den uttalas? KIA har ju visserligen en förkärlek för udda bilnamn, men det här är väl ett nytt rekord. Snart låter man väl som en afrikansk bushmänniska när man ska grymta och klicka sig genom uttalet för deras bilnamn.

Nästa steg blir väl att hitta på ett eget KIA-språk bara för bilnamnen, och sen får man gå på kvällskurs för att lära sig det…

Technorati Tags: Korg, microX, Roland, trummor, digitalt, kia, cee’d_sw, v-drum, underscore, bilnamn, musikinstrument

Är det bara jag som tycker DN’s val av bildtext i kombination med bilden är lite komiskt? Jag såg den igår, men trodde DN skulle se humorn i det hela och byta ut bildtexten, men icke. Den kvarstår.

Så är det bara jag som fnissar åt den?

… så är det här min nya policy rörande datorfrågor.

Källa: okänd.

En engelsk ordvits dök upp i mitt huvud när jag funderade på rubriker, ni får helt enkelt ursäkta min ruttna humor. Ni får också ursäkta det här komplett oviktiga inlägget.

Efter att ha experimenterat med ett UNIX-skägg under sommaren har jag nu återgått till getabocks-looken. Här är bilder före rakhyvelns framfart, och efter den.

FÖRE:

EFTER:

Jag redigerade bilderna så att ni slapp min slappa (no pun intended) bringa.

Jag och Ann-Sofie är hemma i Umeå igen. Vi har lusläst villkoren för våran mäklare och det visade sig att kontraktet löper så länge vi inte säger upp det. Vi har också rätt att säga upp det när som helst, vilket vi kommer att göra ASAP. Som Ann-Sofie skriver i sitt eget “vi är hemma”-inlägg:

Jag kommer ringa vår mäklare och vid närmare eftertanke kommer vi helt sonika byta mäklare. Denna lägenhet ÄR bra och borde inte vara så svårsåld som det verkar. Självklart kan saker förbättras, t ex kan vi plocka undan lite mer prylar om det behövs. Men att som nu få noll kontakt eller respons från mäklaren är ganska surt.

Jag nöjer mig med att lägga upp några bilder jag knäppt med mobilen den här gången. Mer djupsinniga betraktelser kanske följer senare, just nu är det mer lämpligt att kräkas bilder. Jag gillar att ha mobilen med mig, kameran lämnar en del att önska sett ur fotografisk kvalité men den är underbar att ta ögonblicksbilder med. Eftersom man dessutom alltid har med sig mobilen blir det desto smidigare.

Det här var en riktigt fräck trehjuling som stod utanför Lilla Paradiset (ett av de lokala pizzahaken däroppe). Jag gissar att det var en hårt modifierad Folka-Bubbla, eftersom bakdelen på detta vidunder såg ut exakt som just en bubbla.

Micke, Vidde och Johanna står och pratar medan vi väntar på att Andreas skulle göra nånting. Vi träffades alla sex för en mysig lunch på Kinakrogen komplett med struntprat i stora kvantiteter.

Jag och Ash bjöd på grillade hamburgare av högre klass hemma hos päronen. Min ömma moder vevade lite i frysen och tog fram en stor påse älgfärs. Vi var oroliga att detta inte skulle räcka utan fyllde på med lite nötfärs. Burgarna blev GIGANTISKA, minst 4 hekto styck. De blev dessutom fantastiskt goda, och vi använde det där grova hamburgerbrödet samt gjorde klyftpotatis till. Efteråt insåg vi att nötfärsen var helt onödig - burgarna hade varit mer än tillräckliga ändå. Men gott, det var det verkligen!

En skylt som orsakade lite kortslutning i mitt huvud, men som Ash tyckte var relativt logisk. Den satt inne på det lokala Systembolaget, och gissningsvis finns den säkert på alla bolagen i landet. På den står “Vi säljer inte alkoholhaltiga drycker till någon under 20 års ålder. Inte till någon som är märkbart påverkad. Och inte till någon som vi tror ska langa varorna vidare”. Det som orsakade min fundering var - vilka kriterier baserar de det sista på? Visst, om det är en alkis som köper en massa öl medan tonåringar uppenbart står utanför och väntar är väl en femma, men IMHO är det en lite väl vag grund att stå på. Jag tycker det är litegrann som att säga att “Vi säljer inte sprit till någon som vi tror är för omskärelse” eller så.

Våran underbara Wilma ligger och trynar under täcket.

En fascination som jag har behållit sedan barnsben är min fascination för slott och borgar. När jag var barn hade jag en period då jag läste allt jag kunde komma över som på nåt sätt handlade om riddare, borgar, tornerspel och liknande. Fascinationen för hela den kulturen dog ut ungefär samtidigt som jag lärde mig att riddare för det mesta var allt annat än ädla människor som skyddade sina undersåtar, men min fascination för slott och borgar består.

En sak som jag alltid gillat med internet är möjligheten att förkovra sig i sina intressen. Det spelar egentligen ingen roll hur obskyrt intresse man har, det finns alltid nån eller några andra som har detsamma och som man kan kommunicera med via nätet. Nu när saker som Wikipedia och Google har gjort det extra busenkelt att söka rätt på fakta eller bilder är det extra lätt att bara knappa fram nånting som intresserar en.

Vilket är precis vad jag gjort med mitt intresse för slott och borgar.

Jag har läst på mina kunskaper och hittat fyra stycken europeiska slott/borgar som jag skulle vilja besöka nån gång. Europa är fullt av spännande byggnader, men de här fyra har på nåt sätt blivit lite speciella. Här är de, i ingen inbördes ordning:

Bürresheim

Bürresheim är det slott som var svårast att hitta någon som helst information om. Efter många omsökningar hittade jag bara en sida på tyska Wikipedia, och min starkt begränsade tyska räcker inte långt där. Inte ens engelska Wikipedia har någon sida om det här slottet, trots att det har en lång lista över tyska slott. Slottet är mest känt för de som gillar Indiana Jones-filmerna, dess yttre tjänstgjorde som “Castle Brunwald” i den tredje filmen om Dr Jones och hans äventyr. Insidan blev dock filmad i en studio.

Burg Eltz

Burg Eltz är också ett tyskt slott. Man vet inte riktigt hur gammalt det är, men första gången det omnämns i skrift är i mitten av 1100-talet. En festlig grej med det är att det än idag ägs av samma familj som ägde det på 1200-talet, och de bor faktiskt i slottet. Två tredjedelar av slottet är öppet för allmänheten och drar in turistpengar till underhåll, resten används som familjebostad.

Neuschwanstein

Vill man se ett riktigt sagoslott finns det i princip bara ett slott att besöka - Neuschwanstein. Det är den mest fotograferade byggnaden i Tyskland, åtminstone till det yttre eftersom fotografering inuti slottet är förbjudet. Slottet är dock inte något riktigt medeltidsslott eftersom det byggdes i mitten av 1800-talet, och därmed är dess utseende starkt influerat av den då rådande romantiska epoken. Icke desto mindre är det ett otroligt vackert slott som ligger på en mycket vacker plats i tyska Bayern.

Eilean Donan

Eilean Donan ligger i Skottland, och dess namn betyder “Isle of Donan” på skotsk Gaeliska. Det ursprungliga slottet byggdes på 1200-talet som försvar mot vikingar, och skiftade såväl ägande som syfte under flera hundra år. 1719 ockuperades slottet av spanska trupper, och när sedan brittiska flottan anföll blev slottet nästan totalförstört. Mellan 1912 och 1932 ägnades mycket tid åt att återuppbygga slottet till dess ursprungliga skick, och sedan dess har slottet blivit ett populärt turistmål i Skottland. Slottet har också synts i flertalet filmer, tydligast i den första Highlander-filmen.

(Det mesta av presenterad fakta kommer givetvis från Wikipedia. Läs mer om respektive slott genom att klicka er dit.)

Idag är det återigen den där dagen. Dagen då jag på allvar började blogga, och då bloggen som ligger på den här adressen (och som Just Du läser precis Just Nu) blev född. Visserligen så provade jag blogga några gånger innan, men det blev liksom ingenting permanent. Först den 26e Juli fastnade jag på allvar.

Så, nu är den här bloggen tre år gammal. Inte illa alls. Jag trodde faktiskt inte jag skulle skriva ens ett år, definitivt inte två år — än mindre TRE år. Den här gången är jag dock inte såpass manisk att jag publicerar mitt egokittlande jubileumsinlägg exakt samma tidpunkt som jag publicerade det första inlägget, utan nu räcker det med rätt datum.

Nu får jag gärna börja tjäna lite pengar på det hela också, för tydligen är man veteran efter två år eller mer i bloggvärlden. Jag har också hört att bloggar tydligen ska vara en kassasuccé. Jag kan inte påstå att jag märkt av det senarenämnda speciellt mycket. Men ni vet var knappen finns om ni av någon bisarr anledning känner för att bidra med en slant. I gengäld får ni… ööh… fler flummiga kåserier från en norrländsk datornörd. Enjoy.

Eftersom jag på senare tid har kommit till den åsikten att om man inte kan ge sina läsare nånting bra, så ge dem åtminstone nånting fånigt. Därför får ni som bonus en bild på min katt Monstret när hon leker med (läs: blänger surt på) en leksaksbåt jag fick i nåt kinderägg för massor med år sen och nu hittade i min skrivbordslåda:

Dags för ännu en uppdatering kring den pågående dokusåpan nedanför våran balkong. Dock är det nu ganska tydligt att det inte längre är en regelrätt lekplats där, utan mera som nåt slags uteplats.

Numera ser det ut så här nedanför balkongen:

Gissningsvis ska det bli gräs där man fyllt på med jord. Området kring gungställningen ser fortfarande halvfärdigt ut, och jag undrar hur man ska lyckas knyta ihop de två områdena utan att det ser “tokigt” ut. Spänningen stiger!

Idag har det byggts lite mer på gården nedanför våran balkong.

Så här ser det ut numera:

Undrar om det kommer mer imorgon?

När jag och Ann-Sofie flyttade in i den här lägenheten fanns det en lekplats på gården nedanför balkongen. Egentligen finns det flera lekplatser i det här barnvänliga området, men den här var lite åsidosatt eftersom den fanns i lite av en “blindtarm” i området. Den var rätt sliten och nedgången och man såg sällan barn leka där. Sandlådorna var fulla med ogräs och allting hade en väldigt sliten känsla.

Det såg ut så här om man tittade från våran balkong:

Två stora sandlådor med gungor och klätterställning, och en mindre sandlåda som man kunde leka i. Allt i väldigt slitet skick.

Men sedan några veckor tillbaka har man kunnat följa en ny dokusåpa som utspelat sig nere på gårdsplanen. En morgon kom det en lastbil och monterade isär klätterställningen. Nästa dag kom samma lastbil och monterade ner gungorna.

Efter ytterligare några dagar blev man väckt till den här synen:

Staketet var borta, och man hade börjat gräva upp och vidga sandlådorna. De stora klumparna är betonggjutningen som höll klätterställningen på plats.

Sedan dess fortskred grävandet i ganska rask takt, och jag blev nyfiken på vad slutresultatet skulle bli. En ny gungställning åkte upp, och blev omedelbart en rungande succé med grannskapets barn. Varje dag kunde man se en rejäl omgång illbattingar som utan minsta eftertanke till sig själva gungade till den gräns som fysikens lagar tillät.

Men arbetet avstannade, och det såg ut ungefär så här i flera veckor. Grävmaskinen försvann men i övrigt har det sett precis ut som på bilden i flera veckor. Jag hade massor med teorier om varför arbetet avstannat, de flesta rätt alldagliga och några riktigt dramatiska.

Den teorin som dominerade var att pengarna tagit slut mitt i bygget, eller att det var en oseriös firma som antagit arbetet. Dock sprack alla dessa teorier i morse, när arbetet satte igång igen.

Sedan idag finns nämligen nåt som jag gissar ska bli ett picnic-bord.

Jag ska löpande skriva uppdateringar om Dokusåpan “Lekplatsen” i framtiden, lita på det kära läsare!