Jag var nere i centrum idag. Det är (stora) saker i rullning som jag ska skriva om senare, men just nu är det inte färdiglagat och inte redo för servering.

Hursom, jag hade lite dötid mellan två olika saker och spenderade en stor del av denna inne i en musikaffär jag inte tidigare besökt. Det här var den sorten som sålde instrument och inte skivor, och jag hittade två saker med stor vill-ha faktor. Den första var en Korg MicroX, en jättekul liten wavetable-synth med inbyggd MIDI-controller och lite lagom godis. Prislapp lite över fyra lakan. Jätterolig pryl, jag stod en lång stund och lattjade med den samtidigt som jag fäktade bort expediter. Jag gjorde också ett besök i trumavdelningen och provspelade ett par Roland V-Drum (som jag skrev om för två år sen) och hade hur kul som helst. Känslan är faktiskt kuslig i trummorna med nätskinn, det känns exakt som “riktiga” trummor. En trevlig fördel för oss som bor i lägenhet är också att det enda egentliga ljudet från trummorna är ett dovt “tocktock”. Otroligt lajbans, tills jag såg vad sakerna kostade - lite under 18.000 kronor. Dock ingick hage och “cymbaler” men inte någon pedal. Det var nedsatt från 21.000, och när jag kikade på samma rigg i en annan musikaffär kostade den över 25 lakan. Ändå en bra bit utanför min ekonomiska räckvidd. Men man kan ju drömma…

Iaf. Jag var på väg till den andra saken och såg den här skylten på vägen dit. Reklam för en ny bilmodell från KIA.

Om någon inte ser det heter denna bil alltså

cee’d_sw

Exakt sådär. Hur uttalar man det? Jag gissar att man tydligen ska uttala det med rätt sorts font också eftersom skylten byter font när modellnamnet kommer. Jag gillar hur man klämt in en underscore ( _ ) mitt i bilnamnet - hur ska den uttalas? KIA har ju visserligen en förkärlek för udda bilnamn, men det här är väl ett nytt rekord. Snart låter man väl som en afrikansk bushmänniska när man ska grymta och klicka sig genom uttalet för deras bilnamn.

Nästa steg blir väl att hitta på ett eget KIA-språk bara för bilnamnen, och sen får man gå på kvällskurs för att lära sig det…

Technorati Tags: Korg, microX, Roland, trummor, digitalt, kia, cee’d_sw, v-drum, underscore, bilnamn, musikinstrument

Under mina tonår försökte jag i viss mån utveckla mina musikaliska inriktningar. Jag var nog den som var minst musikalisk i min familj, men jag hade jättekul när jag spelade trummor. Under inga omständigheter skulle jag påstå att jag var speciellt bra, men jag hade otroligt roligt bakom mina trummor. Jag är dock lite tveksam till att mina föräldrar hade lika roligt, men de var tålmodiga och uppmuntrade mitt intresse utan alltför mycket knotande.

Efter några år tröttnade jag på trummeriet och sålde trummorna. Detta var i ungefär samma veva som jag på allvar började bli en datornörd, och trummorna ersattes med digital hårdvara och tangentbord.

Men, jag saknar faktiskt trummorna och i mån av tid (och pengar, trummor är ett relativt dyrt instrument) skulle jag gärna börja hamra på dem igen. Jag hyser också en djup respekt för riktigt skickliga trummisar, jag känner själv att en duktig trummis ofta är en underskattad form av musiker. Det finns två trummisar som jag beundrar relativt öppet, och jag tror inte de två hade kunnat bli mer olika varandra i såväl sin spelstil som sitt val av musik. I praktiken tror jag det enda de har gemensamt är just att båda är trummisar!

Den förste är Louie Bellson. Han är mest känd som en av pionjärerna bakom bruket av dubbla bastrummor, något som ansågs som väldigt konstigt på den tiden Louie var som mest aktiv. Louie är nämligen en storbandstrummis och hade sin glansperiod på 40-, 50- och 60-talet. Louie har spelat tillsammans med bl.a. Duke Ellington som berömde honom och sa att han var “the worlds greatest drummer”. Louie anses rent generellt vara en av få storbandstrummisar som kunde mäta sig med Buddy Rich. Jag själv tycker dock att Louie på många sätt och vis är överlägsen Buddy. Buddy var visserligen en fantastisk trummis, men Louie hade en betydligt mer kontrollerad och mindre hysterisk stil, och kunde med sina dubbla bastrummor skapa intrikata mönster som Buddy hade svårt att följa. Dock säger jag inte att Buddy var en dålig trummis - tvärtom var han en otroligt duktig trummis.

Louie fyllde 80 år 2004, och på frågan hur han tyckte det var med åldern svarade han att “så himla gammal är jag inte, jag är 40 i det här benet och 40 i det andra” och lyckades därmed också referera till sina dubbla bastrummor. Trots sin ålder brukar Louie ibland sätta sig bakom trummorna och riva iväg ett solo.

Jag rekommenderar ett besök till Youtube, och speciellt till den här videon där Louie spelar på den första minneskonserten för Buddy Rich. Lägg speciellt märke till den biten när Louie spelar med fyra (!) trumstockar.

—

(Apropå Buddy Rich… legenden om Buddy gör gällande att när Buddy låg på sin dödsbädd blev hans sista ord “Yes, Country music!” som svar på sköterskans fråga om nånting störde honom.)

—

Den andra trummisen som jag håller i hög aktning är Pete “Commando” Sandoval. Pete är trummis i det florida-baserade Death Metal-bandet Morbid Angel.

Pete är känd för två saker: sin otroliga precision och sin om möjligt ännu mer otroliga hastighet. Fokus när Pete spelar är att lägga en exakthet som han själv tycker få andra death metal-trummisar åtföljer. Han strävar konstant efter att varje kick eller virvelslag ska vara fullständigt exakt rätt, och detta ska dessutom gå i ljusets hastighet. Pete är välkänd för sina “blast-beats” (en populär form av fill i death metal som går ut på att omväxlande slå ett slag på virveltrumman och sedan ett bastrummetramp, sedan virvel, osv) som är mycket exakta och som sagt går väldigt, väldigt fort.

Legenden kring Pete gör gällande att han aldrig hade använt dubbla bastrummor innan han blev medlem i Morbid Angel. För att få upp farten på sina fötter inför inspelningen av deras debutalbum satt han bakom trummorna och tränade dygnet runt. Det var inte ovanligt att de andra medlemmarna i bandet kom till replokalen och hittade Pete sovandes ovanpå sina trummor. När de väckte honom sa han bara “Time to get back to work!” och fortsatte träna.

Här finns en Youtube-video som ger en uppfattning om hur Pete spelar. Tyvärr är kvalitén ganska bristfällig, och man hör inte Petes enormt precisa bastrumsarbete.

Regelbundna läsare kanske kommer ihåg att jag ibland pratat om hur man borde byta ut datorers desktop mot nånting nytt? Jag har pratat om det här, här och här.

Min åsikt kring detta är inte bara begränsad till datorer, utan till i princip all teknik som man använder dagligen. Varför har vi inte röststyrda TV-apparater än? Konceptet med fjärrkontrollen är ju åtminstone 40 år gammal, och det enda som hänt med fjärrkontrollen är att den blivit mindre. Den har inte blivit mer pålitlig eller lättare att förstå sig på - snarare tvärtom i de flesta fall.

Så varför inte också elektroniska instrument? En gitarr är ju väldigt logisk på sitt sätt, men en synth kan vara fantastiskt krånglig om man inte är någorlunda insatt i det fikonspråk som omger instrumentet. En analogsynth består ju av massor med knappar och rattar, det är inte direkt nånting man bara kan sätta igång och trolla fram ljud på om man inte redan har erfarenhet av hur en sån funkar. Moderna analogsynthar (s.k. “virtuella” analogsynthar eftersom de emulerar de elektriska impulserna i en digital signalprocessor istället) är ännu värre sett ur den här synpunkten eftersom de även har effekter som man ska hantera.

Reactable är ett projekt som experimenterar med att skapa ett mer intuitivt och i mina ögon lekfullt interface till ett elektroniskt instrument.

Från projektets hemsida:

The reactable is a multi-user electro-acoustic music instrument with a tabletop tangible user interface. Several simultaneous performers share complete control over the instrument by moving physical artefacts on the table surface and constructing different audio topologies in a kind of tangible modular synthesizer or graspable flow-controlled programming language.

Väldigt fascinerande. Jag rekommenderar starkt filmer som demonstrerar ungefär hur det funkar och kan låta.

Jag har precis upptäckt ett väldigt coolt instrument som heter just Chapman Stick. Det uppfanns i mitten av 70-talet av en herre vid namn Emmett Chapman.

Instrumentet är en väldigt skön kombination av gitarr och bas, och spelas genom att man slår på strängarna istället för att knäppa på dem. Ljudet är väldigt unikt och det är coolt att man kan spela bas- såväl som gitarr-slingor samtidigt. Man har dessutom separata pickuper för de lägre och högre stämda delarna, och det är inga problem att lägga unika effekter på dessa.

Överhuvudtaget tyckte jag att det var ett ordentligt fräckt instrument.

Kika gärna på demonstrationerna i Stick Method för att förstå mer om hur man spelar på detta instrument samt hur det låter.

Jag spelade trummor i några år under tonåren. Det var vansinnigt roligt, och även om jag aldrig riktigt utvecklade det hela så tycker jag att jag var hyfsat duktig. Intresset har vaknat till liv litegrann igen, och jag har ofta suttit och hamrat på Musikhusets digitala set. Det är dock av äldre sort och ganska budget, men skamlöst roligt.

Gärna skulle jag ha ett trumset igen. Nackdelarna är dock att de tar upp plats samt bullrar. Då är ett digitalt set utmärkt, och har dessutom fördelen att man kan växla ljud på dem. Digitala set bullrar nästan ingenting, och tar upp betydligt mindre plats. Nackdelen kanske är att man ser ut som en dansbandstrummis.

Efter att ha suttit och bläddrat i 4Sounds senaste katalog så såg jag att de hade digitala trumset från Roland. Kikade på Rolands hemsida och hittade V-drum TD-20k som såg jäkligt fräckt ut. Dock svindyrt - jag såg inga priser nånstans men den mindre varianten av det här som 4Sound säljer kostar 23.000 kronor. Skillnaderna mellan det här är att det är färre cymbaler som standard i lillebrorsan, och en puka mindre. Tekniskt sett identiska dock. Sen tillkommer pedal (och såklart vill jag ha en dubbelpedal) stol och hihat-stativ. Det är dock tufft att man kan spela hihat’en som en traditionell hihat, äldre modeller har bara en pad som får funka som det, och tro mig när jag säger att det lämnar en hel del att önska i känsla. Schysst också med nätskinn på trummorna, så känns det som riktiga trummor.

Jag behöver lite hjälp här. Det finns ett ljud i början på en låt med Gary Numan. Ljudet är såvitt jag kan avgöra en sampling från någon film/TV-serie.

Det som driver mig till vansinne är att jag VET att jag hört det förut, men jag kan inte placera det! Jag har googlat som tokig men hur jag än söker så får jag bara konstiga resultat.

Ladda ner ljudet

Om någon där ute vet vad det här är för ljud så låt mig få veta!

Jag upptäckte precis Drum Workshop’s Kitbuilder. DW tillverkar sjukt bra trummor, och de har tydligen greppat det här med interaktivitet på nätet.

Grymt skoj att sitta och bygga ihop sitt drömkit, komplett med fräsig hårdvara och fräcka färger. Man har kontroll över allting, och kan välja ur hela DW’s utbud. Helt suveränt om man ska bygga ihop ett riktigt bra trumset. Synd bara att man inte har så bra koll på vad allting är, och synd att prislappen blir väldigt hög på ett sånt här kit.

Är det ingen som känner för att köpa en sån här åt mig? Ja, jag vet att den ser ut som om den rymt från en 80-talsvideo, men jag tycker den ser fräck ut. Det är en ESP AX350LTD.

För er (oss!) som spelar gitarr kan jag rekommendera ett program som heter Audio Phonics Guitar Tuner. Ett mysigt och relativt lättanvänt program för att stämma sin gitarr.

Programmet är helt gratis och funkar suveränt tillsammans med en inpluggad gura på Line-In i ljudkortet. Jag hade ett sånt här program förut, men det funkade rätt ruttet. Man hade väldigt liten kontroll över var den skulle ta tonen ifrån och den insisterade alltid på att göra det via mikrofonen i min webcam (som tyvärr drunknar i det brus som finns i min lägenhet).

Det här programmet var dock helt suveränt, och mycket enklare att använda. Nu hör t.o.m. jag att min gitarr är ordentligt stämd.