So, the other day I was playing Half-Life 2: Episode Two. Excellent continuation of one of my favorite games of all time. I’ve had a blast playing it so far.

Anyhoo. There’s a segment where Gordon (i.e. You) need to go through a lot of stuff to get to a car. The car is needed for the next part of the game. I went through that whole level and finally found the car.

When I found it I did a bit of a double-take. It looked oddly familiar. In fact, upon closer inspection it was quite clear why it looked so darn familiar. It was a Charger! As you can see from the screenshots down below it’s essentially a heap of junk, barely recognizable. But that rear end and the headlights are a dead giveaway. It’s definitely one of the original B-body chargers, judging from the brakelights and split grille a 1969 model.

(Click the images for full-sized screenshots)

Gone In 60 Seconds

Cult-classic from 1974.

—

Maindrian Pace leads a double life. By day he is an insurance claims investigator, and by night he runs an illegal chop-shop and makes big money stealing cars. One day he takes it upon himself to deliver 48 different luxury vehicles to a South American druglord. Almost all of the cars are delivered without a hitch except one - a yellow 1973 Ford Mustang Mach 1 which proves difficult to acquire…

—

This is one of those cult-movies from the 70’s that everyone who’s into car-movies talks a lot about. It’s usually mentioned together with two other legendary movies; Vanishing Point from 1971 and Bullitt from 1968. I’ve seen both of those, and personally I think Bullitt is a long boring winding road towards a chase-scene that ends way too quickly, while Vanishing Point is a white-line masterpiece virtually defining this now dead era of movie-making.

Gone in 60 Seconds is the ultimate low-budget car-chase movie. It’s got a story wrapped around it somewhere, but it’s paper-thin. The acting is awful and the editing up to the final chase is lackluster and mostly serves to confuse the viewer. You can find some shred of story, but it’s mostly just foreplay to the grande finale - the spectacular car-chase the movie is known for.

As far as a movie is considered this is a pretty crappy one. But as car-porn it’s absolutely spectacular. Totally recommended to people who like me is into cars from the 60’s and 70’s.

When I was a little boy I read a lot of the classic french/belgian comics. Lucky Luke, Tintin, Asterix and Spirou. I was especially fond of Spirou, and in later years I learned that it was the Franquin-helmed albums that most appealed to me. One of the more exciting things about Franquins Spirou was the car that Spirou and Fantasio drove around in. It was called “Turbot-1″ (pronounced as “Turbo 1″ with a silent t at the end) and what made it particularly unique was it’s powerplant - unlike most normal cars it was powered by a gas-turbine, essentially a jet-engine. This was the cause for the cars name and it’s impressive top-speed, it had absolutely no problems at all achieving up to 200 mph. Franquins comics mostly took place in the ’50s and early ’60s so for this time it was most impressive. The vehicle also had this extremely cool styling with typically ’50s design cues such as white-wall tires and chrome hubcaps. The Turbot-car was a constant in the Franquin-comics, and even though it was later superceded by the Turbot-2, it was always my favourite.

(The image showing Turbot-1 is borrowed from this page, where all of Spirous more or less exotic cars can be seen.)

A few days ago I took a walk down memory lane and re-read all of the old Spirou-albums published. While perusing them I started thinking about gas-turbines. Why do we never see gas-turbines in ordinary cars, and did the corporations ever do any development on such a vehicle? Is it even possible to power a car using a turbine, and what would the advantages/disadvantages prove to be, compared to a conventional engine? My experience with turbines is limited to seeing them in various flying machines such as airplanes and helicopters, but cars?

After lots of googling and a lucky find on Wikipedia I had read up on the subject. Fact of the matter was that the Chrysler Corporation spent a lot of money and time on a fairly succesful project involving turbine-powered cars that started at the end of the 1940s. The project was however cancelled during the ’70s without much ado. The reasons for killing it was primarily political and financial, but the project none the less had proven that it was somewhat possible to build turbine-powered cars.

Chrysler was very ambitious with this project, and it culminated in a public prototype where the company built 55 turbine-powered cars. Five of these vehicles was retained for internal testing purposes, but the other fifty cars were distributed to a very exclusive selection of drivers. This was the first time in history that anyone beside the engineers had access to a prototype for an extended period of time, and Chryslers intent with this was to gain broader experience and input with this new type of propulsion. This would in turn be used for the evaluation of the project. Chrysler was very selective about those fifty drivers, and an extensive application process was used to determine them.

When the project ended 46 of the vehicles were destroyed in order to avoid import-tolls on them - the bodies had been built by Ghia in Italy, and thus were considered imported vehicles. It was also done to put a definite end to the prototype project. Nine of the vehicles were however kept and most were donated to car-museums after having made the turbine inoperable (by removing a vital part). All nine of these are still in existence, and four are in running condition after Chrysler gave the missing part to the current owners. One of the nine has been lovingly restored by its owner, is in perfect running condition and regularly tours exhibitions and car-shows around the USA. Anyone who drives it has to sign a logbook.

The styling of these prototypes was extremely futuristic and incorporated a turbine motif. Among the more unique aspects was the wide range of fuels that the engine ran on. It would happily run on pretty much anything that burned - diesel, kerosene, regular gasoline or even jet-fuel made no difference. Unlike earlier turbines the engine didn’t need adjusting for each fuel-type either, all you did was gas and go!

The feedback from the drivers was interesting. Among the positive things mentioned was the extremely smooth ride, since a gas-turbine has almost no vibration. Among the negative aspects was the engines thirst for fuel, especially when idling or driving in a city. Many drivers also complained on the noise, a gas-turbine sounds like a jet-engine with a high-pitched whining much like a vacuum-cleaner rather than the smooth rumbling of a conventional engine such as the V8’s that most american production-cars were equipped with back then.

Chrysler wasn’t the only company though who experimented with turbines. British Rover also experimented with turbines, although on a much smaller scale during the 1950s. Rover JET1 was the product of their project, and even though it also proved possible to use turbines in cars it suffered from the same drawbacks as Chryslers later project - high fuel-consumption and various mechanical issues.

Apart from these two interesting historical projects I also found a bunch of Swedes currently building a custom turbine-powered Dodge Charger. Their homepage is however very sparse on details, but there’s some pictures and two interesting movies to enjoy.

Below is two pictures of Chryslers turbine-powered prototype built in 1964. This was the 55-vehicle prototype program. Personally I think this is an extremely cool car and it’s visual styling reminds me a lot of the mid-60s Thunderbird with it’s elegant and thin body. There’s plenty more pictures of the Chrysler turbine-car (especially the one that’s been restored) over on Allpar and I highly recommend a visit there if you’re the least bit interested in it. Make sure to check out the really neat interior with it’s dominating turbine-motif.

(These images have been borrowed from Allpars page about the Chrysler turbine-car, which also has plenty more detailed information about the same.)

UPDATE (080221): I recently discovered that General Motors also built three concept-cars called the Firebird (I, II and III respectively) in the 1950’s. These were not intended for production, but rather as a proof-of-concept. There’s more info about them on Wikipedia, complete with photos of their futuristic styling.

—

(This is a translation and slight update/rewrite of my earlier Swedish-language posting from almost a year ago. I feel that there’s a lot of writings in my previous three years that might be enjoyable to people who don’t understand the language. Postings that I’m a little extra proud of, and thus I’ve started translating a few of them for your questionable enjoyment.)

There are several really cool cars in the world of movies. I decided to list the top ten in my opinion coolest cars that ever thundered across the screen. The criteria set was that it had to be a car (no motorcycles, boats or such) and that it had to be contained within the world of the big-screen - no TV-series cars! This quickly turned out to require quite a lot of thinking and consulting my movie-collection in order to find the top ten cars of movies - but I succeded and here they’re presented in reverse order.

Buckle your seatbelts, here we go!

10. 1973 Oldsmobile Delta 88 (Essentially every Sam Raimi-movie ever produced.)

Unfortunately I couldn’t locate a decent picture of this car, but it’s well-known to fans of Sam Raimis movies. As most people know, Sam started off directing somewhat weird horror-comedies (Evil Dead) and gradually upgraded himself to hollywood-blockbusters such as the Spider-man-movies.

Back to the car though. We who have loved Sams stranger works are well acquainted with the beige Olds for many years. It’s first appearance was as the car that brought Ash and his girlfriend to that evil little cabin in the woods. The car itself belonged to Sam Raimi himself, and rumor has it that the same exact car (or at the very least the same model) makes appearances in every movie Sam has directed since then. Personally I haven’t been able to confirm this, but I know for a fact that it has cameos in many of his movies - among them Spider-Man from 2002.

Trivia: The third and so far last part of the Evil Dead-series of movies (Army of Darkness) told the story of how the powers of the Necronomicon transports Ash to the dark ages. He didn’t go there alone, however - the beige Olds was also sucked into the vortex. There’s a very memorable scene in which Ash opens the trunk of the Olds, and it is briefly shown to contain everything from chemistry-books to bottles of Coca-Cola. What makes this extra hilarious is that word around the campfire has this to be the actual contents of what was in the trunk at the time of the filming.

9. Lotus Esprit (The Spy Who Loved Me)

I know that this skirts the definitions (no boats, etc) I laid out in the beginning, but this is such a cool car I had to include it. The Esprit is in my opinion one of the truly classic sportscars from the ’70’s, but Bonds version is of course not just a car - it’s also a submarine! My personal opinion is that this car is the only reason to watch an otherwise rather forgettable Bond-movie. Keep in mind though that it’s just my personal opinion, so all you James Bond-fans don’t have to flame me all at once!

Lotus is these days one of the few car-makers who have managed to avoid being swallowed by one of the multinational conglomerates and thereby stay independent. Even Jaguar and Aston-Martin got swallowed by the corporations. Jaguar is as far as I know still owned by Ford, Bentley is owned by VW and Rolls-Royce by BMW!

According to what I’ve managed to find there were three vehicles used to film the famous going-into-the-water-scene. The first one was an Esprit that had been modified to allow it to drive into the water without damaging the driver or the car. This vehicle was used for the scenes showing the car going into our out of the water. The second was built to show the transformation from car to submarine and served no other purpose than as a special-effect. The third was a small submarine by the name of Margie Dixon who had undergone surgery to look like the Esprit in submarine-version. The car was nicknamed “Wet Nellie” by the filmmakers, in a reference to the autogyro that Bond received from Q in “You Only Live Twice“.

There was also a completely normal Esprit used for road-scenes, which Roger Moore would drive between takes.

8. Ford Crown Victoria (Men In Black)

I found the first movie about the Men In Black very enjoyable. Contrasting to many other I found the sequel equally and even more enjoyable, I felt that it kept what “worked” and discarded everything else. Tommy Lee Jones is wonderful as the terse and laconic agent working for a organization monitoring and policing legal aliens on planet earth.

At one part in the film Jay (Will Smith) makes wise-cracks about how MiB has access to all the advanced technology from around the galaxy yet insists on cruising around in a “Ford P.O.S” (P.O.S. of course being in reference to the slang-term “piece of shit”). These jokes take an abrupt end when Jay is instructed to press the little red button, and the otherwise ordinary and mundane Ford transforms into a rocket-powered monster surging through the city at the speed of sound while Kay listens to old Elvis-songs.

Memorable quote:

Jay: You do know that Elvis is dead?
Kay: No, he’s not. He just went home.

(Apologies for the quality of the image)

7. Eleanor (Gone in 60 Seconds)

“Eleanor” is the nickname of the heavily modified 1967 Ford Mustang Shelby GT500 who is one of the cars in the remake of Gone In 60 Seconds from 2000. In the original movie from 1974 she was a Ford Mustang Mach1 Coupe, but I always like the remake-version much better.

The movie was a fairly big success among the fans, even though it proved to be a disappointment financially. Eleanor managed to become both a cult-car as well as a big celebrity. The demand for Eleanor-mustangs after the film was released was enormous, and this was made even worse that the car only existed on the movie-screen. Several Shelby GT500’s were custom-built for the movie, and all of them were destroyed when filming ended to prevent unauthorized sales of the cars.

Unique Performance realized the potential and developed a system where they bought old Mustangs and converted them to Eleanor-replicas. You can call them up and order one, provided you’re loaded with cash and have a lot of patience - each replica is hand-built to order. The price of a replica is unknown, but as the saying goes - if you have to ask what it costs you probably can’t afford it.

6. Bluesmobile (Blues Brothers)

It should be pointed out that the movie establishes that this car isn’t really the actual bluesmobile. Elwood traded it away for a microphone before the timeline of the movie, and according to the movie it apparently was a black Cadillac of unknown year or model.

But for every other fan of this movie this is the real deal, and the only Bluesmobile to ever exist.

According to what I’ve managed to dig up a grand total of 14 (!) black-and-white Dodge Monaco ’74s were used. This was needed since the movie had several spectacular stunts and each vehicle had to be built for a certain purpose. Vehicles that went fast, vehicles that could jump high - all were needed. In fact, one of the cars was built only to literally fall to pieces when so required!

Blues Brothers held the record for number of cars smashed in one movie for several years. It wasn’t until it’s own (somewhat less excellent) sequel was released that this record was broken. The main reason behind the over-the-top car-chases was partly based on the attempt to create really outrages chases, but also in order to lampoon earlier movies such as Bullitt or The French Connection.

Apart from the stunts this the movie is extremely entertaining thanks to the numerous musical numbers and cameos from famous musicians.

5. ECTO-1 (Ghostbusters)

ECTO-1 is the car that Ghostbusters cruised around in. It served as the company car for their business providing service of the same name. Occasionally referred to as the “Ectomobile”, although I’ve always felt that the correct name is ECTO-1, just as the license-plate says. The name is a derivative of the substance left behind by supernatural beings - ectoplasm.

The actual vehicle is a Cadillac Miller-Meteor with a loading dock in the rear. It’s a 1959 year, and this type of car mostly serviced as either ambulances or hearses. In the movie it’s bought by Ray Stanz for the ludicrous amount of US$4800 - completely absurd considering this would be about US$10.000 for a car that barely runs under it’s own power.

But after some heavy modification it became an 80’s icon. Almost anyone who lived during that decade remembers the Ghost Busters and their white car with the funky equipment.

Currently there’s a Ecto-1 replica for sale, asking price is around US$150.000. This is not the original car, but a replica built by renown car-customizer George Barris. Barris is among others the man who built the original Batmobile, used in the campy series from the 60’s, and he’s also well-known for falsely claiming to be involved in building and designing the original Ecto-1.

Trivia: Ecto-1 was originally supposed to be jet-black, but since a majority of scenes take place at night this meant the car would be almost invisible. The crew instead chose to go with the white paintjob and the red wings.

4. Batmobile (Batman, 1989)

The first time I saw Tim Burtons take on Batman I was 11 years old and watched it in the local grindhouse. Almost immediately it became one of my most loved movies ever, and the Batmobile presented in the movie was a major contributor to this fact. Previously I had only seen the Batmobile in the cheezy 60’s series, and even though that vehicle had a certain charm it couldn’t compare to the roaring beast in Tim Burtons interpretation.

No, this was a radically different kind of car. It was long, dark and voice-controlled. The looks combined the sleek elegance of sportscars from the 30’s with a jet-black exterior and extreme performance. Just like the Gotham City presented in the film it was dark, powerful and dangerous.
Various rumours insist that every single gadget on the car was fully functional - this included the extremely powerful gas turbine powering the vehicle. According to this rumour the gas turbine consumed fuel at such a rate that the car could only be driven for about 15 seconds. Personally I’m very skeptical to the validity of these rumours, but it would’ve been neat if it was true.

A few years ago I read an article about some guy in Stockholm who was building his own exact replica of this Batmobile. He constructed it on a custom chassis with a Chrysler V8 for power and some kind of rocket-engine for looks. This vehicle was of course completely road-illegal but apparently it never stopped this guy from occasional night-time cruises around the city preventing crime.

When watching the movies it seems as if the Batmobile is more like driving a boat than a car since it has a gas-throttle instead of a shifter. The car also makes an appearance in the sequel from 1991, where it’s nefariously sabotaged by The Penguin.

Unfortunately the Batmobile descended into a swamp of silliness when Joel Schumacher took over the helm. At least until…

3. The Tumbler (Batman Begins)

Yup, that’s right! Until Chris Nolan took over and re-invented the franchise. The Batmobile is the only car to nab two spots on this list, and this is solely thanks to it existing in so many different incarnations.

The vehicle presented to us in Batman Begins is more inspired by the vehicle driven by Batman in the “Dark Knight Returns” comics by Frank Miller. In that comic the “Batmobile” is more of an ironic and darkly humorous description for a huge tank. Rather than wheels it’s equipped with gigantic caterpillar tracks and easily crushes everything in it’s path.

So, it was obvious to most Batman-fans that was the catalyst for the re-invented Batmobile. In this movie the Batmobile is the result of a secret project conducted by Wayne Enterprises prior to Bruce Wayne becoming Batman. It was designed as a bridging vehicle, to jump across rivers and quickly erect bridges. They never got the bridge-part to work, but the Tumbler worked just fine. Bruce Wayne acquires the vehicle and presto! The new Batmobile is ready - even though it’s never referred to as such in the movie.

Chris Nolan was very specific about how he wanted to shoot the vehicle. He wouldn’t accept any CGI since he felt it wouldn’t look authentic, and thus a total of six cars was built for the various stunts. Two of them were full-scale and completely drivable, these were used for the road-scenes. The other four were built in smaller scales to shoot the jumps and roof-top chases.

Memorable dialogue:

Radio dispatcher: “What street is he taking?”
Cop in cruiser: “He’s not on a street, he’s flying on rooftops!”

Confused cop in patrol-car to dispatcher: “Could you just tell me what it looks like?”
(Tumbler roars past)
Cop: “Uh, never mind!”

2. Pursuit Special (Mad Max)

In 1979 a young Mel Gibson made his debut on movie-screens across the globe in what would become a cult-movie. That movie was Mad Max and painted a dystopian vision of an Australia in a not-too-distant future where the bad guys outnumbered the heroic cops. Mel Gibson portrayed Max, the terse and somewhat bitter cop who makes himself an enemy of a motorcycle gang, and loses not only his family but also most of his soul and purpose in life as a result.

Mad Max and especially it’s two sequels are well-known for two things - amazing car-chases and outrageous stunts. Even if the first sequel (The Road Warrior) introduced a slightly deeper western-derived story the car-chases were always the main attraction for viewers. Right in the middle was Max and his legendary vehicle: the black Pursuit Special.

The Pursuit Special (or as it’s sometimes called: “the last of the V8 Interceptors”) started it’s life as a fairly ordinary australian musclecar from the early 70’s. It’s a Ford Falcon XB GT Coupe, but it wasn’t until it got transformed into the Pursuit Special that it began it’s life in fame. Several modifications were made to the car, and during filming of The Road Warrior it was extensively modified as well, with among other things huge gas-tanks to fit into the fuel-starved australian desert where the movie takes place. Several of the modifications were however completely estetic and served no other purpose than looking badass. The huge supercharger sticking out of the hood is the most visual example of this, since it was completely non-functional.

The Mad Max-trilogy set most of the standard for many movies taking place in a post-apocalyptic future. Practically every movie in this genre since then has emulated some aspect of Mad Max or it’s sequels. The most obvious is Kevin Costers watery epic “Waterworld” which by many (including me) is essentially The Road Warrior but on water rather than in the desert. Unfortunately it also lacks everything that made the Mad Max-trilogy so awesome.

Pursuit Special served in two movies. Originally sold after the first movie wrapped it was re-acquired and showed up in the first sequel. The second sequel has no Pursuit Special in it, unfortunately. After that the car survived various tours among private collectors and then ended up in the Cars of the Stars-museum in the UK, where it can be seen together with among others the General Lee from the Dukes of Hazzard.

****DRUMROLL****

1. DeLorean DMC-12 (Back to the Future-trilogy)

That’s right! Doc Browns car from the Back To The Future-movies is without a doubt the coolest movie-car ever! This is not the first time that car receives that accolade, various other polls and such around the net concurs with my opinion. Personally I cannot think of a car that beats this one - not only does it look amazing but it also travels through time as well!

In the movies the time-machine is based on a DeLorean DMC-12 from 1981. When BTTF was in pre-production the original plan was that Doc Brown built his time-machine into a refrigerator! This was scrapped when the producers got worried that kids might try to mimic this, climb into their fridges and then get locked inside. The obvious replacement was a car of some kind.

Like Doc Brown himself also points out:

“The way I see it if you’re gonna build a time-machine, why not do it with some style!?”

Also, again according to Doc Brown, the cars stainless steel-body was advantageous for the flux dispersal. That’s always nice.

The choice of the Delorean was also influenced by the movies plot combined with how the Delorean looked. The producers felt that if a Delorean went back to the ’50s the futuristic styling of the car would make it look like a spaceship, and this added to the anachronistic tone of the film. The numbers for how many cars were used varies depending on source, but according to the comments track on the DVD’s a total of four were used. Three of them were built and used during filming, of which one got smashed in front of the freight-train. A fourth got chopped open to allow filming inside of the vehicle.

In the three films the time-machine goes through several changes. At the end of the first film it’s undergone hover-conversion and equipped with a fusion-reactor since providing plutonium for each trip proved to be a giant headache. In the second film it got stolen and used to alter the timeline, and in the beginning of the third film it was discovered in an abandoned mine after having rested there for more than 70 years. It also got struck by lightning several times, as well as being chased by both indians as well as the cavalry.

The sad fate of the time-machine was however to be smashed by a freight-train, but before that happened it gave us three wonderful movies filled with paradoxes, time-travelling, comedy and plenty of insanity.

Despite it’s own coolness the DMC-12 was never very successful as an automobile. It was heavily plagued by several engineering errors and planning mistakes. In the movie Marty bumps his head repeatedly on the gullwing doors, something that also was common for real-life owners. Add to this that the car was equipped with a badly under-performing engine which in the US version didn’t exceed more than 130 BHP. It was a common problem as well that the heavy doors (filled with stereo-components, electronics and airconditing equipment) would lock it’s owner out of the car due to the pistons holding up the doors being under-engineered. Another common occurrence was the draining of the cars battery if said doors were left open too long; this was due to the decision to use halogen-lights for doorlighting, and the thirsty bulbs would quickly drain the battery giving the driver a nasty surprise.

Trivia: The original script used a test-demolition of a nuclear bomb as the means by which Marty manages to get the 1.21 gigawatt required to activate the flux-capacitor. The Delorean would drive into the explosion, and this would charge the circuits and send Marty back to 1985. Steven Spielberg and the other producers felt however it would be unreasonably expensive to film, as well as difficult to produce convincingly as a special effect. Instead the producers opted for the lighting-strike.

—

Contender that just didn’t make the cut: the APC from Aliens. That was also a really nifty car - the neatest feature probably was that it was bigger inside than outside!

—

There, that summarizes my top-ten list of the most amazing movie-cars ever. The overwhelming deduction one can make from this list is that most of the really cool movie-cars appear in films from the 80’s.

Disclaimer: This list is almost exclusively based on my own personal opinions. I’ve tried to research the facts presented here to the best of my ability, but any errors or omissions is my own fault. Most of the facts come from my own personal trivia-center inside my head, and I’ve tried to confirm them as best as possible. Others come from around the net, but apart from chasing down the producers of each film and asking obscure questions this is most likely as good as it’ll get.

—

(This is a translation and slight update/rewrite of my earlier Swedish-language posting from back in May ‘07. I feel that there’s a lot of writings in my previous three years that might be enjoyable to people who don’t understand the language. Postings that I’m a little extra proud of, and thus I’ve started translating a few of them for your questionable enjoyment.)

Jag var nere i centrum idag. Det är (stora) saker i rullning som jag ska skriva om senare, men just nu är det inte färdiglagat och inte redo för servering.

Hursom, jag hade lite dötid mellan två olika saker och spenderade en stor del av denna inne i en musikaffär jag inte tidigare besökt. Det här var den sorten som sålde instrument och inte skivor, och jag hittade två saker med stor vill-ha faktor. Den första var en Korg MicroX, en jättekul liten wavetable-synth med inbyggd MIDI-controller och lite lagom godis. Prislapp lite över fyra lakan. Jätterolig pryl, jag stod en lång stund och lattjade med den samtidigt som jag fäktade bort expediter. Jag gjorde också ett besök i trumavdelningen och provspelade ett par Roland V-Drum (som jag skrev om för två år sen) och hade hur kul som helst. Känslan är faktiskt kuslig i trummorna med nätskinn, det känns exakt som “riktiga” trummor. En trevlig fördel för oss som bor i lägenhet är också att det enda egentliga ljudet från trummorna är ett dovt “tocktock”. Otroligt lajbans, tills jag såg vad sakerna kostade - lite under 18.000 kronor. Dock ingick hage och “cymbaler” men inte någon pedal. Det var nedsatt från 21.000, och när jag kikade på samma rigg i en annan musikaffär kostade den över 25 lakan. Ändå en bra bit utanför min ekonomiska räckvidd. Men man kan ju drömma…

Iaf. Jag var på väg till den andra saken och såg den här skylten på vägen dit. Reklam för en ny bilmodell från KIA.

Om någon inte ser det heter denna bil alltså

cee’d_sw

Exakt sådär. Hur uttalar man det? Jag gissar att man tydligen ska uttala det med rätt sorts font också eftersom skylten byter font när modellnamnet kommer. Jag gillar hur man klämt in en underscore ( _ ) mitt i bilnamnet - hur ska den uttalas? KIA har ju visserligen en förkärlek för udda bilnamn, men det här är väl ett nytt rekord. Snart låter man väl som en afrikansk bushmänniska när man ska grymta och klicka sig genom uttalet för deras bilnamn.

Nästa steg blir väl att hitta på ett eget KIA-språk bara för bilnamnen, och sen får man gå på kvällskurs för att lära sig det…

Technorati Tags: Korg, microX, Roland, trummor, digitalt, kia, cee’d_sw, v-drum, underscore, bilnamn, musikinstrument

Det var ett bra tag sedan jag yrade om bilar här i bloggen. Eftersom jag är väldigt förtjust i bilar med mycket “vojma” under huven är det väl lämpligt att skriva lite om Red Victor One, den bilen som är världens snabbaste gatulagliga bil.

Den började sitt liv som en relativt normal Vauxhall Victor av 1972 års modell, men efter åtskilliga modifikationer är den numera världens snabbaste gatulegala bil. Den har över 2200 hästar och blåser utan minsta problem om Bugatti Veyron. Se filmen och känn hur avundsjukan stiger.

Technorati Tags: bilar, bil, dragster, snabbaste, världen, specialbygge, red victor one, bugatti veyron

Det finns ett flertal coola bilar i filmens värld. Jag bestämde mig för att lista de i min mening tio absolut coolaste bilarna som mullrat runt på bioduken. Kriterierna var att det måste vara en bil (inga motorcyklar, båtar eller liknande) och att det ska vara från filmens värld - inga TV-bilar! Det visade sig kräva en hel del tankearbete, och det var svårt att skrapa ihop till tio riktigt coola bilar. Jag lyckades dock, och här presenteras de med tiondeplatsen först.

Spänn fast säkerhetsbältet!

10. 1973 Oldsmobile Delta 88 (I princip alla Sam Raimi-filmer)

Tyvärr kunde jag inte hitta någon vettig bild på den här bilen, men den är välkänd för oss som länge gillat Sam Raimis filmer. Sam började ju regissera knäppa komedi-skräckisar (Evil Dead) och har under årens lopp uppgraderat sig till att regissera stora blockbusters. Numera är han mest känd som regissören bakom Spider-man-filmerna.

För oss som varit med lite längre är den beige-färgade Oldsmobilen desto mer bekant. Den syntes allra första gången i Evil Dead, där den var bilen som förde Ash och hans flickvän till den onda stugan mitt ute i skogen. Bilen tillhörde Sam Raimi, och ryktet gör gällande att den (eller en likadan bil) synts i varje film som Sam Raimi gjort sedan dess. Jag har inte lyckats bekräfta detta rykte, men jag vet att den synts i många filmer - bl.a. just Spider-man från 2002.

Värdelöst Vetande: Den tredje och hittils sista filmen i Evil Dead-serien (Army of Darkness) visade hur Ash via den onda boken Necronomicon hamnade i medeltiden. Han var dock inte ensam, den beige-färgade Oldsen sögs också med, och i en mycket minnesvärd scen öppnar Ash bagageluckan på Oldsen. Den visar sig vara proppfull med allt från kemiböcker till Cocacola-flaskor. Det lustiga är att innehållet var precis vad Sam Raimi hade i bagageluckan på bilen vid filmtillfället.

9. Lotus Esprit (The Spy Who Loved Me)

Vad kan man säga om den här bilen? Inte nog med att Bond kör en av de klassiska sportbilarna från 70-talet, den fungerar dessutom lika bra som ubåt! Personligen anser jag att den här bilen och hela ubåts-scenen är i princip den enda orsaken att se en i övrigt ganska försumbar film. Men det är min personliga åsikt, så ni James Bond-fanatiker får försöka bita er i läppen och inte ösa hat över mig!

Lotus är en av de få kvarvarande klassiska sportbilsmärkena som inte blivit uppslukade av nån av de gigantiska konglomeraten. T.o.m. Jaguar och Aston-Martin ägs ju av Ford numera!

Tre stycken fordon användes för att filma den berömda scenen. Den första var en Esprit som blivit modifierad för att vara vattentät och att förhindra skador på föraren. Denna bil användes för att köra ner i, och upp ur vattnet. Den andra var byggd enbart för att omvandlas från bil till ubåt och var i värdelös på allting annat. Den tredje var en mindre ubåt vid namn Margie Dixon som fått sitt yttre omvandlat för att se ut just som en Lotus Esprit i ubåts-version. Bilen fick smeknamnet “Wet Nellie”, en referens till det autogiro som Bond fick av Q i “You Only Live Twice“.

Det fanns även en helt vanlig Lotus Esprit, som tilldelades Roger Moore att köra runt med mellan tagningar.

8. Ford Crown Victoria (Men In Black)

Jag tyckte väldigt bra om den första Men In Black-filmen. Jag tyckte faktiskt ännu bättre om uppföljaren, den behöll det som var bra med den första och kastade bort det som inte funkade. Tommy Lee Jones är underbar i båda filmerna som den lakoniske och lite buttre agenten som jobbar åt en hemlig organisation vars syfte är att hålla ett öga på hemliga utomjordingar.

Under större delen av filmen är Jay (Will Smith) ganska vitsig om hur MiB har tillgång till extremt avancerad teknologi men ändå åker runt i en “Ford P.O.S.” (P.O.S. är amerikansk slang, en förkortning av “Piece Of Shit”). Åtminstone är han vitsig ända tills han instrueras att trycka på den lilla röda knappen, varpå den kusligt vardagliga Forden förvandlas till ett raketdrivet monster som susar fram i ljudets hastighet, alltmedan Kay lyssnar på gamla Elvis-låtar.

Minnesvärt citat:

Jay: You do know that Elvis is dead?
Kay: No, he’s not. He just went home.

(Ber om ursäkt för den usla bilden)

7. Eleanor (Gone in 60 Seconds)

“Eleanor” är smeknamnet på den hårt modifierade Ford Mustang Shelby GT500 från 1967 som syns i Gone in 60 Seconds från 2000. I originalet från 1974 var hon en Ford Mustang Mach 1 Coupe, men jag tycker den nyare Eleanor är betydligt snyggare än originalet.

Filmen var en relativt stor succé bland fansen (även om den blev en förlustaffär rent ekonomiskt), och Eleanor lyckades med konststycket att bli både en kultbil och en världskändis. Efterfrågan på Eleanor-mustanger blev enorm, och faktum var att när filmen lanserades var det bara på vita duken som man kunde se en Eleanor-mustang. Ett flertal Shelby GT500′or specialbyggdes för filmen, och alla förstördes antingen under filmningen eller efteråt för att förhindra hemliga försäljningar.

Unique Performance insåg att folk ville köpa Eleanor-mustanger och utvecklade ett sätt att bygga om gamla Mustanger till just Eleanor-replikor. Man kan beställa en Eleanor från dem, förutsatt att man har gott om pengar och rätt mycket tålamod. Bilarna byggs på begäran, och prislappen är hemlig. Om du måste fråga vad den kostar har du säkert inte råd med den, som det heter. Unique Performances version av Eleanor är också basen för deras version av Shelby GT500E, den s.k. “Supersnake”. Den är ingen Eleanor-replika utan är en specialbyggd Mustang för prestandagalningar.

6. Bluesmobile (Blues Brothers)

Det bör poängteras först att det här egentligen inte är den riktiga Bluesmobilen, eftersom Elwood byter bort den mot en mikrofon innan filmen tar sin början. I filmen ska den bilen tydligen ha varit en svart Cadillac.

Men för alla andra på planeten jorden är det här den enda Bluesmobilen som nånsin existerat.

Under inspelningen av filmen använde man 14 (!) olika svartvita Dodge Monaco från 1974. Eftersom filmen innehöll flertalet spektakulära stunts krävdes bilar som var byggda för detta. Man behövde bilar som kunde hoppa eller köra fort. En bil var byggd enbart för att bokstavligt falla i bitar!

Under många år höll Blues Brothers också rekordet för antalet förstörda bilar i en film. Det var inte förrän filmens egen uppföljare kom som rekordet spräcktes. De spektakulära biljakterna var ett försök att skapa riktigt överdrivna biljakter, och litegrann också för att parodisera kända biljakter från tidigare filmer, t.ex. Bullitt eller The French Connection.

I övrigt är filmen extremt underhållande med sina många musiknummer och cameos från olika musiker.

5. ECTO-1 (Ghostbusters)

ECTO-1 är den bil som Ghostbusters körde runt med. Det var deras firmabil för företaget med samma namn, och figurerade tydligt i den första filmen. Den kallas för “Ectomobile” emellanåt, men personligen anser jag alltid att det är Ecto-1 som gäller. Namnet kommer från den substans som spöken sägs lämna efter sig, ektoplasma.

Bilen i fråga är en Cadillac Miller-Meteor med lastlucka där bak. Årsmodellen är 1959, och den här typen av bilar tjänstgjorde för det mesta antingen som ambulanser eller i någon egenskap hos begravningsentrepenörer. I filmen blir den köpt av Ray Stanz för den fullständigt absurda summan av 4800 dollar - urlöjligt med tanke på att bilen i filmen behöver en komplett ombyggnad. Omräknat till valutavärdet idag skulle inköpspriset vara nästan 10.000 dollar, fullständigt absurdt med tanke på att bilen knappt rullade.

Men efter ombyggnaden blev den en 80-talsikon. Nästan alla kommer ihåg Ghostbusters, och alla kommer speciellt ihåg deras kritvita bil med de festliga prylarna på taket.

För närvarande finns en Ecto-1 replika till salu för omkring 150.000 dollar. Det är inte den ursprungliga bilen, utan en replika byggd av George Barris. Barris är en välkänd bilbyggare (som byggde bl.a. den Batmobile som användes i TV-serien från 60-talet) och är också välkänd för att felaktigt försöka påstå att han var inblandad i designen av Ecto-1.

Värdelöst Vetande: ECTO-1 skulle egentligen vara kolsvart, men eftersom många scener utspelas i mörker och detta skulle göra bilen nästan fullständigt osynlig valde man istället den kritvita looken med de röda vingarna.

4. Batmobile (Batman, 1989)

Första gången jag såg Batman var jag 11 år gammal och fick se den på bio. Filmen blev nästan omedelbart en av mina absoluta favoritfilmer, och den Batmobile som visades i filmen hade en stor orsak till detta. Innan dess hade jag bara sett den larviga TV-serien, och även om den batmobilen var cool kunde den inte jämföras med det dånande monster som Tim Burton presenterade.

Nej, det här var en radikalt annorlunda bil. Den var lång, den var svart, den hade röststyrning. Utseendet kombinerade utseendet från de långa eleganta sportbilarna från 30-talet tillsammans med ett kolsvart utseende och extremt hög prestanda. Liksom det Gotham City som presenteras i filmen var den här bilen stark, vacker och farlig.

Enligt många obekräftade rykten var varenda pryl på bilen fullt fungerande - inklusive den extremt kraftfulla gasturbinmotorn. Personligen är jag ganska tveksam till detta, men det hade ju varit väldigt ballt om det var sant.

För några år sen läste jag om en kille i Stockholm som byggde sin egen exakta replika av den här Batmobilen. Han byggde den på ett customtillverkad chassi med en Chrysler-V8 och ett slags raketmotor. Givetvis var bilen i fråga gravt olaglig att framföra på allmän väg, men tydligen hade det inte hindrat honom från att glida runt i den om nätterna.

Det verkar också som att Batmobilen är mer som att köra en båt än en bil, eftersom den har gasreglage istället för växelspak. Bilen dyker även upp i den andra Batman-filmen från 1991, där den saboteras av The Penguin.

När Joel Schumacher tog över Batman-franchiset försjönk Batmobilen i ett träsk av fjantighet, ända tills…

3. The Tumbler (Batman Begins)

Japp, ända tills Chris Nolan tog över rodret. Batmobilen är den enda bilen som lyckades knipa två platser på listan, och det enbart eftersom den finns i så många versioner.

Det fordon som presenteras i Batman Begins är mer inspirerat av det fordon som Batman kör i serien “The Dark Knight Returns” (skriven och tecknad av Frank Miller). i Serien är “Batmobile” mest en ironisk beskrivning på nånting som snarare är en gigantisk stridsvagn. Den rullar fram på larvband och krossar allt i sin väg.

Det var uppenbart att mycket inspiration till fordonet kom därifrån. I filmen är Batmobilen ursprungligen resultatet av ett hemligt projekt som Wayne Enterprises utvecklade men som aldrig blev färdigt. Meningen var att fordonet skulle lägga broar. Fordonet blev klart men man kunde aldrig få själva broläggandet att fungera. Bruce Wayne tar fordonet och modifierar det litegrann, och presto! Den nya Batmobilen (även om den aldrig kallas det i filmen).

Chris Nolan var mycket specifik när det gällde hur filmandet av bilen skulle vara. Han godtog inga som helst datoranimerade sekvenser eftersom han tyckte det skulle se fejkat ut, och därför byggdes sex stycken bilar i varierande storlekar och för varierande syfte. Två stycken var fullskaliga och gick att köra, dessa användes för de scener där bilen körde på vägen, en fullstor som enbart användes för de olika hoppen, osv osv ända ner till en radiostyrd modell i skala 1/3 som användes för jaktscenerna på hustaken.

Minnesvärd dialog:

Radio dispatcher: “What street is he taking?”
Cop in cruiser: “He’s not on a street, he’s flying on rooftops!”

Confused cop in patrol-car to dispatcher: “Could you just tell me what it looks like?”
(Tumbler roars past)
Cop: “Uh, never mind!”

2. Pursuit Special (Mad Max)

1979 dök en ung Mel Gibson upp på biodukarna världen över i det som sedermera blev kultfilmen “Mad Max”. Den målade upp en dystopisk vision av ett inte alltför framtida Australien där skurkarna var mångdubbelt fler än de hjältemodiga poliser som försökte kontrollera en motordriven framtid. Mel Gibson spelade Max, den sammanbitne och ganska tystlåtne polis som gör sig till fiende med ett motorcykelgäng, och som pga denna fiendeskap inte bara förlorar sin familj utan även till viss del sin själ och syfte i livet.

Mad Max och speciellt dess två uppföljare är välkända för två sak — biljakter och stunts. Även om den första uppföljaren (The Road Warrior) introducerade en western-deriverad story var det ändå alltid biljakterna som var filmernas behållning. Centrum för dessa biljakter var alltid Max och hans legendariska fordon: den svarta Pursuit Special.

Pursuit Special började sitt liv som en ganska vanlig australisk muskelbil från början av 70-talet. Det var en Ford Falcon XB GT Coupe men det var inte förrän den förvandlades till Pursuit Special som den blev en kultikon. Åtskilliga modifikationer gjordes på bilen, och under inspelningen av The Road Warrior modifierades den med extra bränsletankar för att passa in i den bränslesvultna ökenmiljö som filmen utspelar sig i. Mycket av modifikationerna var också mest för syns skull, tydligast där är luftintaget och superchargern som sticker ut ur motorhuven. Den var ickefunktionell och enbart där för att se häftig ut.

Mad Max-filmerna satte standarden för filmer vars handling tar plats efter “jordens undergång”. I princip alla filmer i den genren som kom efteråt har emulerat nån aspekt av filmerna. Tydligast där är Kevin Costners vatten-epos “Waterworld” som enligt många (inklusive mig) är Mad Max på vatten (minus allt som var coolt med Mad Max).

Pursuit Special tjänstgjorde i två filmer. Den tredje filmen (Beyond Thunderdome) innehöll ingen Pursuit Special. Bilen överlevde diverse turer hos olika ägare och står numera i ett bilmuseum i England, där den kan beskådas tillsammans med andra kända bilar som t.ex. General Lee från Dukes of Hazzard.

*trumvirvel*

1. DeLorean DMC-12 (Back to the Future-trilogin)

Japp! Doc Browns bil från de tre Back To The Future-filmerna är tveklöst den coolaste filmbilen någonsin. Den har blivit utsedd till detta i massor av förfrågningar, och jag tycker själv att det inte finns något fordon på film som slår den brutala coolhetsfaktorn som den här bilen har. Inte nog med att det är en av de snyggaste bilarna någonsin - den kan flyga och resa genom tiden också!

Tidsmaskinen i filmerna baseras på en DeLorean DMC-12 från 1981. Orsakerna till valet av just denna bil var ganska många. När BTTF var i förproduktionsfas var planerna att Doc Brown byggde in sin tidsmaskin i ett kylskåp (!) men man bestämde sig för nåt annat eftersom producenterna var oroliga för att barn skulle bli inspirerade att klättra in i kylskåp. Det naturliga valet därefter var en bil.

Som Doc Brown själv säger i filmerna:

“The way I see it if you’re gonna build a time-machine, why not do it with some style!?”

Dessutom var tydligen bilens kaross i rostfritt stål fördelaktigt för “the flux dispersal” enligt Doc Brown.

Valet av DeLoreans bil var också rätt passande iom att huvudpersonen skulle åka tillbaka till mitten av 50-talet. Därmed ansåg producenterna att den futuristiska stylingen på DMC-12′an var passande, folk på 50-talet hade säkert blandat ihop den med ett rymdskepp. Siffrorna för hur många bilar som användes under filmningen varierar från fyra till sju stycken, men enligt kommentarspåret på DVD’erna användes fyra stycken. Tre stycken DeLoreans byggdes och användes under filmandet (varav en blev krossad framför godståget), och en fjärde blev sönderhackad för att tillåta filmande av scener inuti bilen.

I de tre filmerna genomgår tidsmaskinen en hel del förändringar. I slutet av den första filmen har den blivit flygkonverterad och utrustad med en fusionsreaktor eftersom det var ett sabla bök att ladda den med plutonium inför varje resa. I den andra filmen blev den stulen och användes för att manipulera tiden, och i början av den tredje filmen hittades den i en gammal gruva där den stått i över 70 år. Den hann bli träffad av blixten ett flertal gånger samt bli jagad av såväl indianer som kavalleriet.

Tidsmaskinens slutgiltiga öde var tyvärr att bli krossad framför ett godståg, men innan dess gav den oss tre underbara filmer fyllda med tidsresor, komik och massor med galenskaper.

Trots sin coolhetsfaktor var aldrig DMC-12′an som bilmodell speciellt framgångsrik, och den var tungt belastad med många problem och brister. I filmen slår Marty ofta huvudet på måsvingedörrarna, och det var något som gällde i verkliga livet också. Bilen var också utrustad med en väldigt klen motor som inte gav mer än omkring 130 hästar, och det var inte ovanligt att de tunga dörrarna (som var proppfulla med stereokomponenter, airconditioning och elektronik) ofta låste ute sina ägare eftersom pneumatiken som skulle hålla dörren öppen var klent designad och gav vika. Det var inte heller ovanligt att om man lämnade dörrarna öppna för länge förbrukade belysningen i dörren (som var halogen-lampor!) all ström ur batteriet, och föraren fick sig en obehaglig överraskning.

Värdelöst Vetande: Det ursprungliga manuset använde en testsprängning av en atombomb som det sätt som Marty lyckades ta sig tillbaka till framtiden via. Tidsmaskinen behövde ju en kärnreaktion för att skapa de 1.21 gigawatt med energi som krävdes för att aktivera Fluxkapacitansen, och detta möjliggjordes i manuset genom att Marty kör in i en kärnexplosion. Steven Spielberg och övriga producenter tyckte dock detta skulle bli orimligt dyrt att filma, och man valde därför att använda en blixt från ett åskmoln istället.

—

Bubblare: APC‘n från Aliens. Det var också en riktigt tuff bil. Det tuffaste med den var säkerligen att den var större inuti än utanpå!

—

Sådärja. Det sammanfattade rätt bra filmvärldens tio coolaste bilar. Slutsatsen man kan dra av den här listan är att en klar majoritet av de riktigt coola filmbilarna uppfanns under 80-talet.

Disclaimer: Den här listan och det som är skrivet är baserat på min egen personliga åsikt. De fakta som presenteras har jag försökt researcha så gott som möjligt, men eventuella fel och brister beror helt på mig. En del av faktan är sånt som jag vetat om sen tidigare, och även där kan det förekomma avvikelser.

Jag gillar bilar. Jag gillar snabba bilar.

Däremot blir jag alltid lika glad att jag faktiskt har ett sinne för stil och smak varje gång jag ser en sån här bil, vars ägare uppenbarligen saknar båda två.

Jag menar, vilken tur att han har vingen där bak. Annars hade ju aldrig alla 70 hästar under huven nått fram till marken. Jag tror också att den här bilen är i ett relativt tidigt skede av pimpification eftersom den fortfarande är blå och inte t.ex. knallgul/orange med massor av klistermärken som skriker ut diverse saker som bilen definitivt inte har, samt att den fortfarande har fälgar som kostar mindre än bilen är värd.

En av mina favorittyper av design på bilar är det som jag kallar för fiskbilar. Många europeiska sportbilar under slutet av 50- och början på 60-talet hade denna typ av designstil. Jaguar E-Type är nog den som är mest känd, men även äldre Aston-Martin och Ferrari har fiskstyling. Med en fiskbil menar jag en bil vars front påminner om ett fiskansikte, inte att bilen har fenor eller liknande

Nytt är visserligen ofta bättre, men det är inte alltid vackert eller har själ.

Fiat 8V Berlinetta

Aston Martin DB4 GT Zagato Coupe

Ferrari 330 LM

Jaguar E-Type

En av mina favoritbilar är den berömda DeLorean DMC-12. Bilen är i de flesta fall mest känd som den bil som tjänade som tidsmaskin i Back To The Future-filmerna, men det är också en väldigt stilren bil som förtjänade nånting bättre. Många kallade den för 80-talets motsvarighet till Ford Edsel iom att den hade höga ambitioner men led av allvarliga ingenjörs- och konstruktions-mässiga problem.

T.ex. var det inte ovanligt att bilägare råkade låsa in sig själva i bilen pga de tunga måsvingedörrarna i kombination med en svag pneumatisk arm för att hålla dörrarna uppe, eller att man pga halogen-lamporna i dörrarna dödade batteriet om man hade dörrarna öppna för länge.

Men stylingen på DMC-12′an är läcker. Giugiaro-stylingen var långt före sin tid när DMC-12′an höll på att utvecklas i mittenslutet av 70-talet, och hade den hunnit ut när den var planerad hade stylingen varit smått revolutionerande. Tyvärr dröjde det till början av 80-talet och vid det laget var den inte riktigt lika fräsch.

Klassisk är den hur som helst.

Varför detta yrande om en smått obskyr bil från början på 80-talet? Jo, den här bilden:

DMC-12′an fanns i två färger. Grått och guld. Guldvarianten var pläterad med 24-karats guld och det tillverkades bara tre stycken. Resten av köparna som inte hade råd med en guldbil fick nöja sig med rostfritt stål, detta eftersom bilen inte lackerades. Men i bilden ovan har nån ägare bestämt sig för att råda bot på detta och lackerat bilen i en fräck röd färg. Helläckert!

DMC-12′an är dock unik bland mina drömbilar iom att jag inte skulle vilja äga en själv, utan nöjer mig med att beundra den på avstånd.