This is just me needing a place to vent about two dumb things. Don’t worry, I’ve got something more philosophical lined up and ready to write about, but in the meantime I need to let off steam about two things.

—

The first dumb thing isn’t a thing, but a man. That man is named Anders Wahlberg and is in charge of IT in Hörby municipality here in Sweden. He recently got named CIO of the Month, and pretty much immediately after having been interviewed several commenters raised the issue that Hörby is exclusively Microsoft-dominated and also that Microsoft sits on the committee that decides on this matter. Many found this rather interesting, also considering that for some reason Hörby has been actively testing new and unreleased Microsoft-software, among them the new Windows Server 2008.

He responded to the criticisms. Or well, first he said that the comments were stupid and that he wouldn’t respond to stupid comments, then he responded anyway. One of the chief criticisms was why Hörby hadn’t invested in Open Source rather than proprietary software. Anders responded that:

Working with IT in a municipality is about finding systems to manage sensitive information, such as patient-journals and information about students in schools. It’s not a game, you can’t rely on open source alone. So we had to choose between Novell and Microsoft. We chose Microsoft.

(Translated by me)

He further goes on saying that the tesing of Windows Server 2008 was because he wanted to keep his IT-crew on their toes, and made some sweeping claim about them always being interested in new software and always ready for a challenge.

Allow me to retort.

First off: not only CAN you rely on open-source alone - you SHOULD rely on open-source alone. Free/Open Source Software might look like a toy because of it’s perceived lack of monetary value and percieved lack of accountability. Many naive persons believe that since there’s no company behind it, there’s no responsibility for the software. This is an illusion that Microsoft is very happy to propagate and nourish. In the real world, Microsoft themselves is very quick to not give you any help at all, unless you have a very, very expensive service contract with them in which case they will jerk you around unnecessarily long and then give you no help at all.

FOSS is accountable. It’s completely transparent and verifiable, as well as modifiable to better suit your needs. There are no guarantees about what goes on behind the pretty Vista-facade, or what happens behind the scenes in your Windows Server 2008. It’s my firm opinion that government counties should invest in Free Software rather than closed, proprietary software. It will save them headache in the long run, and end this stupid tradition of giving money to Microsoft.

Secondly, I’ve known a lot of sysadmins in my days, and if there is one thing they don’t like it’s getting new stuff dumped in their lap and expected to play around with it. Sysadmins are by nature conservative and believe that if things aren’t broken there’s no need to fix it; this goes double in the UNIX/Linux-community. Only the most naive, freshly-baked MCSE will still be willing to play around with new software.

Sysadmins are always overworked and under-equipped. They rarely have the time, interest or motivation to play around with new things when they already devote most of their waking time making sure that the ship doesn’t all of a sudden spring a leak and sink without a trace. Even when they sleep, they often dream of datacenters going down in flames because they weren’t there to make sure the fecal matter didn’t hit the oscillating unit. I imagine that admins in datacenters based on Windows sleep even less and are even more neurotic, since Windows by nature require several times more cuddling with in an Enterprise-environment.

So Anders, I’m completely convinced that you’re just another Microsoft-podperson and I take no stock in anything you say.

—

The second dumb thing actually is a thing. It’s the new phone from SonyEricsson, called the T303. I don’t know if it’s been released yet (and I really don’t care either way) but after reading the specs for the thing it just seems very retarded.

I mean, who in the blue blazes comes up with the great idea to make a phone WITH NO MEMORY and then slap a camera and MP3-player into it and market those two as “features”. Well, alright, the phone has memory - 8 megabytes. With no slot to add flash-memory to it. So those 8MB are what you’re stuck with, and that’s expected to not only hold stuff needed by the phone (such as contacts, phone numbers, ringtones) but also whatever you photograph with the 1.3mpix camera and music you want to listen to.

To quote Ellen Ripley: “Did IQs just drop sharply while I was away?”

Nya mobiltelefoner är mycket imponerande. Jämför man dem med mobiltelefoner för tio år sen är det som att jämföra en höskrinda med en rymdraket. Min egen K750i är lite mer än ett år gammal nu, och nästa generation av lurar köps av konsumenter med ännu mer avancerade funktioner.

Men det finns en sak som jag saknar från förr. Äldre Ericsson-telefoner hade ju den s.k. “Ericsson-blinkern”, och den saknar jag. Nyare SonyEricsson-telefoner saknar den oftast, och de få som har den använder den inte på samma smidiga sätt som förr. Sambo Ann-Sofie har en Z800i som är utrustad med blinker, men den är inte alls lika användbar som den blinker jag hade på min gamla Ericsson T-18 för 5+ år sen.

Ann-Sofies telefonblinker har två funktioner. Den blinkar grönt om den har täckning, den blinkar rött om batteriet är dåligt. Sist i dess parad av funktionalitet blinkar den inte alls om den saknar täckning eller inte har kräm i batteriet.

Min gamla T-18 (som gick till de sälla mobilmarkerna för många år sen) hade förutom ovan nämnda funktioner en liten extra finess som jag gillade och som saknas i nyare lurar. Den blinkade snabbare med dioden om nånting hänt med telefonen. Hade man ett SMS som väntade, snabb-blink. Missat samtal, snabb-blink.

Min K750 har ingen blinker överhuvudtaget. Enda sättet att se på avstånd om nåt hänt är… nej, förresten. Det finns inget sätt. Enda sättet är att stänga av knapplåset och titta på skärmen. Man kan inte ha mobilen liggande på håll och helt enkelt se om den blinkar. Ann-Sofies telefon blinkar, men den indikerar inte via blinkern om det kommit SMS eller om man missat samtal.

Jag saknar blinkern. Många som läser detta kommer säkert att sucka och skaka på huvudet, men för mig var det ett enkelt, lågteknologiskt sätt att hålla koll på om nånting hänt utan att behöva knappa på telefonen non-stop.

Ett tvådelat inlägg den här gången.

Först de goda nyheterna. Min telefon som jag skrivit om tidigare har kommit tillbaka. För bara en stund sedan var jag och Ash och plockade upp den. Hur hade man reparerat den? Det hade man inte, man hade bytt ut den mot en ny. Det säger en del om hur död den var, tycker jag. Hursomhelst, en helt ny telefon ligger här bredvid och laddas, och när den fått tillräckligt med ström slår jag igång den igen. Jag måste också säga att trots att min vrede mot SonyEricsson har mildrats rejält så bör man se över garantiprocessen. Att behöva visa upp tre sorters identifikation och fem olika garantibevis är lite för misstänksamt tycker jag. Att det dessutom tar mer än en månad att reparera (i det här fallet: byta ut) en telefon är lite för långsamt också.

Ny telefon:

De trista nyheterna är att jag har blivit tvungen att lämna en ny ansökan om bostadsbidrag. Jag lever redan på miniminivån och är beroende av att ha ett bostadsbidrag för att klara mig. Ändå fick jag varningen att iom att jag är sambo så kanske mitt bostadsbidrag dras in! Hur i helvete har de tänkt att jag ska kunna leva på 5500 kronor i månaden??? Det finns ingen som klarar sig på så lite. Men hey, Göran och hans kompisar måste ju få behålla sina månadslöner på över 150.000 kronor och då måste ju svångremmen dras åt kring skattebetalarna.

Tack för det, alla ni politiker där ute! Tänk inte på oss småmänniskor, utan fortsätt gärna leva i lyx och överflöd på våran bekostnad!

Om inte SonyEricsson löser detta på ett snyggt sätt kommer de inte bara att ha förlorat en kund - de kommer även att ha fått en anmälan om falsk marknadsföring och allt annat jag kan komma på som täcker in detta.

Jag äger en SonyEricsson K750 som jag köpte i höstas. Telefonen har fungerat någorlunda tillfredsställande, men det har varit en hel del mindre glädjande moment med den. För att sammanfatta har det känts som om man använt en betaversion av telefonen. SE har dessutom nånting som de kallar för “SonyEricsson Update Service” som i korthet innebär att man uppdaterar telefonen hemma via USB-kabel. Den här “tjänsten” (jag använder det i sin vagaste beskrivning) är milt sagt det mest opålitliga jag har varit med om. Förra gången jag uppdaterade telefonen hade jag tur och till sist funkade det.

Icke så den här gången. De har gjort om det, och istället för att besöka en hemsida och få en Java-applet tryckt i ansiktet får man numera ett hemladdat program och en java-applet tryckt i ansiktet. Den första versionen var enormt opålitlig att få igång, den här är tvärtom väldigt enkel att få igång men funkar så dåligt att det inte går att beskriva.

Inte nog med att man tvingas se en animering som kräver HELA processorn (2.2 ghz för att visa en animering, wow vilken makalös kodning ni har gjort SE!) man tvingas se den en 4-5 gånger innan programmetjava-skiten kommer igång och börjar ställa frågor. En hyfsat pedagogisk guide knuffar en genom ringarna man förväntas hoppa igenom och efter en kort stund är man igång och uppdaterar.

Här är det som allting går åt helvete.

Halvvägs in i uppdateringen kraschar programvaran. Telefonen förvandlas till en tegelsten. Den går inte att slå igång, den är kort sagt död som sten. Eftersom SE är säkra på sin egen ofelbara “tjänst” finns det inget alternativ för att forcera en flashing utan när jag försöker igen påstår “tjänsten” att telefonen redan är uppgraderad, att allting doftar rosor, och att fred råder på världen.

Nå, låt mig säga detta nu. FRED RÅDER INTE PÅ JORDEN, OCH OM INTE SONYERICSSON FÅR TUMMEN UR SITT IMPERIALISTISKA ARSLE OCH LAGAR DETTA KOMMER BLOD ATT FLYTA!

Jag ringde deras nummer och fick veta att de var öppna ca 20 minuter klockan sex på morgonen. Jag komponerade ihop ett mail till deras “kundtjänst” där jag förklarade vad som hänt, förklarade att jag var lite trött på att känna det som att man skulle desarmera en bomb (där oddsen var större att den exploderade i ansiktet än att man lyckades) varje gång man använde deras “uppdateringstjänst” samt att jag såg fram emot nån av följande händelser:

1. Ett samtal från SonyEricssons VD där han personligen lovar att ordna det (och det händer!).
2. Ett paket på posten med en ny telefon, innehållandes all data som säkerligen har försvunnit.
3. Ett förfrankerat paket på posten så att jag kan skicka telefonen till dem och de kan laga sin “produkt”, givetvis med ett absolut minimum av problem och kostnad för mig.
4. Ett mail tillbaka med adress till närmaste service center, samt en försäkran om att de kommer att stå för sin “garanti”, samt en adress dit jag kan skicka faktura för eventuella kostnader.
5. Ekonomisk ersättning för sveda och värk till ett värde av US$100000 / sekund som min telefon inte fungerar.

Jag talade om att de fick välja kombinationen själv, men att MINST ett av valen skulle uppfyllas. Jag har dock inte så höga förväntningar eftersom företag för länge sen har slutat bry sig om sina kunder. När de väl har fått mina pengar slutar de intressera sig för nånting annat.

Om inte tänker jag på allvar undersöka möjligheterna till att stämma och/eller polisanmäla SonyEricsson eftersom jag är trött på att böja mig framåt och bli våldtagen av ännu ett företag som ser mig som en liten del av en enda jättespargris, där marknadsföring är mer viktigt än Q&A på sina produkter.

EDIT 060329: SonyEricsson svarade på mitt mail. De beklagade problemen i ganska generella ordalag utan att för den skull acceptera ansvaret. Dock sa de att om jag ringde dem skulle jag få veta var närmaste servicecenter ligger, och det skulle ordna min telefon åt mig.

Jag gillar min K750i. Den är en väldigt smidig telefon, och det märks att den behållit alla kluriga grejer som jag gillade med min gamla T68. När jag testade en K700 för lite mer än ett år sen så sa jag att det Ericsson/SonyEricsson jag känt och älskat var dött, men nu efter att jag ägt en K750 i några månader så måste jag säga att min sorg i det uttalandet var grovt överdriven. Faktiskt så känns mycket i hur K750′n funkar igen från just T68′an.

Iaf…

Jag gillar kameran. Den är ordentligt kass i dåliga ljusförhållanden och bilderna blir otroligt gryniga, men den är enormt smidig att använda. Det är bara att dra undan det aktiva linsskyddet och man är ready for action - oavsett om man är inne i nån djup meny, javaprogram eller ens ett telefonsamtal.

Detta har lett till en del roliga bilder (med skiftande kvalité beroende på ljuset. Är det ljust blir bilderna förvånansvärt bra för att vara en mobil, är det mörkt blir de gryniga) och här tänkte jag presentera några från den gångna tiden. De flesta är faktiskt tagna före/omkring och efter julafton. Innan dess var det begränsat med plats för bilder, men jag fick ju ett 1GB minneskort från mina snälla föräldrar i julklapp och sen dess har det varit fritt fram att plåta vilt.

Madde och min mamma ligger i soffan och gosar. Madde gjorde sig snabbt hemmastadd och var inte rädd för att lägga sig i folks knä eller överhuvudtaget bli väldigt närgången. Mina föräldrar blev totalcharmade och försökte flera gånger få oss att lämna henne hos dem när vi åkte.

Några dagar innan jul åkte jag och min pappa till Boden/Luleå. Boden var destination för att plocka upp brorsans julklapp (se bild längre ner) men vi åkte också till Luleå för att julhandla på bl.a. COOP. Där tog jag denna bild på ett lakansset som tydligen hette Pimp. Visserligen var det PimPim, men det tog mig nån halv sekund att reagera.

Ann-Sofie råkade riva mig på handen, nån dag innan nyårsafton. Det blev ett rejält skärsår från hennes nagel. Jag dokumenterade det för att kunna rapportera misshandel till polisen

Det här var meningen att bli ett äckligt foto på min näsa som jag kunde skicka som MMS. Istället blev det en lite småskön bild som påminner om omslaget till filmen Leon.

Pappsen virar in min brors julklapp från dem i en presenning. Brorsan hade önskat sig en frysbox, och pappsen hade lokaliserat en bättre begagnad som fanns i Boden.

En småcool bild som togs med mörkerläget påslaget. Bilderna blir inte lika gryniga men slutartiden blir mycket längre vilket gör det ordentligt svårt att ta skarpa bilder. Den här blev dock rätt skön. Motivet är min far som matar kaminen i köket med mer ved. Det var -35 grader ute, så det var viktigt att hålla värmen.

Årets julgran. Behöver inte sägas så mycket mer tycker jag.

För er som (av en för mig helt outgrundlig anledning) vill se mer av mina K750i-bilder så finns det lite i Galleriet.

SonyEricsson släppte ju ny mjukvara till K750′n häromdagen. Fredags tror jag närmare bestämt. Så jag bestämde mig för att uppdatera till den nya. Jag är lite manisk med sånt, alltid nyaste drivrutinerna etc. Iaf, SonyEricssons uppdateringstjänst för mobilerna är visserligen rätt bökig men brukar funka felfritt.

Dock har många rapporterat om problem med denna uppdateringen, något som jag upptäckte i efterhand. För att summera så avbryts alltid uppdateringen ungefär halvvägs och man får ett meddelande om att det blev kommunikationsfel med enheten. Efter det så har många användare fått mobiler som antingen inte funkar alls eller som funkar lite sådär, eller som funkar men som saknar deras lokala språk. I mitt fall så funkade min mobil men den talade bara Engelska, vilket iofs inte gör så mycket, men jag visste ju inte om nåt annat skulle vara brutet. Jag gjorde om uppdateringen flertalet gånger (som SE’s hemsida föreslog) med samma resultat varje gång.

Eftersom så många människor hade problem så tror jag inte att problemet var med användarna, utan problemet låg såklart hos SonyEricsson som av nån anledning borkat sin uppdateringsgrej. Jag komponerade därmed ihop ett mail till dem där jag detaljerat förklarade vad jag gjort och vad resultatet blev. Tyvärr kan jag inte redovisa mitt mail då det komponerades i ett sånt där äckligt formulär.

I måndags fick jag svar:

Hej Petter!

Tack för att Ni kontaktade Sony Ericsson Call Center.

Fel vid kommunikation med enheten kan bero på en tidigare misslyckad uppdatering eller ett annat kommunikationsmässigt problem mot er PC.

Det ni kan göra är att starta om er PC och även stänga av telefonen och ta ur batteriet i ca 20 sekunder för att nollställa kommunikationshårdvaran.
Och sedan prova på nytt att uppdatera programvaran.

Om problemet kvarstår så behöver ni ta kontakt med er återförsäljare för att lämna telefonen till en serviceverkstad för kontroll och uppdatering.

Vänliga hälsningar,
/Pontus
Sony Ericsson Call Center

Mer standard än så här blir det inte. Jag måste i fortsättningen komma ihåg att det sista man ska göra är att förvänta sig support eller hjälp från företaget som man köpt varan/tjänsten från. Hittils så har jag lite naivt trott att man alltid kan förvänta sig hjälp från dem, men nu har tydligen fler och fler företag anammat Microsofts filosofi, nämligen att ge ut en halvfärdigt produkt och vifta bort frågor från kunderna.

Saken är den att jag är inte dum. Jag vet också att det inte är nåt fel på min dator. Dessutom så förstår jag hur datorer och teknik funkar, och hur man ska problemlösa desamma. Man måste hitta den gemensamma nämnaren - i det här fallet så är det att tusentals människor alla fick samma fel och upplevde samma problem. Därmed kan inte SonyEricsson skylla på min dator, även om de försökte.

Faktum är att jag redan hade testat det som de föreslog, utan nån förändring av resultatet.

Jag blir faktiskt rätt trött på sånt här. När man hostar upp över 3000 kr för en grej så förväntar man sig ju att företaget ska ta lite ansvar för den också, men färre och färre företag verkar vilja göra det. Vi lever ju i ett slitochsläng-samhälle så det är väl bara att köpa nytt? verkar vara deras filosofi.

Igår verkade det dock som att problemet åtgärdats. Då lyckades jag (och många andra) uppdatera sina telefoner med ett korrekt slutförande. Dock pratar min telefon fortfarande bara engelska, men det ska tydligen åtgärdas om man gör en Master Reset. Något jag dock inte är så tänd på. Dessutom störs jag inte av engelskan.

Men det jag störs av är att SonyEricsson under en allvarlig kris med en av deras mest populära produkter mest bara verkade vilja stoppa huvudet i sanden och utse kunden till syndabock (mixaphorically speaking).

EDIT: Efter att ha gjort en total Master Reset (med tillhörande backup av allting först, samt insikten att alla spel/program måste installeras om) så kan jag säga att telefonen är tillbaka till att prata Svenska igen.

Jag är barnsligt förtjust i min nya k750. Döläcker nalle. Eftersom jag är svag för fåniga erbjudanden så nappade jag givetvis när jag såg skylten på SE’s hemsida rörande “exklusivt innehåll enbart för dig som äger en k750i”. Ballt! Bonusprylar.

Nåväl. För att få dessa bonusprylar så fick man gå igenom en viss process.

Processen bestod av:

1. Leta som besatt efter en fungerande k750-sida på SE’s hemsida. De första tre länkarna funkade inte.

2. Mata in din emailadress och vänta på “instruktioner”.

3. Läs instruktioner som länkar till en engångs-adress på SE’s hemsida.

4. Välj om du vill få inställningar för WAP skickade till din telefon, eller om du redan har dem och bara vill ha de sabla bonusgrejerna. Om du är nöjd, mata in ditt mobilnummer komplett med landskod.

5. Få ett SMS som innehåller en länk till en engångsadress på SE’s hemsida.

6. WAPpa dit och hämta ditt bonusinnehåll.

Och vad är detta “exklusiva bonusinnehåll” för nåt då? Jo, det är tre stycken bakgrundsbilder.

Nu är jag kanske överdrivet cynisk, men är det bara jag som tycker detta var en 110% onödigt invecklad process? Visserligen var bilderna småsnygga men ingenting jag inte själv kunnat prestera efter 3 minuter i Photoshop.

(Jepp, det är dessa tre bilder jag snackade om. Ladda gärna hem dem till era lurar så slipper ni SE’s labyrint.)

En ny lur har införskaffats. Och med lur menar jag mobiltelefon. Faktiskt så köptes den i förrgår, men dels har det varit lite tekniska bekymmer och dels har jag inte orkat skriva nånting förrän nu.

Det blev en k750i, och varför det blev en sån är inte lika lätt att förklara. Jag är mycket svag för SonyEricssons telefoner, och k750′n är som gjord för mig. Den är liten, svart, relativt dyr och fullproppad med mer eller mindre meningslösa funktioner och finesser. Det finns få saker som gynnas av Creeping Feature Creature, men mobiltelefoner är definitivt nåt som mår bra av mycket trams och funktioner. Ju mer fjoll man kan trycka in i litet format, desto bättre. Ficklampa, kamera, MMS, kalender, etc. Allt är bra.

Det blev dock inte helt problemfritt att köpa den. Eller snarare så var det allting runtomkring som krånglade. Telefonköpet gick mycket bra (tack Ann-Sofie!) men när jag skulle stoppa in kortet så vägrade telefonen godkänna dess existens. Till saken hör att mitt SIM-kort var antikt och friserat - det var ursprungligen ett stort kort och tillhörde min absolut första mobil som jag fick typ ‘97 nån gång. Så det fick bli ett samtal till Telia som sa att det nog var bäst att byta ut det, speciellt eftersom jag friserat ner det med sax till ett “litet” kort samt att det var otroligt nött. Därmed fick det bli ett besök hos Expert i Vårgårda som bytte kortet åt mig, och det var inte bara extremt smärtfritt utan även helt gratis! Det blev jag förvånad över, kostade inte en spänn. Annars är ju alla duktiga på att ta ut avgifter för struntsaker.

Nåväl, efter detta funkade luren perfekt och jag har roat mig kungligt med alla funktioner och finesser i den. ICQ via telefonen var bökigt men coolt

Som alltid när jag köper en ny generation av en pryl jag haft länge så kan jag inte låta bli att jämföra med tidigare generationer. Min första mobiltelefon var en Nokia 1611 och dess primära finess var att den kunde skicka/ta emot SMS. Resten av finesserna var… ööh… inte där. Det här var ju 1997 trots allt.

Pga min USA-vistelse 98-2k så blev det ingen ny telefon förrän i Juli 2000. Då blev det en Ericsson T18, och sen dess har jag (mest troligt) för evigt gett upp på finländska lurar. Det ska mycket initiativ från Nokia innan jag går tillbaka till den mörka sidan. Min T18 tog mycket skit (inklusive ett vredesutbrott rakt ner i golvet) men tickade på rätt troget. Finessmässigt var den bättre än 1611′an, den hade t.ex. en alarmklocka och ikoner i menyerna!

När suget efter en ny lur blev för stort så köpte jag en Ericsson T68. Det var en underbar telefon och höll mig nöjd även långt efter sitt bäst-före-datum var utgånget. Fortfarande tycker jag att det här är en av de snyggaste lurarna som Ericsson gjort, och givetvis talar jag om den ursprungliga T68′an, inte den T68i som blev till i samma veva som Sony gick ihop med Ericsson. Dock blev min T68 uppgraderad till samma funktionalitet som en “i” men utan det äckliga godis-utseendet.

Jag köpte den i Januari 2002 och den tjänade mig troget ända till December 2004 då den dog under ett samtal och sedan blev söndersmulad under min fot. Dock bör påpekas att den innan dess hade utvecklat åtskilligt med åldershyss, bl.a. så gillade den helt tysta ringsignaler eller att glömma bort telefonboken emellanåt.

T68′an dog en mycket våldsam död och ersattes med en lånad Nokia 3210. Mitt prylintresse had tillfälligt svalnat och jag ville bara ha nån lur som kunde ligga still nånstans och ta emot samtal samt följa med på eventuella resor. Dock hade den ruskigt dåligt batteri och finesserna lyste ju med sin frånvaro. Men det gjorde inget, allt var frid och fröjd.

Det var tills jag kom ner hit och fick prova Ann-Sofies nya Z800i. Då väcktes mobilhungern och till sist hade jag inget annat val än att köpa en k750i. En superhärlig telefon. Inte nån tokvärsting men mycket kapabel att imponera på löst folk med en nästan halvt acceptabel 2mpixel-kamera, Java, MP3-ringsignaler och mer godis än man kan skaka en pinne åt. Den är ungefär 1/3 så stor som min 1611 var, och har mycket mycket mycket fler funktioner. Den är dessutom ruskigt snygg, ser inte riktigt ut som en klassisk mobiltelefon heller.

Överlag är jag MYCKET nöjd med det inköpet. Nu ska man bara proppa den full med teman, ringsignaler och spel!

Tema: Mobiltelefoner

1. Vad har du för mobiltelefon och varför valde du just den?

Jag använder en Nokia 3210 de få gånger jag faktiskt bryr mig om en mobiltelefon. Förut så hade jag en SonyEricsson T68i som jag tyvärr demolerade i ett vredesutbrott. Överhuvudtaget så hade mitt intresse för mobiltelefoner svalnat ordentligt, och jag slår bara igång den när jag åker hemifrån.

2. Har mobiltelefonen räddat dig ur någon knepig situation som du inte hade klarat utan telefonen?

Tja, ingen sån “vile i skogen”-situation, men den har räddat mig ur en och annan knivig sits. Nu talar vi dock om T68′an. Den lånade 3210′an ligger mest på en hylla och samlar damm. Kan dock inte dra nåt exempel eftersom jag inte minns specifika saker.

3. Oroar du dig för strålningen från mobiltelefoner och telefonmaster?

Inte det minsta. Personligen tror jag att “faran” kring mobilstrålning är vida överdriven. Människokroppen är dels gjord för att klara av den mesta strålningen, dessutom så utsätts vi för betydligt starkare strålning från t.ex. datorskärmar eller mikrovågsugnar.

4. Finns det någon i din omgivning som inte har mobiltelefon?

Min katt möjligtvis, men alla jag känner har en yuppienalle.

Ett gäng med elektroniknördar har gjort nånting som vi har skämtat om i flera år i min umgängeskrets, nämligen byggt en mobiltelefon av en gammal hederlig snurrtelefon! Mycket coolt, tänk att slita fram den här mitt i stan och börja vråla aktiekurser i den.