Läser i Dagens Nyheter att upphovsmännen bakom Finländska bittorrent-siten Finreactor har blivit dömda till att betala en hutlös böter till den stackars utfattiga nöjesindustrin. 427000 euro ska de betala, allt för att nöjesgubbarna ska ha råd med sina lyxpalats, importerade älskarinnor och äkta pälsmattor.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur villiga regeringarna i diverse länder verkar vara att gå industrins ärenden. Sen när blev det politikers uppgift att jaga “brottslingar” åt en industri som inte vill anpassa sig efter verkligheten? Jo, sen ALDRIG NÅGONSIN. Men tydligen gillar politikerna att få sina mutpengar och kriminalisera sina väljare, och kriminalisera medborgare enbart för att ett gäng med företag säger så.

Sorgligt. Jag förstår inte riktigt logiken bakom bolagens resonerande. Det är ungefär som att dom säger:

“Vi pissar och skiter på er, men snälla köp våra produkter!”

De är skyldiga till upphovsrättsförseelser, men inte det allvarligare upphovsrättsbrott, eftersom de inte bedöms ha varit ute efter egen vinning. De får också böter och ska betala de målsägande bolagens rättegångskostnader på drygt 142.000 euro, drygt 1,3 miljoner kronor.

Alltså, de har inte själva spridit minsta lilla grej, utan enbart tillhandahållit en tracker. Detta i sig är inte olagligt hur man än vrider och vänder på det, eftersom fildelning INTE är olagligt per se, även om media tror på den lögnen.

Nu har även Alf Svenson börjat gapa om att lagar och rättväsende behöver göras om för att tillåta att privata intressen får börja leka poliser. Som vanligt när det handlar om politiker går de på den linjen som tillhör de som betalar mest, och precis som de flesta kristdemokrater visar Alf på en gränslös okunskap i ämnet. Han är säkerligen inte intresserad av att utbilda sig på ämnet heller eftersom det ju trots allt skulle innebära att han måste anstränga sig om saker han inte är intresserad av. Han är så nöjd med att uttala sig om saker, men att behöva kunna nåt om det han uttalar sig om? Nej nej nej, hemska tanke.

Han menar att piratkopiering av film inte bara skadar filmindustrin utan samhället i stort och han hävdar också att svensk ekonomi förlorar cirkar 770 miljoner kronor årligen. En utbredd kopiering av filmer och musik innebär enligt Alf Svensson en utarmning av kvalitetskulturen och ett hot mot mångfalden:
– Kvar blir bara skräp, pornografi och våld.

Det som Alf måste försöka få in i sin trånga, reaktionära lilla kristna skalle är att i ett samhälle där kultur inte behandlas som en styckevara kan kulturen bara spridas desto mer. Hans definition av “skräp” lämnar en del öppet för tolkning. Skräp är ju i princip allting som visas på valfri TV-kanal vid vilket givet tillfälle som helst, och “skräp” är definitivt den bakåtsträvande syn på verkligheten som kristdemokraterna har - de vill ju trots allt förbjuda aborten och allra helst kedja fast kvinnor vid spisen så att de omväxlande kan laga mat åt karlarna och spotta ut ungar på löpande band. Jag gissar att Alfs definition av “pornografi” är allting som inte utspelar sig i en kyrka. Jag tror inte han har så mycket emot våld egentligen, åtminstone när det är rakryggade kristna krigare som utför det på okunniga ateister.

EDIT: Jag tar tillbaka det jag skrev om politiker, det var alldeles för generaliserande och inte speciellt representativt. Jag måste verkligen lära mig att INTE skriva saker när jag är arg eftersom det lätt händer att min frustration tar över skrivandet och börjar skriva saker som egentligen inte är speciellt genomtänkta.

Mycket kort inlägg innan läggdags, men alla bör läsa den här ledarsidan på Excessen. Ämnet är givetvis fildelning, och jag kan bara säga att åsikterna är representerade på bred front.

Det blev åttio dagsböter, igen. Mannen som häromdagen dömdes för att ha delat ut fyra låtar fick samma straff som tre småskaliga fildelare tidigare. 80 dagsböter är också vad exempelvis sexuellt ofredande och misshandel brukar ge. Den nya lagen tolkas alltså så: Att dela ett par filer är lika allvarligt som att upprepade gånger slå och sparka någon i huvudet. Lagen skulle enligt Bodström sätta dit personer som “tjänar miljoner på brott”. Det är bara det att ingen av de dömda tjänat en krona på verksamheten.

MrArboc gav en intressant kommentar på mitt föregående inlägg om att det pekar mot att Tommy B står bakom razzian mot Pirate Bay. Jag rekommenderar att ni läser den.

Han har faktiskt helt rätt i det han säger. Vi kan prata hur mycket vi vill om att fildelning rent tekniskt är lagligt, och vi kan påpeka att Thomas Bodström är en fiende mot folket tills vi blir blåa i ansiktet. Inget av det är egentligen någon nyhet, och han har helt rätt i att visst - det finns lagliga och moraliska skäl till varför fildelning är bra, men att Pirate Bay inte direkt stod för den sidan av det hela. Och även där har han rätt, Pirate Bay skickade inte direkt runt semesterbilder utan bidrog faktiskt till att sprida upphovsrättsskyddat material.

Så, medan jag satt och åt en försenad middag samt såg ett avsnitt av Top gear lät jag hjärnan mala på i bakgrunden och fundera på detta. Risken finns att jag faller in i gamla spår om att “pengar är roten till allt ont” och liknande, men jag hoppas att ni, mina trogna läsare, ändå orkar läsa igenom detta.

Som jag ser det kommer det ner till två enkla frågor med två otroligt svåra svar. Hur ska man definiera kultur, och hur ska man avgöra vem som får och inte får ta del av kulturen?

Den första frågan har jag inget bra svar på, och jag är helt övertygad om att man kan lägga pannan i ordentligt djupa veck och fundera i massor med år på vad kultur innebär. Den andra frågan är nånting som egenligen borde besvaras med en motfråga: varför ska man överhuvudtaget avgöra nåt sånt? Kultur är väl till för alla att avnjuta.

Men så är det inte idag. Idag är scenariot det att kultur precis som allting annat runt omkring oss är en vara, och precis som med alla varor som finns till försäljning måste man begränsa hur den sprids. Det är därför som man applicerat klumpiga beskrivningar som “stöld” på dessa varor. Orsaken till detta är helt enkelt att konstnärer, musiker och övriga involverade i kulturprocessen ändå till sist och syverne måste få ha mat på bordet och tak över huvudet. Om man “stjäl” kultur innebär det ju att inkomster går förlorade. Innerst inne tror jag att alla människor som ger sig in i branschen gör detta i första hand för att få sina verk exponerade, men det går ju som bekant inte att leva på luft och kärlek i dagens samhälle. I dagens samhälle krävs det bankkonton, fakturor och liknande tråkigt för att man överhuvudtaget ska existera som nånting annat än ännu en utstött hemlös. Det här scenariot är orsaken till att vi har lagar som reglerar upphovsrätten. Eftersom kulturen och konsten har blivit en styckevara måste man givetvis begränsa den så att de som inte har betalat biljett kan få njuta av den. Detta har i sin tur skapat den bransch av företag som jag personligen oftast refererar till som “industrin”. Det är företag som i sig inte har nånting med skapandet av verk att göra, utan som gjort sig en nisch på att distribuera och kontrollera dessa verk. Det är skivbolag, filmbolag, etc etc. Ni vet precis vilka jag menar. De förvaltar musikers, filmregissörers och konstnärers verk och ger dem pengar, i utbyte mot att verkets skapare ger företaget exklusiva rättigheter till att avgöra hur man bäst ordnar detta.

Det alternativa scenariot är det som Piratbyrån efterlyser och som även jag anser är det etiskt rätta. Nämligen att kultur inte behandlas som en styckevara utan sprids fritt till alla som vill uppskatta det. Det är det här scenariot som är möjligt iom nätets explosionsartade utbredning, och det är det här scenariot som jag tror de flesta skulle vilja se som framtiden för hur man låter människor uppleva kultur. Kultur är nämligen ett brett begrepp, kultur är konstverk, musik, film, etc etc. Föreställ er själva en värld där allting är tillgängligt när som helst, var som helst och utan begränsningar. Vi kan njuta av all musik vi vill, vi kan njuta av vilken film vi vill, och vi kan se ett konstverk precis när och var vi vill.

Problemet är att sånt inte ger pengar. Konstnärer skapar saker, men de måste kunna leva på det. Idag är pengar det som styr hela världen, och det är pengar som gör att vi har företag som MPAA och RIAA. De ser till att de själva tjänar pengar, och sen pytsar de ut en bit av de pengarna till de konstnärer, musiker och artister som ingår i deras stall. Man måste begränsa tillgången till kulturen som produkt, och man måste försvara den principen att kultur är en produkt, en styckevara som kan vägas, prissättas och säljas. Endast de som har råd med åkturen ska få åka med på karusellen.

Upphovsrättslagar idag baseras på att kultur är nånting som fysiskt kan definieras. Det baseras på att musik kommer i form av runda plastbitar eller att film kommer på runda plastbitar. Hos de flesta börjar den uppfattningen mer och mer luckras upp, detta eftersom nätet tillåter att kultur flödar fritt som signalpulser genom nätverkskablar, datorer och ljudkort. Kopior kan göras i det oändliga, och kvalitén är ändå mycket hög. Vidare, bara för att man gör en kopia av ett verk innebär detta inte att man stulit nånting från den som skapat det - tvärtom har man bidragit till att visa det för ännu fler, och är inte det vad kultur egentligen handlar om? Att visa sitt verk för så många som möjligt, inte att stå där och sälja biljetter och vara misstänksam. Kopior är exakt det - kopior. Kopior fråntar inte musikern rätten till musiken.

Det enda som kopior gör är att sprida kulturen till ännu mer människor som kan njuta av den. Det här är dåligt om man tjänar massor med pengar på att hindra kultur från att spridas fritt över gränserna. Det är däremot bra om man gillar film, musik och konst.

Vi måste komma bort från stycketänkandet som industrin har använt som plattform i massor med år. Kultur är till för alla, inte för de som kan betala ett överpris för den. Upphovsrätt tycker jag är att kunna säga att man skapat ett verk, inte ett sätt att begränsa vem som ska få och inte få njuta av det.

MrArboc frågar:

Kom istället på ett sätt som gör att jag kan ladda ner den senaste storfilmen och se den på min dator, min handhållna eller på min TV (oavsett hur många som sitter i soffan) utan att jag kan skicka filmen till min bror så att han kan göra detsamma. Då kanske det händer saker. Inget mejeri skulle sälja en liter mjölk som kunde dämpa törsten hos tusen personer… Eller?

Jag tycker tvärtom. Varför ska vi anpassa kulturen efter ett tankesätt om att kultur är en styckevara? Är det inte bättre att förändra samhället till ett samhälle där kultur och spridningen av densamma uppmuntras? Istället för att fundera över hur vi kan begränsa tillgången, är det inte bättre att sprida det fritt? En liter mjölk är en fysisk sak. Den går inte att översätta digitalt och sprida fritt. En skiva, en film, ett tal, ett tv-program. Sånt går att sprida fritt. Följdfrågan är ju givetvis “Men om allting sprids fritt, hur ska man då tjäna pengar på det?” och då är vi inne i en helt annan dimension av problem.

(Är egentligen släckningen av tusen människors törst så dåligt? Jag tycker inte det, men jag är å andra sidan humanist, inte kapitalist)

Är verkligen pengar så viktigt? Varför låter vi fortfarande pengar avgöra vad vi ska kunna njuta av i vårat samhälle, och varför låter vi då någon annan avgöra hur mycket nånting är värt istället för att säga “Go Away!” till det monetära slaveri som företagen håller oss fångna i?

(tusan, jag försökte verkligen, men jag kunde inte hejda mig!)

För att summera. Jag kan inte komma på nåt bra och realistiskt sätt att lösa det här. Detta är mest beroende på att jag inte gillar pengar och egentligen inte tycker att kultur ska ha en prislapp, men ändå så är vi ett samhälle som styrs av och med pengar. För att motivera konsumenter att börja storkonsumera kultur måste priserna till att börja med komma ner. Som jag ser det är det en ond cirkel - konsumenter vill inte köpa kultur för det är dyrt, och företagen som distribuerar kultur höjer priserna för att ta igen förlorad inkomst, osv osv osv. Är det inte bättre att sänka priserna radikalt och därmed stimulera köpsuget “den andra vägen” så att säga? Vidare tror jag att konsumenter är mindre och mindre intresserade av att köpa en hel skiva bara för att de vill höra en låt. Nånting att tänka på, speciellt eftersom iTunes säljer enskilda låtar och dessutom säljer ohyggligt många av dem.

Kan vi skapa ett system som både ger credit och belöning till musiker, filmskapare och konstnärer - men som ändå distribueras fritt (eller åtminstone extremt billigt) till vem som helst som vill ha kultur? Kanske. Men jag tror att det kommer att kräva radikala omstruktureringar i människors åsikter kring hur kultur värderas och säljs.

Ingen har missat gårdagens händelser. Blogosfären fullkomligt kokar med aktivitet och kritik riktas till både höger och vänster på såväl den politiska skalan som den fysiska. Att säga att kritiken är “skarp” är ungefär som att säga att lava är “ljummen”, och egentligen är det inte längre kritik det handlar om utan ren ilska och frustration över att nåt sånt här får hända i ett land som officiellt lever under demokratins flagga.

Kalla mig gärna paranoid, men jag tror inte längre på att fildelning var motivationen bakom gårdagens tillslag. Jag tror mer och mer på att det i själva verket handlade om att manipulera systemet för att få en opinionsröst tystad. Antipiratbyrån drivs av mäktiga intressen utomlands, och de kan inte tillåta att ett gäng med liberala röster får säga emot deras egen massiva tyngd. Därmed pressas såväl politiker och polis till att tysta denna röst.

Den svenska demokratin är död, känner jag. Systemet är tydligen så inbjudande för manipulation att enda orsaken till att nåt sånt här kan hända är att det var medvetet försvagat. Jag har länge ansett att det här med folkomröstningar är ett enda stort spel för gallerierna, där vi som bor i landet behandlas som nåt slags efterblivna snorungar. Vi röstar om nånting, och sen går politikerna stick i stäv med beslutet och gör nånting som majoriteten av medborgarna inte ville göra. Medborgarna får sitta vid barnbordet och acceptera att föräldrarna pratar över deras huvuden, trots att barnbordet är fler hundratusen gånger större än föräldrabordet.

Det sägs att det svenska samhället är ett öppet samhälle. Vi har offentlighetsprincipen och våra politiker gillar att tala sig svettiga om hur bra svenskar har det. Men hur går det egentligen? Enligt rapporter vägrar polis och åklagare att tala om vad hela razzian igår handlade om, och man länsade hela rum på servrar. Servrar är mycket dyra datorer, ett helt rum fullt med servrar kan vara ett pengavärde som uppgår till flera miljoner kronor. Att dessutom ta nånting som man inte har specifikation för är fullständigt vidrigt - och det var exakt vad som hände igår. Massor med servrar rycktes ur sina rackställningar trots att det inte hade nånting gemensamt med TPB annat än att de stod i samma rum. Istheshit.net fick sina servrar ryckta, Anstalten.nu fick dem ryckta. Listan är lång, och det är fullständigt vansinnigt hur vagt definierat allting är.

Vad kommer härnäst? Kommer jag att betraktas som medbrottsling till ett mord bara för att jag gick förbi utanför rättssalen medan rättegången pågick? Sverige har blivit Kina. Vi ska inte ställa frågor, vi ska inte bilda opinion, och om vi gör det kommer Farbror Staten och rycker in för att kväsa oss.

Det är ett fantastiskt resursslöseri, och till sist kommer det att vara vi som får betala för allt detta. Antipiratbyrån kommer att prata med sina korrupta politikerkompisar för att få den här skandalen sopad under mattan precis som med Bahnhof-affären. Systemet har blivit korrupt, vi som sitter vid barnbordet kan inte yttra oss i den här affären. Politikerna har tagit bort alla medel vi har för att demokratiskt säga nånting, och Antipiratbyrån kan återgå till sitt kriminella beteende utan påföljder. Eventuella böter kommer polisen att betala, vilket i praktiken betyder att skattebetalarna får betala böter för nånting de inte ville ha.

Välkommen till Svenska Kina, där intresseorganisationers åsikter väger tyngre än lagarna, och där politiker och polis är tillräckligt korrupta för att hjälpa dem våldta sina egna medborgare.

EDIT: Nu har även jag skickat iväg en JO-anmälan mot Antipiratbyrån och Håkan Roswall.

EDIT2: Nu kommer sanningen fram. I en artikel på Dagens Industri erkänner Adolf Pontén öppet att målet inte var Pirate Bay utan att tysta ner Piratbyrån. Detta kränker yttrandefriheten och det ska nu bli mycket intressant att se om Antipiratbyrån överlever att de brutit mot den mest grundläggande av svenska lagar samt att de fört rättsväsendet bakom ljuset. Om de överlever är det ytterligare ett bevis på hur korrupt vårat samhälle är. (via: Sagor Från Livbåten)

“Ja, jag är nöjd med att polisen har börjat arbeta med den här typen av ärenden. Samtidigt har ju vi på Antipiratbyrån i första hand agerat gentemot den upphovsrättsfientliga organisationen Piratbyrån, som ligger bakom sajten. The Pirate Bay är mer i botten på kedjan, även om den skada som sajten har orsakat är mycket omfattande.”

Var Henrik Pontén får för sig att hans organisation på nåt sätt står över lagen vet jag inte. Piratbyrån och Antipiratbyrån har precis samma inflytande, enda skillnaden är att Antipiratbyrån gillar att spendera pengar och att ljuga.

Tomma serverrum efter polisens illegala razzia för att tysta motståndare till mediaindustrin:

Först och främst vill jag att så många som möjligt lyssnar på den här intervjun från P1 med Andreas Viklund. Den gjordes för lite mer än ett år sen (28e Maj 2005) inför den nya lagen som infördes i Juli samma år. Andreas pratar insiktsfullt om varför situationen är som den är, och poängterar att skivindustrins kortsiktiga mål är att smutskasta en konkurrerande distributionsmetod för att behålla greppet om vad folket anser vara musik och inte är musik. Han har också skrivit ett inlägg i sin egen blog (på engelska) där han poängterar att hans musik är fullständigt legal att sprida, och att han i fortsättningen kommer att ignorera alla mail som påstår att han har “illegal musik” på sin hemsida.

För det är vad allt detta handlar om. Konsumenter vill ha valfrihet, rimliga priser, snabba leveranser och ett brett utbud. Skivbolagen och filmbolagen kan inte erbjuda detta. Skivbolagen erbjuder massproducerat kommersiellt skräp, filmbolagen erbjuder remakes av gamla hits från 30 år sen samt en oändlig rad med sketna uppföljare. Distributionen är densamma oavsett innehållet - dyra runda plastbitar som fysiskt måste skickas runt detta klot under dyra transportformer som inte bara är bökiga utan dessutom bidrar till miljöförstöringen.

Skivbolagen och filmbolagen ser sig såklart hotade av denna distributionsmetod som är omedelbar och väldigt kostnadseffektiv. Att de dessutom förstår att nätet (och fildelning) gör att vem som helst kan producera musik gör dem dessutom desto mer nervösa. Tänk på det, vem som helst kan producera musik, och får via nätet en vida överlägsen distributionsmetod. Det enda musikern måste göra är att vara lite kreativ. Skivbolagen gillar inte detta. Det innebär att de inte behåller kontrollen över vad lyssnarna köper och vad som anses vara “bra musik”, eftersom så mycket av den hemproducerade musiken som legalt sprids på nätet håller såväl högre kreativ förmåga och bättre produktion än deras egna alster. De vill att konsumenterna ska fortsätta köpa dyra runda plastbitar som innehåller ännu en tjatig blondin uppbackad av hitmakare och producenter. Alla som är i den kedjan vill ha en så stor bit av konsumenternas pengakaka som möjligt.

S.k. “amatörmusiker” som Andreas Viklund hotar dem. Därför måste de skapa organisationer som Antipiratbyrån som medelst lögner och juridiskt lagvrängande med våld kan smutskasta en distributionsmetod som egentligen inte är mer illegal än ett äpple. För så är det - fildelning är inte olagligt. Fildelning är ett verktyg precis som en skiftnyckel eller en skruvmejsel. Men skiv- och filmbolagen vill smutskasta den. Allt för att få Dig, Konsumenten att fortsätta köpa deras glassiga artister som distribueras via små runda plastbitar.

Ah, vilken tur att vi har Bodströmsamhället som kan styra om resurser så att man kan göra en razzia utan juridisk grund. Härligt. Storföretagen kräver ju våra pengar, och då måste såklart Farbror Staten rycka in för att skydda sina polare i film- och skivbranschen. Vi vanliga medborgare ska ju bara konsumera, och om vi inte gör det måste man med våld ta till metoder för att fortsätta få oss att öppna plånböckerna. Att vi sen redan betraktas som brottslingar av såväl staten som företagen som vi förväntas ge våra pengar till har inget med saken att göra.

Vi ska också glömma att fildelning är ett brott enbart eftersom en förlegad affärsmetod tycker att det är ett brott. Alla dessa stackars skivbolagschefer, filmbolagschefer, skådespelare med miljonärslöner, alla dessa människor måste ju fortsätta få ta del av våra pengar.

Sen ska ju “fildelning” prioriteras som ett högre brott än t.ex. våldtäkt eller mord. Ett människoliv är ju ändå meningslöst i dagens samhälle, men TÄNK VAD HEMSKT OM EN FILM KOPIERAS! Skicka genast insatsstyrkor och militär mot dessa hemska fildelare som hotar att rasera vårat penninggiriga samhälle. Hemska tanke, tänk om folk fick saker helt gratis? Det måste vi genast hejda.

*suck*

Jag fattar verkligen inte vilken värld vi lever i. Vi lever i en värld där människolivet är värdelöst, och där fildelare tydligen är jämställda med terrorister. Allting pga en sak: Pengar. Politikerna vill ha mer pengar. Storföretagen vill ha mer pengar. Givetvis samarbetar man då för att se till att det fortsätter. Underbart också hur media givetvis ställer sig på storföretagens sida. Hey, demokrati behövs väl inte när man kan ha en liten elit som styr över den stora massan?

Västerländsk demokrati är enbart en demokrati på papperet. I verkligheten styr politikerna helt enligt eget huvud, och samarbetar med kapitaliserna för att se till att det fortsätter. Vi vanliga människor har ingenting att säga till om, och våran åsikt är värdelös.

Jag efterlyser en revolution. Jag är så innerligt trött på att se människorna som har makten och som har pengarna använda dessa för att förtrycka de vanliga människorna. Huvuden måste snart börja rulla, jag tror inte jag är ensam om att känna mig våldtagen av eliten.

När jag ändå skriver om bisarra grejer i nyhetsvärlden kan jag inte låta bli att kommentera den här artikeln där IDG rapporterar att man i Storbrittaninen har tränat hundar som kan sniffa fram piratkopierade DVD’er.

Så de kan alltså enbart med hjälp av doftsinnet avgöra om innehållet på en DVD är illegalt eller om det är farmor Ankas semesterfilmer? Det finns tydligen ingen gräns för hur duktiga hundar är på att lukta efter saker!

Skämt åsido, jag förstår att syftet är att hitta den kommersiella och välorganiserade (och riktiga, inte att blandas ihop med fildelning) piratkopieringen, men IDG’s rapportering låter ju helt overklig. Dessutom, de måste ju få mängder med false positives. Jag ska börja bränna en textfil där det står “HAHAHA, YOU SUCK!” på några DVD-skivor och sen asgarva när hundarna sniffar rätt på dem.

[stänger av ironi och sarkasm]

Hundar har bra luktsinne, och jag tvivlar inte ett ögonblick på att de kan lukta sig fram till DVD-skivor. Däremot är jag extremt skeptisk till hundar som kan med doften avgöra om en skiva är bränd eller tom, än mindre om innehållet är piratkopierat. Det här framstår som ett ruskigt slöseri med resurser, och ännu ett sätt att bota symptomen av sjukdomen istället för att bota sjukdomen.

EDIT 060511: Slashdot har fått tag i nyheten nu, och sågar den rätt grundligt.

Läste precis denna lite milt intressanta grej om hur någon provade Movielinks nya nedladdningstjänst. MovieLink.com är (såvitt jag förstår det) ett företag som är nytt, och som valt att specialisera sig på att sälja legalt nedladdningsbara filmer. Tyvärr är deras hemsida spärrad för surfare utanför USA vilket gör att jag inte kan undersöka detta närmare.

Ska man summera artikeln är nedladdningen ett sabla bök och egentligen inte värt det. Därmed började mina tankar mala om hur en nedladdningstjänst som är bra skulle kunna se ut.

1) Ljud och bild måste vara av samma kvalité som en DVD köpt i affär. Detta innebär en högkvalitativ bild och minst Dolby Digital-ljud.

2) Det får inte finnas restriktioner. Vill man ladda hem filmen och sedan bränna den på DVD ska det inte finnas någon DRM som hindrar detta. Att förvänta sig att familjen ska bänka sig framför laptoppen eller familjedatorn är inte realistiskt. Man vill avnjuta filmen i soffan, på en TV, projektor eller vad man nu har för utrustning.

3) Det ska inte heller finnas DRM som hindrar en från att se filmen på en annan dator.

4) Prismässigt ska det vara samma pris eller billigare. Ingen vill betala mer för en film med sämre ljud och bild än en vanlig DVD. Om ljud och bild är sämre (eller om man inte har med bonusmaterial) ska man tydligt indikera detta samt sänka priset avsevärt - mindre än halva priset allra minst. Det är inte heller realistiskt att förvänta sig att priset ska vara mycket billigare eftersom man ändå måste tillhandahålla servrar och bandbredd.

5) Det ska inte vara krångligt. Att tvingas installera nån idiotisk mjukvara som kanske/kanske inte innehåller massor med spyware och rootkits är oacceptabelt. Att ens behöva starta om datorn en enda gång är oacceptabelt. Tekniska problem med nedladdning kan tolereras under tjänstens första månad, men sen ska allting flyta perfekt.

6) Det ska gå fort. VOD (Video on Demand) är just det - On Demand. Har man en snabb uppkoppling på 10mbit eller mer (vilket inte är ovanligt i detta land) ska det inte ta fyra-plus timmar att ladda hem filmen.

En intressant sak är att om man inte uppfyller kravet på en enda av dessa punkter kommer den potentielle köparen istället att gå till närmaste fildelningsnätverk och ladda ner filmen. Som jag ser det är nedladdningen av filmer i första hand en bekvämlighetsgrej - på en snabb uppkoppling är det inga som helst problem att ladda ner en komplett DVD-R på under en timme. En ripp laddar man hem på under 10 minuter, och får nästan samma ljud och bild som DVD’n.

Jag kanske är en smula paranoid, men det skulle faktiskt inte förvåna mig ett jota om de problem som artikelförfattaren upplevde i själva verket är ännu en konspiration från MPAA för att förhindra att nedladdning blir ett etablerat fenomen - vare sig det är lagligt eller ej.

Jag såg en bit av Uppdrag Granskning från häromdagen där man granskar den “illegala fildelningen”. Jag förstår inte varför SVT ens ansträngde sig, det verkar ju som att de bara spyr ut samma lögner och dubbelspråk som branschen själva pratar, kryddat med lite symboliska ansträngningar från för-fildelnings-sidan. Allting är vinklat så att fildelare ska framstå som nåt slags naiva, bortskämda pubertetsyngel.

Speciellt retade jag mig på hur man gick på om hur Telia borde betala ersättning för den illegala fildelningen, och hur staten framställdes som en stor sponsor av den illegala fildelningen iom bredbands-utbyggnaden.

Helt absurdt. Det är ju som att påstå att Ferrari och Porsche uppmuntrar till fortkörning eftersom de bygger snabba bilar. Jag menar, hade de inte byggt snabba bilar så hade ju ingen kört fort, eller hur? Därför borde ju Porsche och Ferrari betala extra klumpsummor för att täcka all fortkörning i hela världen.

Vilket jävla bullshit! Telia och alla andra bredbandsleverantörer levererar en tjänst. De tjänar inga pengar på illegal fildelning och inte heller är det egentligen deras ansvar att leka polis åt mediaföretagen, eller att betala vagt understödda böter för att man vill ha en fartig uppkoppling.

Därmed bevisar branschen återigen att det handlar inte om att få ersättning för sitt arbete, utan att kväsa en utveckling som konkurrerar mot deras etablerade inkomst-metod. Utveckling och framåtsträvande får inte stå i vägen för att feta skivbolagsdirektörer får mer pengar ner i fickan.

Jag fann det väldigt absurdt när IFPI och Henrik Pontén började prata om hur de skyddar sina intressen. Vilka intressen? Ni skriver inte musiken, ni skapar inte filmerna, ni programmerar inte spelen! Ni är en numera onödig del av processen mellan artister och lyssnare. Det enda ni försöker skydda är eran alldeles för generösa inkomst, det enda ni försöker skydda är era gamla förlegade skit-artister, det enda ni vill är att sätta händerna över konsumenternas öron så att de inte hör nån annan musik än eran utslätade kommersiella sörja.

Om företagen fick som de ville skulle kranvatten förbjudas eftersom det konkurrerar mot de som säljer läsk eller mineralvatten. Hemska tanke om dessa företag blev tvunga att anpassa sig! När vi ändå är igång tycker jag vi kan förbjuda tillverkningen av skiftnycklar, eftersom alla tillverkarna av skiftnycklar indirekt uppmuntrar till att man slår in andra människors skalle med dem!

EDIT: Det bör påpekas att fildelning i sig faktiskt inte är olaglig, utan detta varierar såklart med innehållet man delar med sig av. Om jag vill fildela Linux-distributioner via Bittorrent är detta fullständigt lagligt, detsamma om jag vill dela med mig av mina semesterbilder via detsamma. Fildelning är ett verktyg, men det är hur man använder detta verktyg som debatteras. Jag gillar inte branschens evinnerliga försök till att konstant smutskasta ALL fildelning, det bevisar bara att de ser fildelning som en konkurrent till sig själva - inte en källa till förlorad inkomst.

Läste precis den här grejen från IDG om hur Spion-Tommy tänker börja jaga fildelare på större allvar. Det slår mig att karln är inte bara galen, han är dessutom uppenbarligen korrupt. Hade han inte varit mutad av skiv/filmbranschen hade han prioriterat riktiga brott, som t.ex. våldtäkter eller bankrån istället för ett påhittat brott som fildelning.

Vilket märkligt sammanträffande att han inte för så länge sen drev igenom en totalövervakning av hela Svenska folket. Tänka sig, vilket lustigt sammanträffande.

Tragiskt att vi har en mutkolv och sociopat som justitieminister.