Solid Block of Ise

En ny lur har införskaffats. Och med lur menar jag mobiltelefon. Faktiskt så köptes den i förrgår, men dels har det varit lite tekniska bekymmer och dels har jag inte orkat skriva nånting förrän nu.

Det blev en k750i, och varför det blev en sån är inte lika lätt att förklara. Jag är mycket svag för SonyEricssons telefoner, och k750′n är som gjord för mig. Den är liten, svart, relativt dyr och fullproppad med mer eller mindre meningslösa funktioner och finesser. Det finns få saker som gynnas av Creeping Feature Creature, men mobiltelefoner är definitivt nåt som mår bra av mycket trams och funktioner. Ju mer fjoll man kan trycka in i litet format, desto bättre. Ficklampa, kamera, MMS, kalender, etc. Allt är bra.

Det blev dock inte helt problemfritt att köpa den. Eller snarare så var det allting runtomkring som krånglade. Telefonköpet gick mycket bra (tack Ann-Sofie!) men när jag skulle stoppa in kortet så vägrade telefonen godkänna dess existens. Till saken hör att mitt SIM-kort var antikt och friserat - det var ursprungligen ett stort kort och tillhörde min absolut första mobil som jag fick typ ‘97 nån gång. Så det fick bli ett samtal till Telia som sa att det nog var bäst att byta ut det, speciellt eftersom jag friserat ner det med sax till ett “litet” kort samt att det var otroligt nött. Därmed fick det bli ett besök hos Expert i Vårgårda som bytte kortet åt mig, och det var inte bara extremt smärtfritt utan även helt gratis! Det blev jag förvånad över, kostade inte en spänn. Annars är ju alla duktiga på att ta ut avgifter för struntsaker.

Nåväl, efter detta funkade luren perfekt och jag har roat mig kungligt med alla funktioner och finesser i den. ICQ via telefonen var bökigt men coolt

Som alltid när jag köper en ny generation av en pryl jag haft länge så kan jag inte låta bli att jämföra med tidigare generationer. Min första mobiltelefon var en Nokia 1611 och dess primära finess var att den kunde skicka/ta emot SMS. Resten av finesserna var… ööh… inte där. Det här var ju 1997 trots allt.

Pga min USA-vistelse 98-2k så blev det ingen ny telefon förrän i Juli 2000. Då blev det en Ericsson T18, och sen dess har jag (mest troligt) för evigt gett upp på finländska lurar. Det ska mycket initiativ från Nokia innan jag går tillbaka till den mörka sidan. Min T18 tog mycket skit (inklusive ett vredesutbrott rakt ner i golvet) men tickade på rätt troget. Finessmässigt var den bättre än 1611′an, den hade t.ex. en alarmklocka och ikoner i menyerna!

När suget efter en ny lur blev för stort så köpte jag en Ericsson T68. Det var en underbar telefon och höll mig nöjd även långt efter sitt bäst-före-datum var utgånget. Fortfarande tycker jag att det här är en av de snyggaste lurarna som Ericsson gjort, och givetvis talar jag om den ursprungliga T68′an, inte den T68i som blev till i samma veva som Sony gick ihop med Ericsson. Dock blev min T68 uppgraderad till samma funktionalitet som en “i” men utan det äckliga godis-utseendet.

Jag köpte den i Januari 2002 och den tjänade mig troget ända till December 2004 då den dog under ett samtal och sedan blev söndersmulad under min fot. Dock bör påpekas att den innan dess hade utvecklat åtskilligt med åldershyss, bl.a. så gillade den helt tysta ringsignaler eller att glömma bort telefonboken emellanåt.

T68′an dog en mycket våldsam död och ersattes med en lånad Nokia 3210. Mitt prylintresse had tillfälligt svalnat och jag ville bara ha nån lur som kunde ligga still nånstans och ta emot samtal samt följa med på eventuella resor. Dock hade den ruskigt dåligt batteri och finesserna lyste ju med sin frånvaro. Men det gjorde inget, allt var frid och fröjd.

Det var tills jag kom ner hit och fick prova Ann-Sofies nya Z800i. Då väcktes mobilhungern och till sist hade jag inget annat val än att köpa en k750i. En superhärlig telefon. Inte nån tokvärsting men mycket kapabel att imponera på löst folk med en nästan halvt acceptabel 2mpixel-kamera, Java, MP3-ringsignaler och mer godis än man kan skaka en pinne åt. Den är ungefär 1/3 så stor som min 1611 var, och har mycket mycket mycket fler funktioner. Den är dessutom ruskigt snygg, ser inte riktigt ut som en klassisk mobiltelefon heller.

Överlag är jag MYCKET nöjd med det inköpet. Nu ska man bara proppa den full med teman, ringsignaler och spel!

License

This work is published under a Creative Commons Attribution-NoDerivs 2.5 Sweden License.