Den första CD-skivan

I början av 90-talet köpte jag min egen första, riktiga stereo. Den hade en CD-spelare. Jag tror det här var omkring 1990-1991 nån gång, när jag började sjunde klass. Sommarpengarna gick till en ”riktig” stereo för det var nåt som man skulle ha som begynnande tonåring.

CD-spelaren fascinerade mig. Innan dess hade jag primärt lyssnat på LP-skivor och i undantagsfall kassettband. Jag gillade inte kassetter då och jag gör det inte idag heller. Idag förstår jag dock varför jag inte gillar dem och det är pga det platta och begränsade ljudet, samt att det är så svårt att hoppa mellan låtarna. Med en LP-skiva är det lättare, jag blev hyfsat duktig på att lyfta nålen och pricka in rätt låt.

CD-skivan var för mig ny och exotisk. Jag köpte stereon men det dröjde innan jag köpte min första CD-skiva. Dels var det dyrt med skivor och precis som med LP-skivorna krävdes en del sparande samt en del taktik för vad man skulle investera pengarna i.

Men som sagt, CD-spelaren fascinerade mig. Dess möjligheter fascinerade mig. Att byta låt med bara en knapptryckning. Perfekt digitalt ljud. En laser som läste mikroskopiskt små hål och gjorde om detta till musik. Att trycka på eject-knappen och se släden glida ut ur CD-spelaren ökade lockelsen med att börja spela CD-skivor, på ett sätt jag inte riktigt kan förklara. Det var nånting väldigt futuristiskt med CD-skivor. Det var visserligen en teknik som funnits i kanske tio år redan, men för mig var den helt ny.

Den första skivan jag köpte på CD blev av olika orsaker Def Leppards ”Hysteria”. Mestadels tror jag att det var den skivan jag hade råd med, kombinerat med att mitt CD-sug blev för stort, samt att jag visste sedan innan att det var en skiva jag gillade.

Skivan har jag fortfarande kvar även om det är många år sen nu jag senast spelade den fysiskt. Lyssnat på den gör jag emellanåt, jag lyssnar t.ex. på den just nu när jag skriver det här, men den fysiska skivan som jag köpte för snart 25 år sen har inte blivit spelad på åtminstone ett decennium. Jag har gjort en digital kopia till MP3-filer och den tenderar att bli lyssnad på.

Än idag tycker jag det är en jävligt bra skiva. Den osar 80-tal något rejält men den har åldrats med värdighet. Det finns inte en dålig låt på den, det tycker jag fortfarande.

(Stereon som jag köpte har för länge sen försvunnit ur mitt liv. Faktiskt så minns jag inte riktigt vad som hände med den stereon, om den gick sönder eller om jag sålde den. Minns inte!)