Min morfar hade ett stort inflytande på ganska många saker inuti mitt huvud. En av dem var att jag har en enkel förtjusning för saker som är polkagrisrandiga.
Detta kommer sig av att han ofta målade sina lösa tillhörigheter just rödvit-randiga. Han hade en rödvit-randig cykel, en rödvit-randig kvast, en rödvit-randig snöskyffel och säkert andra saker som han också målat i den förgkombinationen.
När jag en gång frågade honom varför han gjort detta svarade han att det var lätt att känna igen om en sak tillhörde honom. Vi bodde i samma by, utanför ett litet samhälle och oddsen att nån skulle stjäla t.ex. hans cykel var väldigt små, men han resonerade att om en sak kom bort – oavsett om nån snodde den eller om den bara försvann pga nån annan orsak – så skulle den vara lätt att känna igen som en av hans saker.
Det här fastnade inuti mig, och ju äldre jag blir desto mer börjar jag resonera som han gjorde. Jag är visserligen inte riktigt i fas att jag målar allting i nån märklig färgkombination, men jag gillar att märka mina saker på nåt sätt som visar att de tillhör mig. Speciellt om det är nåt som kan komma bort eller få fötter.
Tydlighet är alltid bra.