Doften av lök på fingrarna

Nån gång i grundskolan, jag tror det var i femman, åkte min skolklass på tältutflykt. Detta innebar att hela klassen åkte ut i skogen, grillade korv, övernattade i tält och nästa dag åkte hem. Vi skulle ha med oss tält och matsäck.

Jag minns nästan ingenting av det här förutom att jag av nån anledning bodde i eget tält. Kanske hade jag inte den sociala kompetensen för att dela tält med någon eller så föredrog jag kanske det? Jag minns faktiskt inte. Inte heller minns jag något mer än fragment.

Det jag minns är en förpackning med färdiga stekbullar. Inte köttbullar, utan stekbullar. Det var en billig variant av köttbullar som var av sämre kvalité och innehöll mindre kött och därför inte fick kallas för köttbullar. Jag hade med mig en sån och jag anar att tanken var att jag skulle steka dem till middag. Jag minns inte om jag gjorde det eller ej, däremot minns jag att detta var första gången (såvitt jag minns) som jag upplevde halvfabrikats-köttbullar. Jag tror detta la grunden för min förtjusning för att småäta just halvfabrikats-köttbullar, trots att jag i övrigt är ganska oförtjust i mat som kommer i form av halvfabrikat.

(Annat undantag: pulvermos. Jag gillar pulvermos och halvfabrikatsköttbullar. Gärna med lingonsylt. Vedervärdigt, jag vet.)

Det jag minns ännu tydligare är hur otroligt mycket lök mina fingrar luktade pga dessa stekbullar. Jag gissar att man hade ersatt det säkert redan tveksamma köttet med stora mängder lök och detta gjorde att mina fingrar hade en mycket karakteristisk lökdoft som jag minns.

Än idag, nästan 30 år senare, blir jag lätt nostalgisk när jag känner doften av lök på mina händer. Jag minns nästan ingenting av campingturen men jag minns stekbullarna och lökdoften.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *