När jag var barn fanns det en kvinna som hette Inga. Hon var gammal, säkert en bra bit över 70 när jag var omkring 10 själv. Hon var en institution i det lilla samhälle där jag växte upp.
Den vida majoriteten människor kände henne som Korv-Inga. Namnet kom sig av att hon vid större lokala händelser exempelvis den lokala vintermarknaden gick runt och sålde varmkorv. Hon gjorde det iförd klassiska vita korvförsäljarkläder och korven kom ur en barnvagn som blivit radikalt modifierad till att istället vara en rullande korvvagn. Korven gick att få med eller utan bröd, med eller utan senap och/eller ketchup.
Mången korv avnjöts från Korv-Ingas vagn säkert årtionden innan jag ens var född. Jag minns inte exakt när hon dog eller hur gammal hon var, men hon var omkring 70 när jag var omkring tio, tror jag. Ingen ungdom direkt, men hennes ålder hindrade henne inte från att även i hårt vinterväder ge sig ut, ladda sin korvvagn med det som behövdes och sedan sälja korv till alla förbipasserande.
Alla kände till henne i det lilla samhället och när hon dog var det ett riktigt original som gick ur tiden.