Stora skärmar, små datorer

Jag ser mig själv som en klassisk datornörd av den sorten som inte riktigt finns längre. Emellanåt brukar jag skämtsamt kalla mig för den sista sanna datornörden. Idag finns inte min sort längre, utan det är bara vi andra stofiler som nu börjar närma sig 40-strecket eller äldre som finns kvar. Dagens datormänniskor existerar under andra etiketter och utan samma sociala pariah-status som jag växte upp med.

Det är intressant att se hur tekniken har skiftat under årens lopp. Tydligast är detta med storleken på saker. Att teknik blivit mer kraftfull är det ingen som tvivlar, men om man tittar på storleken blir det mer tydligt.

När jag var tonåring och som mest nördig var det små tjockskärmar och gigantiska datorer som gällde. Inte ”gigantiska” på det där fylla-ett-rum-vis som man fick läsa om i skolan, men en sexton kilos Big Tower var icke desto mindre en respektabel pjäs. Till denna hade man en liten 14- eller 15-tums monitor av den icke-tunna sorten.

Jag såg bilder från ett evenemang i Holland 1997 och en bild fastnade i mitt minne. Jag kan inte hitta den nu, men det var någon som hade en enorm skärm ställd ovanpå en arbetsstation av den sort som generellt kallas för pizza-kartong, detta eftersom såna arbetsstationer i format påminde om just en pizza-kartong. Jag kände direkt en känsla av respekt, att om man hade en svinstor tjockskärm (typ en 21-tummare) och en liten maskin, så var det coolt på ett sätt som jag inte trodde att jag skulle kunna uppnå.

Idag har jag gjort det, men inte på det sätt som jag trodde då. Jag har flera stora skärmar – även den minsta av de tre skärmarna jag använder till mina olika maskiner är rejält mycket större i skärmyta än de där gamla Sony Trinitron 21-tummarna, och är dessutom en LCD-panel som inte ätet upp hela skrivbordet bakom sig.

Men nej, jag tänker på min dator jag använder för foto-redigering. Den är pytteliten, så liten att den skulle rymmas i min hand och just nu utan problem står stadigt ovanpå min ena högtalare. Den är ungefär en kv-dm i storlek och är dessutom massivt mycket mer kraftfull än de gamla pizzakartongerna som regerade enväldigt i mitten av 1990-talet. Till detta lilla kraftpaket har jag en enorm 27-tumsmonitor, som har en upplösning man inte ens kunde drömma om i mitten av 1990-talet.

Det är verkligen fascinerande hur saker har svängt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *